Almedalen dag 3

Vi glider in på Almedalens tredje dag och börjar bli varma i kläderna (i första hand för att det är typ 30 grader varmt och charterstämning i stan). För er som aldrig varit i Almedalen kan jag säga att det skiljer sig marginellt från Hultsfredsfestivalen. Eventuellt med reservation för att medelåldern är något högre här. B-kändisar vimsar runt på fejkfyllan och pratar låtsasstockholmska med alla oseriösa journalister från svd och politikerploggen och det hela blir en fientlig och gemytlig inramning på samma gång. Myspys. Kändisar (både A och B-kändisar)är för övrigt mycket kortare i verkligheten. Det är en liten seger varje gång en makthavare visar sig vara kortare i verkligheten än i TV-rutan. 1 och 60 4-ever!

En av de absolut viktigaste sakerna som händer här är dock utnämningen av årets opinionsbildare. Ida Gabrielsson är förstås nominerad och ligger bra till än så länge. Men kursutvecklingen går att påverka och förändras beroende på hur många som rösta (sms:ar) på Gabrielsson. Därför är det MYCKET VIKTIGT att DU gör det. Det går att rösta hela veckan fram till lördag klockan 12.00. Det är helt okej att rösta flera gånger och det kostar lika mycket som ett vanligt sms.

Såhär gör du:

Skicka ett SMS till nummer 72122 med följande text: INDEX KÖP IDGA

Ida Gabrielsson debatterar Folkpartiets förslag om lägre löner till ungdomar

Ung Vänster i Almedalen idag

Programmet på Gotland idag är späckat, Folkpartiets dag. Vi kommer diskutera allt ifrån Jan Björklund, vargar och bostäder.

1.Sköjigaste seminariet idag kommer bli bostadsdebatten mellan ungdomsförbunden arrangerat av jagvillhabostad.nu. Det är bra att jagvillhabostad fortsätter driva frågan om ungdomars bostadslöshet. Frågan som borgerligheten tyvärr är helt ointresserad av. Satsningar måste till för att få igång bostadsbyggandet i en tid där bostadsbristen är gigantisk och då bostadsbyggande, i och med lågkonjunkturen, är billigare än på länge!

2. Efter Jan Björklunds tal kommer Ida Gabrielsson kommentera talet i Sveriges Radio.

Vill man få tag på mig under veckan går det bra.
Nooshi.dadgostar@ungvanster.se
0736-694991

Gabrielsson i Aftonbladet

Idag är det Vänsterpartiets dag här i Almedalen och presskonferensen börjar klockan 15.00. Det stora talet hålls klockan 19.00, en timme innan håller Ida Gabrielsson sitt tal. Därefter kommer Gabrielsson diskutera talet tillsammans med America Vera-Zavala och Gudrun Schyman hos Resumé.

Den viktigaste frågan i veckan kommer tveklöst bli ungdomsarbetslösheten. Regeringen sitter med armarna i kors medan kön av unga killar och tjejer till arbetsförmedlingen växer. Det är arrogant och kan bli fullständigt livsavgörande för en hel generation ungdomar. Hade det inte varit för regeringens handlingsförlamning hade vi inte suttit här idag med en ungsomsarbetslöshet på tvåsiffriga tal.

Vill du få en liten förhandskoll på Gabrielssons tankar kring ungdomsarbetslösheten innan talet ikväll kan man läsa det i Aftonbladet idag:

Mantrat från regeringen är att man måste hålla hårt i plånboken under kristider, allt annat är slösaktigt och oansvarigt. Samtidigt åker sedelpressen fram när det handlar om skattesänkningar som gynnar dom med högst inkomst. Krisen används som en ursäkt för att vi andra ska acceptera stora försämringar på sådant som är viktigt för att kunna leva ett rimligt liv.

Genom att inte satsa i kristider ser regeringen till att även framtidens Sverige kommer att vara tydligt präglad av nedmonteringen. Det som upplevs som undantag nu, kommer senare att vara normaliserat om högern får som den vill.

Ung Vänster på plats i Almedalen

Dåså alla Almedalsfantaster som hungrar efter svettiga reklamare och snuskiga politikerrykten omsorgsfullt uppgrävda av Niklas Svensson. Er vecka är här. Imorgon ger jag och Ida Gabrielsson oss av till lobbyisternas Sunny Beach för att sätta lite prägel på tillvaron på Gotland. Programmet är späckat så följ oss gärna i spåren under veckan, bloggen uppdateras dagligen med nya event vi är med på.

Vänsterpartiets dag är nu på söndag (alltså imorgon), vilket blir något alldeles extra. Kolla efter Lar Ohlys tal, du som sitter framför TV:n. Ida Gabrielsson håller sitt tal strax innan Ohly äntrar podiet på eftermiddagen och efteråt kommer hon sitta hos Resumé och prata om Vänsterpartiets dag och annat värt att lyssna till.

Vi kommer stå för sans och balans under årets politikerveckan. Det kommer bli det roligaste du läst.

Om Iran och internet på SVT Opinion

Nu kan finns en kortare version av debattartikeln i gårdagens GP att hitta på SVT Opinion.

