Iran in i ny era

Foto: AlArabiya

Nästa vecka, närmare bestämt måndagen den 3 augusti, kommer Mahmoud Ahmadinejad att sväras in som Irans president. Oroligheterna till följd av valet den 12 juni har inte förmått ändra på detta faktum. Trots den stora splittringen inom regimens styrande skikt har Ahmadinejad hämtat tillräckligt mycket stödet för att fortsätta som president. Samtidigt har de senaste månadernas protester tvingat landet in i en ny era. Iran är inte längre det land det var innan våren 2009.

De folkliga protesterna har tvingat motkandidaten Mir Hossein Mousavi att hamna i direkt konflikt med regimens konservativa grenar under ledning av den andlige ledaren Ali Khamenei. Det är så det går till. En motkandidat som till en början försökte reformera ett system blev, kanske motvilligt, symbolen för en revolt. Protesterna växte i omfattning och självförtroende. Slagorden övergick från att vara riktade mot valresultatet till attacker mot de styrande systemets försvarare. Och systemets svar blev brutalt och våldsamt. Och Mousavi tvingades ta täten, ibland motvilligt. Att det är relativt tyst just nu innebär inte att proteströrelsen har lagt ner vapnen och att folk av rädsla stängt in sig i sina hem. Tvärtom pågår det en konstant aktivitet som kanske inte blommar ut i tiotusenhövdade demonstrationståg men som likväl kan komma att skaka om den iranska regimens fundament i framtiden.

Sommarens händelser har påverkat den iranska politiken. Det fanns redan en splittring mellan "konservativa" och "reformister", men nu är denna splittring djupare. Igår läste jag att Khamenei nu satt ner foten mot IRGC och krävt den omedelbara stängningen att ett antal fängelser där demonstranter torterats. Det finns också en konflikt inom IRGC. I takt med att reformvänliga politiker, kampanjgeneraler, tidningsredaktioner och aktivister fängslats har det blivit tydligt att den reformvänliga rörelsen måste samla sig under ett baner. Det har länge pratats om ett politisk parti med epicentrum Mousavi/Karroubi/Khatami. Vad detta parti kommer att ha som politiskt program är ännu oklart. Det kommer dock vara viktigt att mejsla fram ett brett program med syfte att samla människor från de olika existerande rörelserna. Jämställdhetsfrågorna måste komma upp på dagordningen. Där har det sedan länge funnits ett upprop med målet att samla en miljon underskrifter för avskaffandet av den könsbaserade diskrimineringslagstifningen. Studentrörelsen har historiskt haft en framträdande roll och måste därför inkluderas. Sist men inte minst måste en ny politisk kraft närma sig Irans arbetarrörelse som länge och under svåra förhållande bland annat kämpat för rätten att organisera sig i fria fackföreningar. Detta kommer att bli den största utmaningen. Regimens kontroll över arbetsplatser inom industrin är hård vilket tryckt tillbaka arbetarna. Många arbetarledare sitter i fängelse. Ovanstående är tre faktorer som är nödvändiga för momentum. Om det nya partiet vill utmana systemet måste det ta hänsyn till dessa faktorer.

För 40 dagar sedan sköts Neda Agha-Soltan till döds. Hon var inte ensam; den senaste siffran på antal döda är 78, varav de flesta är i åldrarna 20-25 år. Den yngsta är 12 och den äldsta är 57 år. Trots ett förbud kommer under dagen Mousavi och Karroubi delta i ett antal ceremonier till minne av de som dödats under protesterna. Regimen har redan angripit sörjande anhöriga. Sommaren 2009 har satt avtryck i det iranska folkets medvetande. Tack vare den omfattande informationsspridningen, är iranier, oavsett politiska sympatier, medvetna om att landets ledare satt in tårgas och kulor mot sitt eget folk. Minnena från denna sommar kommer att leva kvar en lång tid framöver.

I medierna: AlJazeera, DN, SvD, Sydsvenskan,

USA byter fot i Västsaharakonflikten?

Ja, det är en fråga som VästsaharaAktionen ställer rörande Obama-administrationens linje gentemot Marockos ockupation av Västsahara. Jag klistrar in ett utdrag från det senaste nyhetsbrevet.

Flera tecken tyder på att Obama-administrationen har en annan agenda i Västsahara-frågan än den George W Bush drev. Ett första tecken kom i våras, då USA ställde sig bakom den mer öppna attityd som nye FN-förhandlaren Christopher Ross deklarerade. Olika mediauppgifter har senare antytt att det pågår en kursändring i USA - bort från stöd till den marockanska autonomiplanen som skulle permanenta Marockos kontroll över landet - till ett klart stöd för den ursprungliga FN-planen, som efter en folkomröstning kan leda till självständighet under Polisarios ledning.

Senatsförhören nu i juli med USAs tilltänkte nye Marocko-ambassadör Samuel Kaplan ger en intressant inblick i de interna amerikanska diskussionerna i frågan. "Om jag blir utsedd till ambassadör ska jag stödja FN-medlarens arbete med Marocko och andra parter i regionen mot en rättvis, hållbar och ömsesidigt accepterad politisk lösning", sa Kaplan.

