Ny feministisk bok! Sprängkraft - om systerskap för förändring

På Ung Vänsters kongress i Sandviken 2-6 juni släpps boken ”Sprängkraft – systerskap för förändring”, en bok om Ung Vänsters feministiska arbete. I boken skriver ett flertal skribenter om hur Ung Vänster varit en avgörande kraft för den feministiska utvecklingen i Sverige, och om hur förbundet utvecklat ett unikt intern jämställdhetsarbete.

I boken skildras bland annat arbetet med feministiskt självförsvar, som Ung Vänster gjort sig känt för, och som genom förbundet förts vidare till länder så som Nepal, Colombia och hur det blivit regeringspolitik i Norge. Boken beskriver hur ett medvetet internfeministiskt arbete kan leda till tuffare brudar och sjystare grabbar. Redaktör är Tove Liljeholm och bland de medverkande finns Rossana Dinamarca, vice partiledare för Vänsterpartiet och tidigare förbundsstyrelseledamot, Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott och Jenny Lindahl Persson, tidigare förbundsordförande för Ung Vänster och informationschef för Vänsterpartiet.

Här kan man läsa Ida Gabrielssons förord till boken.

Stefan Lindborg föreslås bli ny ordförande för Ung Vänster

"Ungdomar på arbetsmarknaden har hängt löst länge nog, medan arbetsgivarna har suttit säkert. Nu är det hög tid för direktörerna att gå på plankan, och för oss andra att börja bygga samhället rättvist igen - med mejl och färgteve och allt." Stefan Lindborg på Newsmill

Valberedningen har beslutat att föreslå Stefan Lindborg till ny förbundsordförande för Ung Vänster.

- Stefan har bred erfarenhet och ett starkt stöd i rörelsen, vi är väldigt glada att kunna föreslå honom, säger Tora Breitholtz, valberedningen. Han står bra rustad att leda förbundet och utmana högern.

Stefan är 26 år gammal och bor i Fisksätra, utanför Stockholm. Han har tidigare varit distriktsordförande för Ung Vänster Älvsborg, och ordförande för Ung Vänsters fackliga utskott. Sedan 2008 är han ledamot i förbundsstyrelsen, senaste året som förbundssekreterare. Innan han började arbeta på förbundscentralen pluggade han ekonomi, men han har också jobbat på lager och på bageri.

Läs hela pressmeddelandet här.

Stefan har också intervjuats i Flamman.

Ida Gabrielssons sista ledare i Rak Vänster

På förbundets kongress i Sandviken 2-6 juni avgår Ida Gabrielsson som förbundsordförande för Ung Vänster efter sex år på posten. Här kan ni läsa hennes sista ledarartikel i vår interntidning Rak Vänster:

"Tills vi möts igen

Kamrater, det här är min sista ledare till er. Till det förbund som jag tycker så oändligt mycket om. När man skriver sin sista ledare, till det förbundet som man gett så mycket, men som alltid, och det menar jag, har gett mig mer, vill man att det ska bli perfekt. Man vill sammanfatta alla händelser som vi tillsammans upplevt genom åren, man vill att raderna ska andas av den värme och den tacksamhet jag känner inför er. Jag har fått vara en liten del av någonting väldigt bra. Någon annan kanske skulle kunna beskriva bättre, med andra ord, men jag kan det inte. För det är så det är. Varken mer eller mindre.

När jag sitter och skriver blir jag plötsligt blyg, inför er, inför oss. Man vill ju inte verka nostalgiskt banal. Vill inte skriva bara för mig, för min egen skull, utan åt er. Vill inte berätta om mina minnen, utan jag vill med några rader kunna återge det fina så vi kan minnas tillsammans. Att kunna sammanfatta och förmedla allt detta, är förstås omöjligt och mest en naiv önskan. Men med det sagt, måste jag ändå börja med mig. För utan er, ni som är Ung Vänster, och utan dom, som tidigare byggde det vi har idag, hade jag varit någon helt annan.