Idag och imorgon arrangeras manifestationer och demonstrationer. I Göteborg händer följande:

Idag fredag - som är en global aktionsdag i solidaritet med kampan i Iran - arrangeras en manifestation i Göteborg. Samling klockan 17 på Gustav Adolfs torg. Huvudparoll är “Ned med diktaturen!”

På lördag den 27 juni (i morgon): Solidaritetsdemonstration med kampen i Iran med samling kl 14.00 vid Stora Teatern.

Andra som bloggat: de Kaminski, Svensson, Esbati
I medier: SVT, Expressen, DN, GP, Sydsvenskan

Gästbloggare direkt från Almedalsveckan

På söndag drar Ung Vänsterbloggen iväg på resa. Almedalsveckan på Gotland stundar, och på plats från Ung Vänster kommer Ida Gabrielsson och förbundsstyrelseledamoten Nooshi Dadgostar att vara. Nooshi kommer under veckan att gästblogga här direkt från Almedalen. Missa inte det!

I Iran har fotbollen alltid varit politisk

Nyheten om de iranska fotbollsstjärnornas manifestation i samband med VM-kvalmatchen mot Sydkorea har spridit sig. Sju utav elva spelare bar gröna armbindlar för att visa sitt stöd för demonstranterna på Irans gator. Nu har fyra av spelarna slutat i landslaget - för gott! Den officiella versionen är att de pensionerat sig eftersom Iran kommer att missa fotbolls-VM i Sydafrika nästa sommar. Inofficiella källor påstår om att de fått sparken av regimen. Det skulle inte vara första gången som regimens politik och ambitioner styr vad som händer på fotbollsplanen. Om detta skriver jag på Newsmill,

Den som påstår att fotboll inte är politik har aldrig vandrat längs Tehrans gator efter en segerfest för det iranska fotbollslandslaget. Under landets moderna historia har idrottsmän agerat folkhjältar, agitatorer och upphöjts till levande symboler mot diktatur och förtryck. Under Shah-diktaturen förkroppsligade den olympiske mästaren Gholamreza Takhti motståndet mot monarkin. Idag, under de största folkliga protesterna sedan revolutionsåret 1979, är det Irans fotbollslandslag som har tagit ställning.
[...]
I Iran har idrott alltid varit tätt förknippat med politik. Det är dock inget unikt. Hitler försökte omvandla Berlinolympiaden 1936 till ett propagandanummer för Tredje riket, men misslyckade i samma ögonblick som Jesse Owens passerade den mållinje som skulle ge honom en av de fyra guldmedaljer. Storlaget Real Madrid var diktatorn Francos kelgris under juntans tid i Spanien. Under den iranske Shahens brutala diktatur blev brottaren Gholamreza Takhti en symbol för kampen för demokrati och landets självständighet från USA och Storbritannien. Under åren 1952-62 vann Takhti tre OS-medaljer och fyra världsmästartitlar. Han var hyllad och älskad, både i egenskap av idrottare och en skarp, aktiv kritiker av Shahens regim. 1968, endast 37 år gammal, hittades Takhti död i sitt hotellrum, troligen mördad av Shahens fruktade hemliga polis, SAVAK. Hans död framkallade stora protester.
[...]
Frågan som ingen vågar svara på är hur länge protesterna, som nu är inne på sin andra vecka, kommer att fortsätta. Ledningen för den islamiska republik som lyckats överleva 30 år av militära angrepp och ekonomiska sanktioner är splittrad av en bitter intern maktkamp. Samtidigt utannonseras nya demonstrationer, strejker och sorgetåg via SMS, Facebook och Twitter.

Det iranska landslaget kommer att fortsätta sparka boll utan de omtyckta stjärnorna men inget kommer att vara som förut. Det land som hyllar och beundrar dem har startat en lång och plågsam resa - mot demokrati.

Läs hela artikeln här!

I medierna: AB1, AB2,AB3, AB4, Expressen1, Expressen2, GP, DN1, DN2, SVT, Sydsvenskan, Arbetaren, KVP, SvD, Newsmill,

Internet - ett verktyg för att erövra demokrati

Idag skriver jag och Marcin de Kaminski om de pågående oroligheterna i Iran och vikten att slå vakt om demokratin på Internet,

På många sätt liknar den iranska regimens övervakning det system som med hänsyn till nya repressiva internetlagar nu implementeras i Sverige och EU. Med hänvisning till organiserad brottslighet och terrorhot begränsas medborgarnas fri- och rättigheter. Det är i ljuset av detta som signalspaningslagar som FRA-, Ipred-lagen och EU:s Telekompaket ska ses.

Det engagemang som nu växer fram sträcker sig bortom det iranska presidentvalet. Den gemensamma nämnaren för aktivisterna är i stället en starkt demokratisk grundinställning. Demokrati kan inte finnas utan frihet till information, kommunikation och samtal. Det är därför regeringar, såväl diktaturer i Iran som liberala demokratier som Sverige och i övriga EU, vill reglera tillgången till och användningen av internet.

Vi har ett motsatt förhållningssätt. Vi ser värden i internet och digitaliseringen av informationen som våra makthavare vill begränsa.
Vårt mål är att säkerställa tillgången till internet för att komma närmare ett mer demokratiskt samhälle med garantier för informations- och yttrandefrihet. I dag kämpar vi sida vid sida med demokratiaktivisterna i Iran.