Han redovisade också USAs analys av situationen. Säkerhetspolitiskt har Marocko enligt analysen bidragit till kampen mot internationell terrorism. Men Al Qaida har trots detta lyckats rekrytera agenter i Marockos slumområden, och utgör nu ett växande hot mot Marocko. Den internationella terrorismen har breddats i regionen, enligt Kaplan.

- Marocko måste begränsa Al Qaidas handlingsutrymme genom att ökade utvecklingsinsatser, demokrati och regionalt samarbete. Det viktigaste hindret i Marockos samarbete med sina grannar är Västsaharakonflikten, sa Kaplan vidare, men betonade också att han och USA kommer att främja partnerskap med Marocko, ökad USA-export, mänskliga rättigheter fredsinsatser och förstärkt militärt samarbete.

Ung arbetslöshet

Läs Per Bardhs (LO:s avtalssekreterare) artikel om ungdomsarbetslösheten, vad den beror på och vad som ska göras åt den. Rätt och riktigt rakt igenom.

Underligt men bra om EU från Timbro

Oj, vad är det här? Världen känns lite upp och ner när jag läser den här EU-kritiska artikeln från näringslivets tankesmedja Timbro. De har granskat EU:s propagandamaskineri och är kritiska till att miljarder av våra skattepengar går åt till kampanjer och mediasatsningar som ska göra medborgarna mer EU-vänliga. Man kan nästan tro att Timbro gått och blivit progressivt. Konstigt. Men bra artikel. Läs den.

Imorgon är det global aktionsdag för Iran

och i Sveriges uppmärksammas detta med manifestationer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Själv talar jag på manifestationen i Göteborg.



Läs mer här.

Sprid detta till vänner och bekanta!

Tack för en trevlig feministcafékväll

Igår kväll var jag inbjuden att hålla ett föredrag om feminism på ett arrangemang som Ung Vänster Jönköping ordnade. De hade fixat en cafékväll under rubriken "Brudar som tar plats". Den bestod av en konstutställning, musikuppträdanden, poesiuppläsning och mitt föredrag och alla på scen var tjejer. Det var fantastiskt trevligt att få vara med på ett så väl ordnat arrangemang och extra kul var att caféet var knökfullt med folk. Det gjorde ni bra, Ung Vänster Jönköping!

Jobba åt Ung Vänster?

Ett av mina uppdrag som förbundsstyrelseledamot är just nu att sitta i en anställningsgrupp som ska förbereda anställning av två regionala ombudsmän för Ung Vänster. Det är skoj.
Det gäller två tjänster som sträcker sig från 1 september i år till 30 september nästa år. Tjänsterna är placerade i Dalarna/Gävleborg resp. Jönköping/Kronoberg. Är du medlem och sugen på att söka ett sånt jobb, så hör av dig till mig så får du mer info. Maila i så fall till mig på elisabeth.bistrom[a]ungvanster.se

Kvinnor förlorar på den borgeliga regeringens politik

Läs DN Debatt idag. Vänsterpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst undersöka hur regeringens politik påverkar kvinnor respektive män, och funnit att inkomstskillnaderna mellan könen ökar. Det är uppenbart att ökad jämställdhet inte är något som kommer per automatik, något som löser sig med tiden, utan att det - liksom motsatsen - är resultat av politisk kamp och politiska beslut. Med den borgerliga regeringens politik har inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökat med över tusen kronor i månaden. Regeringens politik gynnar manliga höginkomsttagare och missgynnar kvinnliga låginkomsttagare. Läs mer här och här.

Glassigt och klassigt

I DN:s artikel om jetsettarnas stockholmsvecka på Gotland hittar jag en kille som verkar vara något på spåren. Reportern frågar honom om lågkonjunkturen påverkat hans livsstil. Det har den inte:

"För att drabbas av lågkonjunkturen måste man ha ett jobb, och det har inte jag."

Men dåså. Grattis till alla arbetslösa - tacka er lyckliga stjärna för att ni slipper drabbas. Beställ en flaska bubbel och fira vetja!

Dans och klasskamp i DN

(Foto: Jöran Fagerlund)

DN har upptäckt de radikala dansbanden, däribland utmärkta Lazze Ohlyz. Det glädjer mitt bugghjärta.

Stockholmsprogramsprotester igår

Här kommer lite bilder från gårdagens demonstration i Humlegården.

Demonstrerande människor

Nooshi Dadgostar från Ung Vänster höll tal

... så gjorde även Jacob Johnson (v)

Nooshi hittade en åsiktsfrände i Unni Drougge

Läs mer på ungvanster.se

Sommarläger i augusti - kom med!

Du som är vänster och feminist, vare sig du är med i Ung Vänster eller bara intresserad, borde åka på vårt sommarläger i augusti. Bland föreläsarna finns Ida Gabrielsson, Josefin Brink, Hanna Löfqvist, Anita Dorazio och Ali Esbati, för att nämna några. Nytt för i år är att vi under sommarlägret också ordnar en självförsvarsvecka för våra utbildade instruktörer i feministiskt självförsvar. Läs om sommarlägret på ungvanster.se/sommarlager. Där hittar du även anmälningsformulär.