I en bruksort i södra Norrland var jag butiksbiträdes dotter, vars släkt utan undantag röstade på VPK. Jag växte upp med konsumkassar, blåvitt och villfarelsen om att alla som hade något innanför pannbenet röstade på Vänsterpartiet. Jag blev alldeles kall inombords när det uppdagades att en unge i min umgängeskrets hade föräldrar som röstade på sossarna. Jag och de andra barnen i gänget - vi var i någonstans i femårsåldern - vrålade ”Socialdemokrat lika med socialakrobat!”. Vi fattade inte vad det betydde, men det lät ju bra. Och vi visste att det var något väldigt dåligt, det ingick i min pappas favorit-vokabulär. Han sa: ”Ja, de är ju såna. De har ingen ryggrad, böjer sig, och krumbuktar kring saker. Socialakrobater.”

Under de år som jag haft förmånen att leda Sveriges enda revolutionära ungdomsförbund har det hänt mycket. Det har varit en smärtsam tid. Sverige blöder. Arbetarrörelsen är sargad. Och regeringen fortsätter att rasera det som vi en gång byggde upp. Som vi kämpade för att bygga upp. Den generella välfärden tynar bort och det nya brutalare systemet framträder allt tydligare. Det har varit skördetid för kapitalisterna och de som fått stå för notan är unga timanställda, sjukskrivna och ensamstående mammor. Strategin är genial - det handlar om att splittra och dela upp, konstruera nya konfliktlinjer och skapa avstånd människor emellan. Mellan tjänstemän och LO-kollektivet, mellan dom som har ett jobb och dom som är arbetslösa.

Istället för att vända oss gemensamt mot dem, vill de att vi ska vända oss emot varandra. För att vi inte ska kunna se oss själv i varandra. Uppdelning är högern bästa vän, medan solidariteten är arbetarrörelsens viktigaste framtidsförsäkring. Vanmakten som slagit rot i människor, efter decennier av nyliberalism, har hjälpt till att skapat den rasism och islamofobi som vi ser idag. Det ligger på våra axlar att bekämpa detta.

Ett revolutionärt ungdomsförbund som menar allvar med att vi vill förändra samhället i grunden, kan aldrig vara lättsinniga. Vi gör inte saker slumpmässigt eller på slentrian. Den nya tiden kräver ännu mer av allvar inför den uppgift som är vår. Det innebär ett större ansvar. För våra motståndare är tyngre och mer välslipade än på länge. Då måste vi bli bättre. Det har varit hårda år, vi har förlorat mycket. Men vi har också varit enastående. Förbundet står starkare, vi har fler aktiva medlemmar och fler välfungerade klubbar än tidigare. Vi har utvecklat ett unikt ovärderligt feministiskt arbete. Vi är den viktigaste feministiska och socialistiska kraften i Sverige idag. Kom ihåg det.

Det har varit flera valrörelser, kampanjer mot rasism, motståndsarbetet, turnéer, sommarläger, veckokurser och mycket, mycket mer. Vi har så mycket att göra och vi har bara varandra att fullt ut lita till. Glöm aldrig bort det. Skiljelinjen går aldrig i vår kongressal utan i samhället. Vi håller ihop och organiserar oss för att vi är övertygade om att människovärdet måste erövras.

Nu växlar vi upp, ansvaret att föra kampen vidare trots det hårdnade motståndet, är vårat. Omvärlden kräver det av det förbund som har en över hundraårig historia av kamp för människovärdet. En människa ska inte behöva tjäna en annan. Enbart motstånd mot nedskärningarna räcker inte- nu måste vi bygga landet på nytt.

Jag måste hålla tillbaka lite för att det här inte ska bli ett sånt där tonårigt kärleksbrev som man skriver när man är nyförälskad. Istället vill jag att det ska vara innerligt, ärligt och återspegla min känsla om att den här kärleken är livslång.

Så farväl. Och tack för allt. Tills vi möts igen.

Ida Gabrielsson, 16 maj 2011"

Skämmes, Taxikurir!

För några veckor sedan blev det känt att Taxikurir varslat 17 av sina fastanställda växeltelefonister om uppsägning på grund av "arbetsbrist". Någon verklig arbetsbrist är det dock inte fråga om. Taxikurirs plan är nämligen att ersätta de uppsagda telefonisterna med inhyrd personal från bemanningsföretag. Facket har förstås protesterat, men idag skriver LO-tidningen att förhandlingarna strandat:

"Taxikurir backar inte från sin planerade organisationsförändring. De 17 fast anställda växeltelefonisterna, varav två är gravt synskadade och flera har jobbat åtskilliga år på företaget, sprakas och ersätts med inhyrd personal från
bemanningsföretag"

Transportarbetareförbundet säger i artikeln att de tänker driva frågan vidare, ända upp i arbetsdomstolen om så krävs. Men där har två liknande fall tidigare avgjorts, till arbetsgivarnas fördel. Arbetsrättslagstiftningen läcker som ett såll. Det är inte nog med att arbetsmarknaden kryllar av osäkra anställningar - nu är inte ens längre en tillsvidareanställning en garant för trygghet på jobbet. Luckorna i LAS måste snarast täppas till, så att arbetsgivare inte tillåts hyra in arbetskraft från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning.