Läs hela här!

Andra som bloggat: Roya, Det Progressiva USA
I medierna: AB1, AB2, Expressen1, Expressen2, GP, DN1, DN2, SVT, Sydsvenskan, Arbetaren, KVP, SvD

Till minne av fallna demokratikämpar

Ovanstående klipp visar en annan sida av händelserna i Iran. En Basiji tas tillfånga, tas undan av några demonstranter som sedan ger honom vatten. När han sätter sig ner för hämta andan tänker jag att han lika gärna kunde vara en av demonstranterna. Det finns en stark symbolik här.

Igår begav jag mig till Gustaf Adolfs Torg i Göteborg för att samtala med människor som samlats till minne av de demokratikämpar som mördats under de senaste dagarna. Neda, den unga kvinna som föll offer för regimens krypskyttar, är en av kanske hundra eller fler som fallit offer för regimens brutalitet. Jag fick också möjligheten att hålla ett kort tal. Bilderna jag tog blev tyvärr inte bra så jag lägger inte upp dem här.

Människor kommer att samlas varje dag framöver för att hedra minnet av de fallna kämparna. Plats: Gustaf Adolfs Torg i Göteborg. Igår var vi närmare 300 personer. Har du vägarna förbi, gå fram till människorna som samlats och uttryck ditt stöd.

Imorgon torsdag hålls en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm. Kl 16-20. Gå dit!

I medierna: Expressen, Dagens Arena, DN1, DN2, Arbetaren, AB, SvD, SVT, Metro

Du kan stödja protesterna i Iran!

På Ung Vänsters hemsida skriver jag kortfattat om läget i Iran,

Protesterna mot den iranska regimen och resultatet av presidentvalet den 12 juni är inne på sin andra vecka. Världen har bevittnat de största demonstrationerna i Iran sedan revolutionsåret 1979 då Shahens diktatur störtades och ersattes med den islamiska republiken.

Det kommer oroväckande rapporter inifrån Iran. Protestmarscherna i landets större städer har lockat hundratusentals, kanske miljontals människor, som kräver demokrati och införande av grundläggande fri- och rättigheter. Regimen har sin tur svarat med ökat våld, massarresteringar och över 100 personer befaras ha dödats av regimstyrkor. Det finns mycket som pekar på att våldet mot demonstranterna kan komma att eskalera de närmaste dagarna.

-Omvärlden och Sverige måste visa sitt stöd för demonstranterna som intagit gatorna för att erövra demokratin. Sverige måste följa andra länders exempel och öppna upp den svenska ambassaden för sårade och flyende demonstranter. Samtidigt är det vitkigt att ta avstånd från populistiska utspel som kräver utländsk intervention. Det iranska folket måste få bestämma sitt eget öde utan utländsk inblandning, säger Thaher Pelaseyed andre vice ordförande för Ung Vänster.

-Ung Vänster kräver att de demonstranter och journalister som arresterats släpps fria och att utländska journalister får tillträde till de städer och områden där protester pågår, avslutar Thaher Pelaseyed.

--

Många hör av sig med förfrågningar om vad de kan göra för att stödja protesterna. Den iranska regimen försöker strypa nyhetsflödet över landets gränser. Du som vill stödja protesterna kan gör följande:

Delta i manifestationer och minnesstunder. Runt om i Sverige anordnas manifestationer och minnesstunder för de aktivister som dödats under den senaste veckans oroligheter. Ung Vänster uppmanar alla att visa sitt stöd genom att ansluta sig till dessa manifestationer.

Använd ditt Twitter-konto för att hjälpa demonstranterna. Twitter och Internet är viktiga kanaler för att organisera protesterna i Iran och sprida nyheter om läget i landet. Du som har ett Twitter-konto kan genom att ändra din tidszon till TEHRAN GMT +3.30 sprida nyheter om Iran till de som befinner sig i landet och också försvåra regimens spårning av iranska aktivister. Använd följande hashtags: #iranelection och #gr88. Besök www.twitter.com.

Andra som bloggat: Esbati, Ekonomikommentarer,
I medierna: SVT1, SVT2, DN1, DN2, DN3, DN4, Expressen, AB, SvD

Ida Gabrielsson årets opinionsbildare

Realtid.se

Noterar att Ida Gabrielsson är nominerad till årets opinionsbildare. Kul! Nomineringen avslutas torsdagen 25 juni kl 12.

Listan över några som arresterats

Nu har en lista över politiker och journalister som är några av de hundratals som fängslats av regimen släppts,

Politicians

Dr. Mohsen Aminzadeh: Member of the Student Followers of Imam’s Line (SFIL), the leftist group of the students who took over the United State Embassy in Tehran on November 4, 1979; Deputy Foreign Minister in the Khatami administration; member of the Central Committee of the Islamic Revolution Mojahedin Organization (IRMO), one of the two leading reformist parties; founding member of the reformist Islamic Iran Participation Front (IIPF), Iran’s largest political party; director of the Mousavi campaign.