Ormestad om världens mest moraliska armé

Gaza, 29 december 2009

Catrin Ormestad skriver om den israeliska arméns bärsärkagång mot civila i Gaza,

När mannen är 20 meter från huset kommer en skur av kulor från taket. Men nu är det inte varningsskott det är frågan om. En av soldaterna som var med säger att han aldrig så länge han lever kommer att glömma den gamle mannens skrik.

Men officeren verkar nästan upprymd. Han kallar det inträffade ”en bra början på kvällen” och avfärdar alla frågor om varför han inte gav tillstånd till avskräckande eldgivning med att ”det är natt och den där mannen var terrorist”.

När de undersöker den sönderskjutna kroppen kan de konstatera att den gamle mannen varken hade vapen eller sprängämnen.

Läs och glöm aldrig!

Fyndigt om frihet

Badlands Hyena. Alltid roligt och smart.

"Om ni inte är säkra så döda" - Israeliska soldater berättar om Gazakriget

Under och efter kriget mot Gaza, hävdades det från officiellt israeliskt håll att inga krigsförbrytelser ägt rum och att man enligt konstens alla regler strävade efter att undvika civila offer. Kritik från människorättsorganisationer viftades bort. Nu kommer vittnesmål från israeliska soldater som deltog i angreppet, som ger en helt annan bild. De berättar om order om att strunta i att ta hänsyn till om civila kunde hamna i skottlinjen. I DN kan vi idag läsa:

En soldat DN talat med jämför Gazakriget med den hårt kritiserade israeliska stormningen av Jenins flyktingläger 2002.

– Då tillämpades en mer konventionell taktik. Vårt infanteri gick från hus till hus och rum till rum. Detta kostade många soldaters liv. Denna gång sköts allt i vår väg i bitar långt innan några fotsoldater nått fram.

Flera soldater ger livfulla exempel på den officiellt sanktionerade brutaliseringen, till exempel hur palestinska civila använts som levande sköldar, alltså skickats in i byggnader före soldaterna för att dra på sig eventuell eld.

Många soldater såg inte till en enda krigförande fiende under en veckas tjänstgöring i Gaza. De största israeliska förlusterna vållades också av eld mot egna styrkor.

Flera soldater vittnar om att raketeld mot israeliska samhällen besvarades med artillerield mot bebodda områden i Gaza stad.

Rapporten (www.shovrimshtika.org) ger en klar bild av det primära israeliska krigsmålet: att vinna tid. Tid betydde så få stupade att den egna opinionen inte stämde upp ett ramaskri och krävde ett eldupphör. Ett minimum egna förluster garanterades genom minimalt hänsynstagande till motståndarsidans civila

Det är den israeliska organisation "Breaking the silence", driven av tidigare aktiva soldater som samlat ihop vittnesmålen. Den är en av många viktiga israeliska röster mot den pågående ockupationen. I den förvanskade och förenklade bild av Israel/Palestina-konflikten som ges i våra medier, är det lätt att missa att organisationer och röster som dessa finns och vikten i vad de åstadkommer.

Stockholmsprogrammet på en minut

Stockholmsprogrammet from Alliansfritt Sverige on Vimeo.

Alliansfritt Sverige har producerat en liten video som sammanfattar Stockholmsprogrammet. Och, för den som vill fördjupa sig, en artikelserie. Läs, sedan inser du nog vikten av att vara med och protestera mot eländet.

Stockholmsprogrammet: Du bist Terrorist

Det är en skam för Sverige att den svenska regeringen inleder Sveriges EU-ordförandeskap genom att tillsammans med resten av EU-etablissemanget ta ytterligare steg i kampen mot medborgarnas rättigheter.

Det är detta vi har varnat för sedan påhittade terrorhot först användes för att bombar länder tusentals mil från Bryssel sönder och samman. Det var detta vi varnade för när vi sa att terrorlagstiftning som i huvudsak syftar till att misstänkliggöra "främmande element" så som flyktingar, gruppen muslimer och andra suspekta människor i slutändan skulle vändas mot medborgarna inom fortet Europa.

Det handlingsprogram som skamligt nog och med den borgerliga regeringens goda minne går under namnet "Stockholmsprogrammet" berör en rad fundamentala medborgarrättsliga områden och inskränkningar förbereds. På regeringens hemsida kan man läsa att flera viktiga departement påverkas och är direkt involverade i projektet; bl.a. Justitiedepartementet, Finansdepartementet, Försvarsdepartementet och Integration- och jämställdhetsdepartementet.

Via andra kan vi läsa Stockholmsprogramments riktning och omfattning,

Ett utökat samarbete mellan EU och USA “in the field of freedom, security and justice”. (Den gamla Bushadministrationen behöver veta vad du handlar till frukost.)

Nationella anti-terroristcenter i alla EU-stater, som skall rapportera in till Bryssel. (Vi är alla terrorister. Se den videon.)

Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer. (Hej FRA!)

Mer, och mer effektiv, “data-mining”. (Hemskt mycket hej, FRA!)

Realtidstillgång till uppgifter om till exempel medborgarnas resor, bankaffärer, mobilpositioner, internetanvändning samt till fingeravtryck och porträtt. (Ännu mera FRA.)

Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår. (Och ännu mera.)

EU-standardisering av övervakning. (Underlättar FRA-utbyten, får man tänka.)

