Tack för mig

Nu när kongressen är avslutad, och jag avgått från förbundsstyrelsen är det väl dags att tacka för mig även här på bloggen. Här ska nya röster sjunga framöver, nämligen Stefan Lindborg och de som ska ta vid som vice ordföranden.

Ida, jag, Nooshi och dessförinnan Thaher, har skrivit här sedan sommaren 2007 och drygt tusen inlägg har det blivit sedan dess. Tack till er som har läst, uppmuntrat, kritiserat och diskuterat med oss här. Jag hoppas att ni fortsätter läsa nu när Stefan med vice ordföranden så småningom tar över - jag vågar utlova skarpa, intressanta och tänkvärda inlägg.

Vi har en ny förbundsordförande: Stefan Lindborg

På kongressen i Sandviken som avslutades idag, valdes Stefan Lindborg till ny ordförande för Ung Vänster. Stefan är en 26-årig Boråsare, som numera bor i Fisksätra utanför Stockholm. Under det senaste året har han varit förbundssekreterare för Ung Vänster, men dessförinnan jobbade han som bagare och studerade nationalekonomi.

I sitt tal till kongressen, drog han upp riktningen han vill leda förbundet i de kommande åren:

- Det är en svår tid, högern har vunnit mark och vänstern behöver kliva fram och ta ett större ansvar. Tillsammans med resten av förbundet hoppas jag kunna skaka om högeretablissemanget och driva på för ett systemskifte från vänster.

Några av de prioriterade uppgifterna för förbundet under de kommande åren, kommer att vara att prioritera ungas situation på arbetsmarknaden, både genom att driva en politik för bättre yrkesutbildningar och tryggare villkor på arbetsmarknaden, men också genom att organisera fler yrkeselever i Ung Vänster.

Här finns hela Stefans tal att läsa.

Ung Vänster vill få fler medlemmar från yrkesprogram

Ung Vänster tog under sin kongress idag beslut om att försöka värva fler medlemmar från yrkesprogrammen.

– Idag syns Ung Vänster för lite på många ställen där unga människor som tjänar på vår politik befinner sig. Yrkeseleverna har länge förbisetts och har många gånger de sämsta villkoren på arbetsmarknaden, deras utbildning behöver stärkas. Det är viktigt att vi gör den här prioriteringen och har fler aktiviteter på praktiska gymnasieprogram, säger Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson.

Ung Vänster vill starta fritidsaktiviteter för unga

Ung Vänster beslutade under sin kongress idag om att börja arbeta mer praktiskt med sina krav. Förbundet vill göra politik och inte bara prata om politiska förändringar. Ett område som pekas ut är ungdomars fritidsaktiviteter.

– I en tid när högern genomför så drastiska försämringar för oss unga räcker det inte att stå vid sidan av och protestera. Vi måste själva vara de som fixar problemen. Vi behöver göra politik istället för att bara prata politik. Det kan till exempel handla om att starta fritidsaktiviteter snarare än att bara kräva en ungdomsgård, säger Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson.

Ida Gabrielsson invigde sin sista kongress för Ung Vänster

Inför nästan 300 deltagare invigde idag Ida Gabrielsson Ung Vänsters 45:e kongress som går av stapeln i Sandviken. Ida Gabrielsson, som är från Sandviken, har lett Ung Vänster sedan 2005. Hon avgår nu efter nästan sex år som förbundsordförande.

I sitt inledningstal sa hon bland annat:

"Medan vi inleder vår 45:e kongress rasar rasistiska krig runt om oss i världen, medan vi håller kongress här inne säljer högern ut våra gemensamma tillgångar som om det vore prydnadssaker på en loppmarknad, och när vi har avslutat kongressen kommer angreppen mot fackföreningsrörelsen och dom som jobbar, att fortsätta hagla. Pamparna, som huserar på aktiemarknaden, bestämmer vem som får sparken och vem som får stanna kvar, ropar efter krig och förstörelse, gör allt för att ge överklassen klirr i kassan. Samma elit försöker framställa facket som maffia, sjuka och arbetslösa som snyltare, och människor som fråntagits rätten till ett mänskligt liv som terrorister. Kamrater, det är mot den bakgrunden med den insikten vi formerar vår anfallsstrategi under den här kongressen.

Kamrater, jämlikhet och ojämlikhet är inga abstraktioner, dom går att finna i statistiken, siffror och tal som berättar för oss hur inkomstskillnaderna ökar människor emellan, om hur dom ekonomiska orättvisorna växer, inte bara i Sverige utan i hela världen. Förresten behöver man knappast statistiken för att hitta ojämlikhetens spår. Den har etsat sig fast, som ett märke hos människor som inte äger sig själva.

Så låt oss fortsätta att tala om klass kamrater. Jag vet att det är brett men jag vill tala om den delen, LO-kollektivet, inte dom utsatta, inte dom lärda, utan den majoritet som i tidningarnas tusentals tryckta tecken reduceras till en notis. ”Man död i arbetsolycka”. Om det inte finns sensationslystnad i luften förstås, vilket betyder många lösnummer och garanterad cashflow åt ägarna. Då kan det till och med bli ett löp. ”Gängbråk i Rosengård”. Men vem skildrar vardagsslitet, vardagslivet, vardagsstressen, vardagstristessen? För den majoritet av befolkningen som inte tar in på surdegshotell, hänger på espressobarer eller studentikosa universitetsföreningar. Vem skildrar oss på allvar? Vi som sitter i kassan, städar hotellrummen eller tar hand om pensionärerna."

Läs hela talet här.