Dr. Saeed Hajjarian: Member of SFIL; leading reformist strategist; advisor to Mohammad Khatami during his presidency; editor-in-chief of Sobh-e Emrooz (This Morning), a leading reformist newspaper shut down by the hard-liners; member of the Central Committee of the IIPF; deputy Minister of Intelligence in the 1980s; member of the SFILM; handicapped by an assassination attempt on his life in March 2000.

Behzad Nabavi: Leading reformist strategist, a founder, and member of the Central Committee of IRMO; Deputy Speaker of the 6th Majles (parliament); chief negotiator with the United States that led to the release of the American hostages in 1981; Minister in the first Mousavi Cabinet in the 1980s; jailed for years by the Shah.

Mohammad Tavassoli: Tehran’s first mayor after the 1979 Revolution; member of the Central Committee and political director of the Freedom Movement of Iran (FMI), a reformist/centrist political party founded in 1961 by Mahdi Bazargan, the first prime minister after the 1979 Revolution; jailed for years by the Shah.

Mostafa Tajzadeh: Deupty Interior Minister in the first Khatami administration who supervised the elections for the first city councils and the 6^th Majles, a process praised for its even-handedness and transparency; member of the Central Committees of both IIPF and IRMO; outspoken critic of the hard-liners.

Dr. Abdollah Ramazanzadeh: Deputy Secretary-General of the IIPF; Government spokesman during the second Khatami administration; Governor-General of the Kurdistan province; deputy Interior Minister for planning, and for political affairs.

Mohammad Ali Abtahi: Chief of Staff, and then Vice President to Mr. Khatami for parliamentary affairs; a principal advisor to Mahdi Karroubi (the second reformist candidate) in the 2009 presidential election; popular reformist cleric who writes for his own website/blog, www.webnevesht.com ; a leading member of the Association of the Combatant Clerics, the reformist leftist clerical organization that supports Mr. Mousavi.

Dr. Ebrahimi Yazdi: Secretary-General of the FMI; Foreign Minister in the Bazargan government after the 1979 Revolution; leading aid to Ayatollah Ruhollah Khomeini during the Revolution (he was arrested while hospitalized for a medical condition; it is said that he may have been released).

Dr. Mohsen Mirdamadi: Secretary-General of the IIPF; chairman of the 6^th Majles’ Committee on National Security; one of the three principal leaders of SFIL who took over the US Embassy in 1979.

Mohammad Atrianfar: Deputy Interior Minister in the first Khatami administration; member of the Central Committee of the Executives of Reconstruction Party (ERP), a reformist party; editor-in-chief of the popular daily Hamshahri (owned by Tehran’s city council) during the second Khatami administration; manager of Shargh, a popular daily reformist newspaper shut down by the hardliners.

Mohsen Safaei Farahani: Member of the Central Committee of the IIPF; former head of Iran’s Soccer Federation, deputy Minister of Economy in the Khatami administration.

Hedayatollah Aghaaei: Member of the Central Committee of the ERP.

Davood Soleimani: Deputy Minister of Culture and Islamic Guidance for Domestic Press in the first Khatami administration; Tehran deputy in the 6th Majles; member of the Central Committee of the IIPF.

Dr. Ali Tajer Niya: Mashhad’s [a large city in northeastern Iran] deputy to the 6th Majles; member of the campaign team of Mr. Mousavi; member of the IIPF.

Jahanbakhsh Khanjani: Spokesman for the Interior Ministry during the Khatami administrations; member of the ERP.

Saeed Leylaaz: Economic advisor to the Khatami administration; journalist; strong critic of President Ahmadinejad’s economic policies.

Abdolfattah Soltani: Prominent attorney and member of the Center for the Defense of Human Rights (founded by Shirin Ebadi, Iran’s Nobel Laureate for Peace); attorney for several jailed human rights advocates; attorney for the mother of Dr. Zahra Kazemi, the photojournalist that was murdered in an Iranian jail; imprisoned for his human rights activities.

Shahab Tabatabaei: Director of the youth committee of the Mousavi campaign.

Mohammad Reza Jalaei Pour: Director and spokesman of the nation-wide movement, Pouyesh, that supports Mr. Mousavi; son of the well-known university professor and reformist journalist Dr. Hamid Reza Jalaei Pour.

Abdollah Momeni: former Secretary-General of the Office for Consolidation of Unity (known in Iran as Tahkim Vahdat, the largest nation-wide university student organization), and the Organization of University Graduates of Islamic Iran (known in Iran as Advaar-e Tahkim); a prominent political activist.

Rajabali Mazrouei: Member of the Central Committee of the IIPF; Isfahan’s deputy to the 6^th Majles; journalist, and director of the Association of Iranian Journalists

Journalists and Bloggers

Mahsa Amrabadi: reporter for the E’temaad-e Melli (National Trust) daily, the mouthpiece of the National Trust Party of Mr. Mahdi Karroubi, the reformist candidate.