EU-harmonisering för att undanröja legala hinder för övervakning och avlyssning. (WTF!? Än en gång används “harmonisering” som fulord för “total omsvängning mot ett Bodströmsamhälle”.)

Analys på EU-nivå av matrial från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.

En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.

Det är hög tid för en bred uppslutning för att bygga upp motstånd mot den pågående fascistifieringen inom EU. Det handlar om att resa sig upp och slå vakt om våra gemensamma rättigheter och på olika sätt utmana systemet. Nedan hittar du tre konkreta exempel. Anslut dig till dessa och skapa fler sådana.

1. Humlegårdsmanifestationen Stockholm 15 juli
2. Södermalmsmanifestationen Stockholm 15 juli
3. Fighters and Lovers etableras i Sverige.

Läs Fighter and Lovers utmärkta pressmeddelande. Själv har jag redan köpt min första T-shirt. Det blev en röd PFLP T-shirt!
Är jag terrorist nu, Beatrice Ask?

Här kan du läsa mer om Stockholmsprogrammet.

Andra som bloggat: Alliansfritt Sverige, Falkvinge, Laakso, Dagens Konflikt, Fighters and Lovers, Dagens Arena, Esbati, Svensson
I medierna: Sydsvenskan

Förvirring (Stockholmsprogrammet)

I förvirring (efter semesterledigheten kanske) lade jag upp fel information om demonstration mot Stockholmsprogrammet tidigare. Det ordnas flera demonstrationer samma dag och samma tid, och den som Ung Vänster deltar i är den som äger rum i Humlegården klockan 17.00 på onsdag. Här finns facebookinfo. Är du i Stockholm på onsdag, så kom med!

'Chehelom' - 40 dagar efter mordet på Neda

Neda Agha-Soltan

I min föregående post skrev jag om demokratirörelsens nästa steg. Det är uppenbart att den senaste månadens protester, förutom ökat tryck för förändringar, bär med sig en stor symbolik. Och det är just symboler lik 10-års dagen av studentprotesterna 1999 som rörelsen behöver.

En annan symbol är Neda Agha-Soltan. Bilderna på den mördade Neda har spridits som en löpeld på internet. En sökning på Google ger närmare 2 miljoner träffar. Det handlar om reportage och krönikor i internationella medier samt mängder med Youtube-klipp och bilder. Nu närmar vi oss Nedas 'Chehelom', den 40:e dagen efter hennes död lördagen den 20 juni. Enligt muslimsk sed ska den framlidnes anhöriga besöka graven 40 hela dygn efter dennes död. Nedas 'Chehelom', torsdagen den 30 juli, kan bli nästa stora datum som samlar demokratirörelsen för protester mot regimen.

Här finns också en stark koppling till revolutionen 1979. Det var sorgemarscherna - till minne av de som fallit offer för Shahens armé - som ökade till en sådan omfattning att de till slut skakade monarkins fundament. Nu är det år 2009 och det återstår 20 dagar till den 30 juli. Tjugo dagar av febrilt arbete.

Andra som bloggat: Esbati, Svensson, Tehran Bureau, Gaza; Peace n' Freedom, Andishe,
I medierna: Al-Jazeera, Guardian, BBC-P, SvD, Sydsvenskan, Expressen, GP, SVT,

Dagen efter årsdagen

Tehran, Iran

Efter nästan två veckor av förhållandevis lugn i Tehran, intogs gatorna av nya protester under gårdagen. Det kommer olika uppgifter om omfattningen av demonstrationerna och jag har inte lyckats hitta några tillförlitliga uppgifter om det totala antalet demonstranter.

Deutsche Welles persiskspråkiga hemsida rapporterar om ett antal stora samlingar på 500-1000 demonstranter runt om Tehran. Vittnesmål berättar att säkerhetsstyrkorna gått hårt fram men att de verkar ha haft som mål att undvika direkta dödsfall. Säkerhetsstyrkorna har förlitat sig på tårgas, varningsskott och batonger för att skingra folkmassorna.

Däremot har massarresteringar ägt rum och senaste siffrorna över arresterade är 2500 sedan protesterna började strax efter presidentvalet den 12 juni. Av dessa uppges 500 vara kvarhållna, med allra största säkerhet i Evin-fängelset men det har också kommit uppgifter om att människor fösts ner i Inrikesministeriets undre plan samt att regimen har satt upp tillfälliga häkten i Tehrans utkanter. Civilklädda milismän har också angripit Amir Kabir-universitetets studentområde, slagit ner studenter och till och med studentområdets egna vakter.

Rapporter från andra städer är knapphändiga men i Qom, prästerskapets San Francisco, har protester ägt rum. En obekräftad källa till BBC Persian beskrev Qom som en krutdurk på väg att explodera.

Utanför Iran har reaktionerna varit avvaktande. Det är tydligt att Iran nu hamnat i medieskuggan, i alla fall i Sverige. G8-mötet har aktualiserat samtal om Irans kärnenergiprogram. USA är nu på väg att återigen, via USAID och NEG, investera $20 miljoner i den iranska oppositionen, bland andra till Abdorrahman Boroumand Foundation (med kopplingar till National Resistance Movement of Iran) samt till National Iranian American Council. NIAC är en lobbyorganisation/tankesmedja med genomslag i bland annat amerikanska och europeiska medier. Med andra ord organisationer utanför Iran med lite inflytande över skeenden inne i landet. USAID-satsningen är förstås anmärkningsvärd med tanke på Obamas "Hands off"-approach gentemot oroligheterna efter det iranska presidentvalet.