Allt större bostadssegregation i "föregångslandet Sverige"

Sveriges Radio har undersökt den ökade bostadssegregationen i Sverige. De rikaste är alltmer koncentrerade till Stockholm, här finns 96 av de 100 postnummerområden där folk tjänar mest, och skillnaden mellan fattiga och rika bostadsområden har ökat.

När bostadssegregation diskuteras, brukar det oftast vara de av storstädernas förorter där inkomstnivåerna är låga som står i fokus. SR:s undersökning är intressant, för att den granskar den andra sidan av myntet - de självvalt segregerade områdena där rika väljer att bo med andra rika. Bo Malmberg, kulturgeograf, slår nog huvudet på spiken, när han får frågan om varför segregationen har ökat:

- En hypotes är att är man rik är det tråkigt att det finns fattiga människor i närheten. Då mår man sämre av att se de här fattiga, så vill man gärna bo bland andra rika. Eller så tycker man att rika människor är trevliga och ett sätt att visa att man är rik är att flytta till ett ställe där det finns många andra rika människor. Då behöver man inte säga hur mycket man tjänar. Det räcker att säga vilken adress man har, så vet folk att man tillhör vinnarna i samhället.

Att klassklyftorna ökar, gör ont i ett samhälle. Inte bara för dem som halkar efter, utan också dem som drar ifrån. Jag antar att det är därför de köper sig fria från att se konsekvenserna. Ida Gabrielsson sa i sitt tal på första maj: "I samma stad lever barn som åker till franska rivieran på semester och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats.". Jag undrar om de barn som åker på dyra semestrar och bor i miljonvillor i Bromma, egentligen vet vilket slags land de växer upp i.

Lyssna på eller läs inslaget från SR här.

Ida Gabrielssons tal på första maj

Igår var det arbetarrörelsens högtidsdag med tillhörande tåg och tal. Förbundsordförande Ida Gabrielsson talade på Ung Vänsters och Vänsterpartiets firande i Göteborg. Huvudparollen för demonstrationen var ”Vårda varje skattekrona – nej till privata vinster i vården”.

Läs hela hennes tal här. Här kommer ett utdrag:

"Sverige har förändrats. Vi har gått ifrån att vara tt land som utmärkte sig internationellt för utbyggnad av välfärden, till att utmärka oss i snabba försämringar. Regeringens nedmonteringspolitik har skapat stora sår i den generella välfärden, angreppen mot fackföreningsrörelsen har haglat och den svenska modellen är inte längre vad den varit. Istället ser vi hur ett alltmer brutalt klassamhälle vuxit fram, där ojämlikheter byggs in i själva systemet.

I föregångslandet Sverige har massarbetslösheten bitit sig fast, i föregångslandet Sverige går var fjärde elev ut gymnasiet utan fullständiga betyg. I föregångslandet Sverige har det gått så långt att människor valt att ta sina liv när dom förvägras sin rätt till sjukersättning. Kamrater, vi ska tvinga direktörens son att dela väntrum med kassörskans dotter, vi ska låta vinsterna i skolan betala för fler lärare och vi ska bygga hyresrätter i innerstan och fylla dom med förortsungar.

Sverige har förändrats, och inte bara under dom senaste åren utan över en längre tid. Vi som är unga idag är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än vad våra föräldrar hade. Mina morföräldrar fick se hur ett patronsamhälle avskaffades och hur en tryggare arbetsmarknad växte fram. Förskolereformen gjorde det möjligt för båda mina föräldrar att arbeta. Den generella välfärden byggdes ut och landet blev mer jämlikt. Men vi som är unga idag har istället fått växa upp under försämringarnas era. När någonting ska förändras är det sällan till det bättre. Vi är barn av vår tid och samhället har än så länge inte behandlat oss som ska bygga landet i framtiden särskilt väl."