Karim Arghandehpour: journalist writing for reformist newspapers Salaam and Vaghaa-ye Ettefaaghiyeh, both of which were shut down by the hard-liners. He also has a blog, www.futurama.ir

Khalil Mir Ashrafi: A television producer and journalist

Behzad Basho: Cartoonist

Kayvan Samimi Behbahani: Managing editor of Naameh (Letter), a monthly publication, close ties to the Nationalist-Religious Coalition (NRC)

Somayyeh Tohidloo: a blogger at http://smto.ir ; political activist; sociologist; supporter of Mr. Mousavi

Abdolreza Tajik: political activist, economist, and close to the FMI and the NRC

Dr. Ahmad Zeydabadi: distinguished journalist writing for www.roozonline.com and print media in Iran; Secretary-General of the Organization of University Graduates of Islamic Iran (Advaar-e Tahkim); a supporter of Mr. Karroubi; close to the RNC.

Mojtaba Pourmohsen: editor of Gilaan-e Emrooz (Today’s Gilaan; Gilaan is a province in northern Iran, bu the Caspian Sea); contributor to Radio Zamaneh (a Persian radio in Holland).

Hamideh Mahhozi: a journalist active in southern Iran

Amanollah Shojaei: a blogger living in Bushehr, in southern Iran

Hossein Shokouhi: reporter and journalist writing for Payaam-e Jonoob (the Message of the South), in southern Iran.

Mashallah Haydarzadeh: Another journalist active in southern Iran

Ruhollah Shahsavar: A journalist working in Mashhad (in northeaster Iran)

Mohammad Ghoochani: prominent reformist journalist, editor of many reformist newspapers shut down by the hardliners (e.g., Shargh [East]; Hammihan [Compatriot], and the weekly, Shahrvand Emrooz [Today’s Citizen]); editor of E’temaad Melli; son-in-law of Mr. Emad Baghi, the prominent journalist and human rights advocate.

Jila Baniyaghoob: prominent female journalist, working previously for many reformist newspapers; editor of the website Kannon-e Zanaan-e Irani (Center for Iranian Women); writing at http://irwomen.net

Bahman Ahmadi Amooee: journalist and husband of Jila Baniyaghoob

Eisa Sahar Khiz: an outspoken journalist who has been a critic of the Supreme Leader, Ayatollah Ali Khamenei; contributor to www.roozonline.com director in charge of the domestic press during the first two years of Mr. Khatami’s presidency, during which the Iranian press flourished.

Andra som bloggat: Esbati, Ekonomikommentarer,
I medierna: SVT1, SVT2, DN1, DN2, DN3, DN4, Expressen, AB, SvD

Ödesdagar i Iran

Protesterna mot regimen i Tehran har fortsatt. Dagens händelser är ett stickprov på de inrikespolitiska styrkeförhållandena. Khameneis tal i samband med fredagsbönen kunde ha blivit slutet för de omfattande protesterna men retoriken om nationell enighet hade inte märkbar effekt på protesterna som istället växt och resulterat i fler konfrontationer mellan demonstranter och regimen.

Läget är kritiskt. De kommande dagarna är avgörande för utgången av den utveckling vars klimax vi bevittnar genom Youtube, Twitter och Facebook. Det finns ett antal tänkbara scenarion som kan inträffa:

1) Regimen slår ner protesterna. Regimen har hittills varit avvaktande och återhållsam när det gäller våldsanvändning mot demonstranterna. Detta kan förstås förändras snabbt och skulle med allra största säkerhet kväva protesterna. Två svårigheter, ett polisväsende och en armé som är motvilliga till att attackera värnlösa demonstranter, löses med regimens mäktiga och inflytelserika paramilitära grupperingar, som Basij och Pasdaran. Det finns dem som står Khamenei nära som anser att återhållsamheten [sic] var en av Shahens stora misstag under åren 1978-79. Det ledde till att revolutionärerna hämtade allt större självförtroende i de gatustrider som utkämpades vilket till slut ledde till en total kollaps av våldsapparaten. Säkerligen finns det hökar inom regimen som är beredda att ta i med hårdhandskarna för att krossa revolten. Detta skulle leda till blodbad, massarresteringar och avrättningar och skulle orsaka stora sår i det iranska folkets medvetande. På kortsikt kommer protestvågen att upplösas men på lång sikt kommer den att hämta kraft i symbolvärdet i junirevolten 2009.

2) Splittring inom regimen leder till förändring. Det är uppenbart att det styrande skiktet i regimen står inför en djup splittring när det gäller strategier för att hantera den pågående krisen. Detta innebär att regimen inte agerar samlat och samfällt vilket i sin tur ger fördelar till demonstranterna och Mousavi. Mousavi har också vågat mer. Han utmanar regimen mer öppet och har idag vänt Väktarrådet ryggen. Det kan i princip tolkas som att Mousavi inte längre erkänner regimens institutioner (dock är en Mousavis paroller att försvara republiken och den konstitution som republiken vilar på). Mousavi har också deklarerat att han är beredd att bli martyr och samtidigt uppmanat till generalstrejk om han skulle arresteras. Under de närmaste dagarna kommer säkerligen sorgemarscher att organiseras för att hedra de senaste offren. Det figurerar olika siffror men det påstås att ett 50-tal personer dödats under lördagens protester. Frågan som återstår att besvara är vad Mousavi har för strategi. Protesternas tydligaste svaghet är att avsaknaden av ledning. Här finns ett tomrum som Mousavi kan fylla men då måste han också presentera ett politiskt program som mobiliserar fler än de människor som idag tagit till gatorna. Arbetare i den viktiga oljesektorn är en nyckelgrupp tillsammans med offentliganställda, som tex lärarna.