Vad sådana "overt operations" resulterar i redan känt, inte minst sedan den iranska regimen stämplat den senaste månadens fredliga, folkliga protester som styrda från just USA men även av Storbritannien .

För några dagar sedan skrev jag om att gårdagens demonstrationer kunde bli en sista kraftmätning. Jag står fast vid påståendet. Det är nu uppenbart att Khamenei/Ahmadinejad har överhanden och att Mousavis handlingsutrymme nu krympt väsentligt, dels för att stora delar av hans anhängare, både kända intellektuella men också kampanjstab, arresterats och dels för att de reformsinnade mullorna verkar ha dragit sig tillbaka. Ahmadinejads utspel om en eventuell rokad i sin regering kanske har varit tillräckligt för att lugna de som befinner sig nära makten.

Den kraft som nu måste bära fram protesterna måste i större utsträckning än tidigare mobilisera i befintliga rörelser bland kvinnor och studenter med förhoppningen att organiserade arbetare ansluter sig till framtida aktioner för att de ska bli kännbara för regimen. Oavsett vad som händer framöver, har Iran skakats av en folklig revolt som hållit på i en månad. Bara det är en seger.

Uppdatering: På denna blogg hittar jag en uppskattning på 25 000 personer som beräknas ha demonstrerat i Tehran igår. Siffran är förstås väldigt osäker.

Andra som bloggat: Esbati, Svensson, Tehran Bureau, Gaza; Peace n' Freedom, Andishe,
I medierna: Al-Jazeera, Guardian, BBC-P, SvD, Sydsvenskan, Expressen, GP, SVT,

Ida debatterar ungdomsarbetslösheten

I morse debatterade Ida i Gomorron Sverige mot Magnus Andersson (centerns ungdomsförbund) om ungas villkor på arbetsmarknaden.
Om du av någon anledning inte satt klistrad vid rutan vid kvart över sju imorse, kan du se debatten här.

Vägval kring ungdomsarbetslösheten

Äntligen börjar det komma några framåtsyftande förslag kring ungdomsarbetslösheten. Det rödgröna samarbetet har sedan tidigare lagt fram ett ungdomspaket som tar ett brett grepp kring stöd till unga som är eller riskerar bli arbetslösa. De föreslår bland annat ett ungdomslyft som syftar till att de som saknar gymnasiebetyg ska kunna plugga sig till grundläggande högskolebehörighet. Jämför det med den Jan Björklundska linjen: att förbjuda människor att läsa upp sina betyg på komvux och därmed stärka sina chanser att komma in på vidare utbildning. Det är två tydligt skilda politiska riktningar som börjar utkristalliseras.

De rödgröna föreslår fler utbildningsplatser på komvux, inom den kvalificerade yrkesutbildningen och i högskolan. Alliansregeringen har ägnat tiden sedan förra valet åt att skära ner inom desamma. De rödgröna föreslår ett skatteavdrag riktat till den arbetsgivare som anställer en ungdom som varit långtidsarbetslös. Regeringen gjorde en allmän skattesänkning till alla med anställda under 26 år - en trubbigt utsmetand ungdomsrabatt till arbetsgivare, utan något som helst krav att de ens skulle använda pengarna till att anställa fler unga. Åtgärden är dyr och meningslös.

Förutom frågan om utbildning åt unga, blir det också allt tydligare att den kommande tiden kommer att kräva kamp om ungdomars löner. I morse gick jag förbi ytterligare en löpsedel som ropade ut ett krav på att sänka ungdomslönerna. Förslaget kan förstås verka lockande för den som står utan arbete och som därför, självklart, är beredd att göra vad som helst för att få ett jobb. Inget märkligt i det. Men det finns andra och bättre alternativ. Idag föreslår IF Metalls ordförande Stefan Löfven ett arbetsplatsförlagt, betalt yrkesår efter gymnasiet. Han skriver:

Ungdomsarbetslösheten är en tickande bomb som både hotar den unga generationen och hela samhället. Sämre självkänsla, fler sjukskrivna, skuldsatthet och ökat beroende av ekonomiskt stöd är några effekter. Arbetslösheten begränsar dessutom deras möjligheter att stå på egna ben och själva forma sina liv att kunna flytta hemifrån, leva ihop med den man älskar och så småningom bilda familj.

Därför är det märkligt att företrädare för regering, Svenskt Näringsliv och Timbro de senaste veckorna kommit med förslag för att ytterligare försvaga och begränsa de ungas möjligheter.

Men att föreslå sänkta lägstalöner är förstås inte i syfte att värna de unga, utan för att värna sig själva. De vill helt enkelt ha billigare arbetskraft. Och att påstå att en försämring av LAS skulle hjälpa de unga är rent nonsens. Det skulle i stället ge arbetsgivarna makten att godtyckligt välja och vraka bland både unga och äldre.

Att unga genom sina löner ska betala krisen är oacceptabelt. Istället måste regeringens miljardskattesänkningar ersättas med investeringar och utbildningssatsningar. Så skapas jobb.

Ung Vänster på Hultsfredsfestivalen

Hultsfred (Foto: Östran)

Idag drar Hultsfredsfestivalen igång och Ung Vänster är förstås på plats. Om du är i Hultsfred så får du inte missa vårt tält. Kom och häng med lite vettigt vänsterfolk!

Ida Regin, Ung Vänsters förbundssekreterare är på plats,

Vi besöker Hultsfredsfestivalen för att få tillfälle att träffa ungdomar och diskutera hur de drabbas av krisen och regeringens krisförstärkande politik. Ungdomsarbetslösheten är rekordstor och det är viktigt att unga får en möjlighet att engagera sig politiskt för en förändring.

På torsdag får Ung Vänsters tält besök av Lars Ohly och som traditionen bjuder kan festivalbesökarna avsluta helgen genom att komma till Ung Vänster-tältet och sjunga Internationalen på tolvslaget på lördagsnatten.

Norska LO ställer krav inför kommande val

Trondheim

Återigen en nyhet från Klassekampen, daterad den 4 juli.

Norska Landsorganisationen har fått in 63 000 frågor som organisationens medlemmar tycker är viktiga inför kommande val. Dessa ska kokas ner till 41 frågor som ska ställas till de politiska partierna som ställer upp till de norska Stortinget. Frågor om pensionssystemet och arbetstiden dominerar. Som Klassekampen föreslår så kan LO:s arbete med rätta klass Norges "største demokratiske debatt"!

Senast den 5 augusti ska partierna lämna in sina svar på avd de vill göra för LO:s medlemmar.

Det var en liknande process som ledde till att den nuvarande vänsterregeringen kom till makten. Det var helt enkelt Arbeiderpartiet och Vänsterpartiets systerparti, Sosialistisk Venstreparti, som förde en politik som tangerade LO-medlemmarnas krav. Aron Etzlers Trondheimsmodellen ger en bra inblick i ett initiativ som ledde till att högern fråntogs regeringsmakten.

Nu är det drygt ett år kvar till det svenska riksdagsvalet och arbetarrörelsen måste samla sig för motoffensiv. Kanske skulle LO i Sverige ta efter sin norska motsvarighet.

I medierna: Klassekampen

Stormakten bakom kuppen i Honduras

La Moneda, Santiago, Chile, 1973

Många har skrivit bra om kuppen i Honduras - det faktum att den demokratiskt valde presidenten Zelaya kidnappades och föstes bort från ämbetet. Av tidsbrist har vi inte kunnat kommentera händelserna på bloggen men under dagen har jag kunnat läsa en intressant artikel publicerad i den norska tidningen Klassekampen.

Efter Zelayas misslyckade försök att återvända till sitt land för att återupprätta demokratin, har presidenten, som i likhet med andra latinamerikanska ledare varit försiktig med utpeka utländska krafter som ansvariga för kuppen, nu vänt sig till USA och i starka ordalag uppmanat stormakten att gripa in. Orsaken till detta är att flera analytiker pekat ut USA som en central aktör i kuppens förspel. John Negroponte, vice utrikesminister under George W Bush, mötte så sent som 2008 de kuppmakare som ett år senare avsatte Zelaya. Under 1980-talet var Negroponte den person som från sitt ambassadkontor i Honduras huvudstad ledde operationer för att slå ner sociala rörelser för progressiva reformer i Centralamerika.

Artikeln i Klassekampen är viktig för att den sätter kuppen i Honduras i ett viktigt historiskt perspektiv, där USA under ett sekel skapat och närt diktaturer, ofta med hjälp av knähundar till generaler som strypt demokratiskt valda regeringar för att sedan göra sig skyldiga till utrensningar av (vänster)oppositionella. Detta är en röd tråd som löper igenom Central- och Latinamerikas historia.

När det gäller Honduras är det förstås ett trendbrott att Obama-administrationen hittills tagit Zelayas sida men den förra USA-administrationen hann sätta sitt avtryck på Honduras framtida utveckling genom att ge stöd till kuppmakarna.

Kuppen i Honduras 2009 kommer att belasta USA:s konto. detsamma gäller de otaliga liv som nu släckts av kuppmakarna på Honduras gator.

Uppdatering: rapporter om antalet döda varierar och det finns än så länge ingen säker siffra.

Andra som bloggat: Esbati, Erik Berg, Contreras, Svensson,
I medierna: Klassemkampen, GP, DN1, DN2, SVT, SvD,

Torsdagen 9 juli - en sista kraftmätning i Iran?

Vi närmar oss den 9 juli som sammanfaller med 18 Tir i den iranska kalendern vilket är på dagen 10 år efter studentprotesterna 1999 - protester som slogs blodigt ner av den iranska regimen. Senaste veckornas gatuprotesterna verkar ha tappat i styrka i takt med att regimen arresterat allt fler oppositionella. När det gäller maktkampen inom regimen så har Khamenei konsoliderat makten inom de beväpnade grenarna medan Rafsanjani fortsätter att hämta stöd inom prästerskapets politiska sfär. Mousavi, som befinner sig alltmer i bakgrunden, har uppmanat till nya protetser mot valresultatet. Det är ännu för tidigt att säga hur upproret bland vanligt folk, studenter, kvinnorättsaktivister, journalister och intellektuella å ena sidan och missnöjet bland specifika skikt inom prästerskapet å andra sidan kommer påverka landets politiska system eller om vi kommer att få se några förändringar i demokratisk riktning.