3) En överenskommelse mellan Mousavi och regimen om maktdelning. En överenskommelse mellan Mousavi och regimen om maktdelning är ett annat tänkbart scenario. Det känns att konflikterna inom det styrande skiktet omöjliggör den beslutsamhet som krävs för att komma fram till en överenskommelse med bred acceptans inom prästerskapet. Lördagens sammandrabbningar har också radikaliserat demonstranterna. Det kommer rapporter om Basij-milisens kontor i olika städer som satts i brand och jag har sett videoklipp där folkmassan driver regimens kravallpolis på flykt. Det är osannolikt att en överenskommelse skulle dämpa folkets ilska och beslutsamhet.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Det som världen bevittnar är ödesdagar som kommer att förändra färdriktningen för Iran.

Jag noterar också hög svansföring hos de svenska folkpartisterna. Nu när det inte är populärt att ropa "USA in i Iran", kräver Folkpartiets Birgitta Ohlsson att den svenska ambassadören kallas hem. Sedan ändrar hon sig och vill nu att den svenska ambassaden ska öppnas upp för att ta emot demonstranterna. Ogenomtänkt och populistiskt. M a o, business as usual hos Folkpartiet.

Andra som bloggat: Esbati, Det Progressiva USA
I medierna: Expressen, Sydsvenskan, SvD, AB, DN, GP, SVT

Stöd protesterna i Iran!

Idag torsdagen den 18 juni kl.16.00 kan man ansluta sig till protesterna vid Sergels Torg i Stockholm, där Vänsterpartiet deltar.

Bär svart till minne av de aktivister som dödats av den iranska regimen under de senaste dagarnas oroligheter.

Inofficiella källor talar om att närmare 35 människor som dödats.

Lars Ohly stödjer protesterna i Iran

Lars Ohly stödjer i sitt uttalande protester i Iran,

Presidentvalet har föregåtts av ett ökat förtryck mot oppositionella. Det gäller personer som uttalat sig om själva valet eller personer som uppfattas som kritiska mot det politiska systemet i Iran. Särskilt drabbade har studenter, kvinnorättsaktivister, jurister och personer som tillhör religiösa och etniska minoriteter varit.

Men protesterna handlar egentligen inte om valresultatet. Det handlar om bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Det iranska folket har lidit länge nog nu. De politiska fångarna måste släppas. Det iranska folket har rätt att själva fatta sina beslut om sin framtid.

Folk i Iran dör för att göra sin röst hörd och för deras skull måste även vi i Sverige höja vår röst. Allt stöd till demonstranterna i Teheran!

Uttalandet är också översatt till persiska,

بیانیه رهبر حزب چپ سوئد در مورد جنبش مردم ایران

از اعتراض های داخل ایران حمایت کنید

ناآرامی های روزهای اخیر که در پیوند با انتخابات ایران است از بزرگترین اعتراضهای دهه های گذشته این کشور به شمار آید و بینانگر ناخرسندی ناشی از ستم به زنان و نبود حق سندیکائی و سیاسی در ایران است. پیش از انتخابات ریاست جمهوری ستم بر مخالفان افزایش یافت و شامل کسانی شد که در مورد انتخابات اظهار نظری کرده یا سیستم سیاسی را مورد انتقاد قرارداده بودند. در این میان دانشجویان، فعالین زنان، حقوقدانان، و افرادی که به اقلیت های مذهبی و قومی تعلق دارند بطور خاص آسیب دیدند. اما اعتراضات بواقع تنها در مورد انتخابات نیست. چون این اعتراضات متوجه فقدان دمکراسی و حقوق بشر در ایران است. مردم ایران اینک به اندازه کافی رنج دیده اند. زندانیان سیاسی باید آزاد شوند. مردم ایران حق این را دارد که برای آینده خود تصمیم بگیرد. مردم در ایران تاپای مرگ میروند برای اینکه صدایشان شندیده شود و ما در سوئد نیز می باید صدایمان را برای آنها بلند کنیم. همه حمایتهای ما باید متوجه تظاهر کنندگان در تهران باشد.

لارش اولی- دبیر کل حزب چپ سوئد

Läs mer här.

Pirate Bay blir Persian Bay

Jag noterar att the Pirate Bay visar sitt stöd till protesterna i Iran genom att lansera the Persian Bay som syftar till att underlätta för iranska nätaktivisterna att undvika regimens diverse filtrar. Detta görs via en länk till http://iran.whyweprotest.net/.

This forum aims to be a secure and reliable way of communication for Iranians and friends. Use it to discuss what is happening in Iran.

Kolla in här!