Just nu pågår ett febrilt arbete med att organisera det som verkar bli stora protesterna till minne av studentprotesterna. Enligt uppgifter som jag har fått kommer protestaktioner äga rum i 200 iranska städer. Aktionerna ska hållas den 9 juli, runt kl 21 lokal tid och människor uppmanas att samlas på gator och torg men att så mycket som möjligt sprida ut sig för att på så sätt minska säkerhetsstyrkornas möjlighet att fokusera resurserna på ett och samma ställe.

Vidare är strategin att protesterna ska vara helt fredliga, att människor ska ta med sig röda rosor och undvika att ta med sig saker som av regimstyrkor kan uppfattas som vapen. Det kommer också uppmaningar till dem som inte vågar delta att ändå ta sig ut på gatorna, till fots eller färdandes i bilar eller mopeder. Detta för att försvåra för säkerhetsstyrkorna att identifiera enskilda demonstranter. Människor uppmanas också att lämna sina ID-handlinhar hemma och endast ha med sig ett telefonnummer till någon anhöriga. De som ligger bakom protesterna som verkar ha kopplingar till Mousavis kampanj men som också består av andra grupperingar, uppmanar människor att ansluta sig till protesterna med parollerna som har nära anknytning till den islamiska revolutionen och republiken samt slagord till försvar av frihet och mänskliga rättigheter.

Samtidigt har regimen gått hårt åt de som arresterats under protesterna. Det kommer uppgifter om att sex personer avrättats i Evinfängelset under söndagen. På Youtube finns klipp på personer som efter tortyr nu tar avstånd från demonstranterna och protesterna och som beskyller utländska medier för att ha uppviglat människor att ägna sig åt förstörelse av bilar, butiker och annat. Regimens tillvägagångssätt känns igen från revolutionens tidiga år, då politiska fångar tvingades till offentliga avståndstaganden från sina politiska idéer och handlingar, förstås efter omfattande fysisk och psykisk tortyr.

Torsdagen den 9 juli kan alltså komma att bli en sista krafmätning mellan de hårdföra fraktionerna av regimen under Khameneis ledning och folket. I vilken omfattning människor intar gatorna återstår att se och vi får vänta till på fredag för att se vid vilket vägskäl Iran befinner sig efter torsdagens protester, på dagen 10 år efter de blodiga scenerna som utspelade sig på Tehrans universitet.

Andra som bloggat: Esbati, Tehran Bureau 1, Tehran Bureau 2, Det Progressiva USA, Andishe,
I medierna: SVT, Sydsvenskan, Expressen,

Årets Almedalen avslutad

Statsministern avslutade politikerveckan i Almedalen i lördags med veckans tråkigaste tal. Inga halmstrån att gripa efter, inga uppiggande inslag, oväntade tonlägen eller besked. Bättre än såhär blir det tyvärr inte. Vi tackar för årets Almedalen. Nästa år hoppas vi det blir något mer färgstarkt på PR-kollot på Gotland. På återseende.

För er som inte lyssnade på talet ska jag göra en kort resumé, så att ni inte behöver känna att ni har missat något:

Vi har en skitlång historia. Jag kommer till exempel ihåg när vi var en stormakt, det var en fantastisk tid. Karl den XII är en underskattad figur. Vi behöver bygga fler statyer av honom. Det är kaxigt att slå ihjäl polacker!

Under 1900-talet byggde arbetarrörelsen upp Sverige. Genom en expansiv ekonomisk politik, en solidarisk lönepolitik och höga skatter fick vi stora starka företag och en hög levnadsstandard. Varenda gång vi moderater fick makten körde vi landet i botten. Man kan säga att vänstern byggde upp Sverige medan vi raserade det. Och idag gör vi vårt bästa för att sälja ut välfärden, sänka facket och skita på hela socialförsäkringssystemet. Men det var ju roligt så länge det varade.

Det är fullständigt otänkbart att klimatmötet i Köpenhamn skulle komma fram till något progressivt. Därför tänker jag nu prata länge om varför det är så viktigt att inte driva någonting. Man vill ju inte göra sig märkvärdig. Att ha låga ambitioner är en dygd. Jag säger det för att ni inte ska bli förvånade när vi sen lägger oss på golvet och blir framsläpade i förhandlingarna. Det är så man får resultat ”för då skriker man inte högst”. I efterhand kommer vi skylla på andra, men det är en annan historia.

När det gäller arbetslösheten, lågkonjunkturen, barnfattigdomen och miljonlägenheternas upprustningsbehov har jag absolut ingenting att säga. Jag är ledsen om ni känner er kränkta av att jag använt alla pengarna till barnflickor och poolskötare hemma hos mig och mina von-grannar. Men jag är egentligen jättesnäll och min fru är jättesnygg.

Ett stort tack vill jag även skänka till alla obildade journalister som kommer kommentera det här talet i efterhand. Jag är glad att ni trots allt obegripligt, innehållslöst dravel fullständigt rensat från besked om arbetslösheten, investeringar och åtgärder mot lågkonjunkturen förtjust kommer kvittra om ”statsmannamässighet”. Ni är så fina, laav jaa. Xoxo

Miljöpartiets dag i Almedalen

På vänstersidan var vi ovanligt nöjda med socialdemokratiska Mona Sahlins löften från podiet här i Almedalen i förrgår. Skulle jag ge er de två viktigast löften skulle det bli i följande ordning: 1. 80% i A-kassa till 80% av befolkningen. 2. Rätt till heltid. Bra jobbat Sahlin.

Idag är det Miljöpartiets dag. Riksdagens kanske mest oförutsägbara parti. Vad vill dom, vad tycker dom? Är det en dygd att vara flummig? Vi kommer lyssna på Peter Eriksson klockan 19 ikväll.

Nu ska jag på ett seminarium om islamofobi arrangerat av Sveriges Unga Muslimer.

Sveriges ordförandeskap och sanktioner mot Israel

Idag skriver jag om Sveriges ordförandeskap i EU och sanktioner mot Israel. Det är mer än rimligt att den borgerliga regeringen driver på för hårdare tag mot Israel, i synnerhet efter Amnestys rapport om ockupationsmaktens krigsbrott under kriget mot Gaza i vintras.

Igår startade Sveriges EU-ordförandeskap. Fredrik Reinfeldt är under de kommande sex månaderna formellt EU:s mäktigaste man. Med Carl Bildt vid sin sida dikteras mycket av EU:s utrikespolitik av initiativ tagna av den svenska regeringen i Rosenbad.

Detta blev tydligt igår i samband med regeringens och EU-kommissionens fotograferingsstund. Alla stod och väntade på Carl Bildt som en bit bort pratade i sin mobil. På andra sidan luren var Irans utrikesminister, Manouchehr Mottaki. Av Carl Bildts kommentarer till samtalet att döma kommer Sverige att utnyttja krisen i Iran för att visa upp Sveriges och EU:s muskler gentemot den regionala stormakten. Ett första steg är att samla EU:s medlemsländer till att vidta ett antal åtgärder mot regimen i Teheran.

[...]

Carl Bildts planer gentemot Iran innebär att Israel-Palestina-konflikten kommer i skymundan. EU har hittills agerat passivt inför Israels krigsbrott begångna under kriget mot Gaza. Förutom att frysa uppgraderingen av det förmånliga handelsavtalet med Israel, har EU undvikit att hota med sanktioner om Israel inte följer ingångna avtal.

[...]

Den svenska regeringen har höga förväntningar på det svenska ordförandeskapet. Reinfeldt vill vinna förtroendepoäng, både ute i världen och hos hemmaopinionen. Den senare är viktig inte minst med avseende på det kommande riksdagsvalet nästa höst.

Ett lyckat svensk ordförandeskap kan bygga på att EU går till handling genom sanktioner mot Israel om inte landet upphäver blockaden av Gaza och ändrar sin bosättarpolitik. Det skulle sätta Sverige på världskartan.

Läs hela här.

Andra som bloggat: Anna Wester, Svensson, Jonas Sjöstedt,
I medierna: Newsmill, SVT, GP, Expressen, Sydsvenskan,

Socialdemokraternas dag i Almedalen

Idag är det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Vi hoppas spänt och förväntansfullt på ett progressivt och framåtsyftande utspel. Förhoppningsvis om ungdomsarbetslösheten. Få politiska frågor är så viktiga idag som den ekonomiska stress som arbetslösheten skapar för 18-25-åringar.

Igår debatterade Gabrielsson frågan hos den extremistiska intresseföreningen Svenskt Näringsliv. En organisation som tyvärr här på Almedalen blivit fullständigt fixerade vid turordningsreglerna på arbetsmarknaden. Det är synd eftersom det inte finns någon annan i Sverige som efterfrågar förändringar på området. Helt andra insatser behövs.

De rödgröna ungdomsförbunden har kommit överens om följande punkter för att stävja en skenande ungdomsarbetslöshet:

1. Inför en genomgripande subventionering av lönekostnaden under det första året för arbetsgivare som tillsvidareanställer långtidsarbetslösa ungdomar.

2. Inför ett utbildningsvikariat där unga får chansen att jobba medan äldre vidareutbildar sig. Vi ser hur detta både skulle gynna de som vill bredda sin kompetens och de som behöver få arbetslivserfarenhet, vilket tillsammans skapar en mindre låst arbetsmarknad.

3. Investera i den svenska infrastrukturen: rusta upp miljonprogrammen och bygg ut järnvägen. Det vore en investering för både jobb, välfärd och klimat.

4. Satsa på utbildning. Investera i ett brett utbildningspaket med fler platser i högskolan, KY-utbildningar och komvux. Höj studiemedlen så att fler kan och vågar studera. Forskning och utveckling genererar fler jobb. Skattesänkningar för de rikaste har inte den effekten.

5. Satsa på fler platser för att möta behovet av nyrekrytering inom välfärden. Satsa minst de 10 miljarder kronor som SKL vill ha till Sveriges kommuner och landsting. Det ger jobb och minskar antalet varsel i offentlig sektor.