Manifestation till stöd för protesterna i Iran

Ikväll har jag talat på en manifestation till stöd för protesterna i Iran. Mellan 400-500 personer samlades på Gustaf Adolfs Torg i Göteborg för att visa sitt stöd för de pågående protesterna i Iran. Jag sade bland annat,

Mötesdeltagare, vänner av demokrati, rättvisa och människovärde. Iran är i uppbrottstillstånd. Igår demonstrerade uppemot 1 miljon människor mot den sittande tyrannin. Det iranska folket, männen, kvinnorna och ungdomarna som protesterar gör det varken för den sittande presidenten Ahmadinejad eller för hans motkandidat Mousavi. De har strömmat ut till gatorna för att kämpa för sina grundläggande fri- och rättigheter. De erövrar demokratin och tar tillbaka det som regimen har tagit ifrån dem...de tar tillbaka makten över sina liv.
[...]
Vi måste samtidigt fördöma alla försök till utländsk inblandning i det rådande läget. Det har i dagarna kommit upp flera tanklösa, populistiska krav på politiska och ekonomiska sanktioner mot den iranska regimen. Detta på grund av hittills ogrundade rykten om valfusk. Samtidigt vet vi att alla försök till utländsk inblandning gynnar regimen som då har en ursäkt att slå ännu hårdare mot demonstranterna som stämplas som spioner och medlöpare.

GöteborgsPosten rapporterar här.

En blodig måndag

Måndagen blev blodig i Tehran. Flera källor uppger att de paramilitära grupperingarna med nära anknytning till Khamenei har öppnat eld mot demonstranterna. Flera personer har dödats och på nätet hittar jag otäcka bilder och videoklipp på gårdagen. Demonstrationerna uppges ha samlat hundratusentals människor. Av bilderna att döma är uppslutningen och mobiliseringen massiv och kan inte liknas vid något annat under de senaste 30 åren. När jag ser bilden på folkhavet som omringat Meydan-e Azadi påminns jag av bilderna från samma torg under revolutionsdagarna 1979.

Det som sker i Iran är exceptionellt, unikt och viktigt. Folket har rest sig för att göra sin röst hörd och möts med en växande brutalitet från den iranska regimen. Det som händer härnäst är svårt att förutsäga. Mousavis överklagande till Väktarrådet kommer att granskas, en process som förväntas ta minst en vecka. Att Väktarrådet i dagsläget skulle bekräfta Mousavi anklagelser om valfusk är inte troligt. Styrkeförhållandena på gatan, mellan demonstranter och regimens paramilitärer, är nog avgörande. Regimen kan komma att göra eftergifter för att skicka ut lugnande signaler till alla de som nu bestämt sig för att fortsätta demonstrera. En sådan signal försökte Khamenei skicka ut när han beordrade Väktarrådet att undersöka valresultatet. Ett troligt scenario är att Väktarrådet drar ut på processen med förhoppningen att oron avtar innan rådet ger sitt besked, som jag förväntar mig vara till stöd för Ahmadinejad. Igår kväll redovisade den statliga televisionen detaljerade röstsiffror för de olika provinserna och städerna. Enligt dessa siffror står Ahmadinejad som segrare.

Rörande anklagelserna om valfusk så har Esbati grävt lite i detta.

Omvärldens reaktioner är än så länge avvaktande. Det tycker jag bra. Alla påtryckningar och fördömande kommer att spela regimen i händerna när den kan anklaga demonstranterna för att springa utländska intressens ärenden. Med detta som bakgrund är blir jag oroad och förbannad när jag läser två unga socialdemokrater, Maryam Yazdanfar och Ardalan Shekarabi, som kräver att Sverige och EU inte ska erkänna valresultatet. Det är sannerligen kontraproduktivt med sådana populistiska krav om dessa två politiker i Sverige anser sig stå sida vid sida med alla dem som faktiskt befinner sig i landet och demonstrerar med sina liv som insats. Vi får hoppas att den svenska regeringen och Carl Bildt helt enkelt håller tyst och låter det iranska folket bestämma sitt eget öde.

Några länkar till bilder och videoklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=9_hr7G4At84
http://www.youtube.com/watch?v=inEpnZIYVAQ
http://www.iranianuk.com/article.php?id=38529
http://www.flickr.com/photos/mousavi1388

Läs också Robert Fisk i the Independent.

Andra som bloggat: Esbati, Det Progressiva USA
I medierna: Newsmill, DD, SVT, Expressen, GP, Metro, SvD, Sydsvenskan, DN, AB

Prickade rätt!

Jag ser att jag lyckades pricka rätt på valdeltagandet i Europaparlamentsvalet. Men en decimal till och med! Min bedömning var 45,5 % och så blev det ju också. Lär mer här!

Bonusar och vinstintressen i vården - dags att dra i nödbromsen!

Josefin Brink skriver idag i Aftonbladet om vinsthunger och sjuka bonussystem i vården.

Vi är övertygade om att de allra flesta läkare tar läkaretiken på allvar och sätter patienten i främsta rummet, men själva möjligheten att tjäna mer pengar genom att snabba på besöken riskerar att urholka förtroendet för läkarkåren och sjukvården i sin helhet. Vi medborgare ska inte ens behöva misstänka att något annat än hälso- och sjukvårdslagens princip om vård efter behov är det som styr vårdpersonalens arbete.
Tyvärr är inte de bonusar som nu uppmärksammats något isolerat fenomen. De är en naturlig del av den övergripande borgerliga sjukvårdspolitiken där vinstmaximering och marknadsprinciper är drivkrafter i vården. Regeringen har infört ett obligatoriskt vårdval som tvingar landstingen att låta vårdföretag öppna vårdcentraler var de vill och få del av våra
skattepengar.
De privata vårdbolagen fungerar precis som alla andra företag; driver sin verksamhet på det sätt som maximerar den ekonomiska vinsten. Två konsekvenser av det är tydliga i Stockholm där privatiseringarna gått allra längst; Dels etableras de flesta privata vårdcentraler i områden där folk är friska och välmående, medan vården skärs ner i områden med hög ohälsa och låga inkomster. Dels försöker vårdbolagen öka antalet patienter per dag och minska antalet provtagningar och annat som kostar pengar. Bonuslönesystemet är en logisk konsekvens av denna jakt på största möjliga vinst.
Det är dags att dra i nödbromsen.

Läs hela här.

Oklart läge i Iran

Times ONLINE skriver om en "vallokalundersökning" där Mousavi fick 58% av rösterna!

Sitter hemma framför TV:n och kollar på Islamic Republic of Iran News Network (IRINN). Det rapporteras från oroligheterna. Den statliga televisionens linje är följande:

De lagliga protesterna mot valresultatet, arrangerade av en av Ahmadinejads motkandidater (Mousavi nämns inte alls), urartade när opportunistiska grupper tog till våld. Det påpekas att utländska medier utnyttjat läget för att attackera det iranska folkets vilja. Rapporterna varvas med intervjuer med boende i Tehran som tar avstånd från attackerna med motiveringen att demonstranterna attackerat offentliga byggnader, kontor och affärer. Tehrans polismästare säger i ett kort inslag att ett 20-tal demonstranter arresterats eftersom de har uppenbara kopplingar till "välorganiserade främmande element som planerat våldsamheter oavsett valresultat".

I ett annat inslag hånas det låga valdeltagandet inom EU. Röstdeltagandet i det iranska presidentvalet var 85%.

Ovanstående har jag alltså snappat upp från den iranska statliga televisionen. Inget är att lita på men det ger en bra bild av de stämningar som råder inom de sektorer som regimen kontrollerar. Jag har ännu inte lyckats hitta några tillförlitliga uppgifter som bekräftar förekomsten av valfusk. Det är förstås möjligt och mycket troligt, i synnerhet när utländska valobservatörer inte släppts in i landet och med tanke på de konservativa krafternas dominans inom statsapparaten.

Ahmadinejad har i alla förklarat sig som vinnare. Detta har firats under ett massmöte i Vali-Asr. Samtidigt har Mousavi i ett brev (en engelsk översättning finns att läsa här) riktat mot väktarrådet begärt att valet ska ogiltigförklaras. Flera medier rapporterar att regimen arresterat eller åtminstone kallat till sig över 100 framträdande reformister.

Jag kan rekommendera denna sida (finns också som Twitter) med inofficiella rapporter inifrån Iran. Man ska nog inte lita för mycket på vad som skrivs där men flödet kan fortfarande vara intressant att följa . Här är en annan Twitter-sida, twitter.com/iranbaan, med uppdateringar på persiska.

Andra som bloggat: Det Progressiva USA 1, Det Progressiva USA 2
I medierna: AJ 1, AJ 2, AJ 3, Guardian, AB, Sydsvenskan 1, Sydsvenskan 2, DN, SVT, Expressen

Fuskar Ahmadinejad?

Ja, flera rapporter påstår det. Det återstår att se om dessa rapporter har någon sanningshalt. Jag tror att det blir svårt för Mousavi att med hänvisning till valfusk ändra på läget. Makten ligger hos ledaren med stort L.

Själva rapporterna om valfusk skadar det iranska samhället som under de senaste månaderna mobiliserats. Anhängare till Mousavi har trott på förändring och det infekterade läget kan leda till protester med allvarliga sammandrabbningar som konsekvens.

Läs mer hos Det Progressiva USA.

Andra som bloggat: Esbati 1, Esbati 2, Det Progressiva USA, Ahmadinejad
I medierna: SVT, AB, DN, SvD, Expressen, Sydsvenskan, Independent

Status quo och rörelse i Iran

Det är två delvis motsägande begrepp som jag tänker använda som inramning av presidentvalet i Iran – status quo och rörelse.

Ahmadinejad vann valet. Jag har inte i detalj följt valkampanjen för att kunna uttala mig om huruvida resultatet var väntat eller ej men jag konstaterar att det iranska politiska systemet, ”demokratin inom teokratin”, innebär vissa svårigheter och begränsningar för kandidater som ämnar utmana de två politiska block av "konservativa" och "reformister" som har dominerat det politiska landskapet det senaste decenniet.

Samtidigt har presidentvalkampanjen kännetecknats av några saker som är värda uppmärksamhet.

Internetvågen har tagit Iran med storm. Ali Esbati har skrivit om internetkampanjer, Youtube och annat som numera alltså inte är något unikt för vare sig Obama eller de svenska partiernas valkampanjer. Iran är ett land med en ung befolkning som är trotsig nog för att utforska "the wonders of internet". Bloggosfären är i ett tillstånd av kontinuerlig expansion. Då och då stöter de flitiga internetanvändarna på hinder, exempelvis myndigheter som i enlighet med symbolpolitikens regler blockerar Facebook för att sedan upphäva blockaden igen. Med tanke på EU:s inriktning på internetområdet och den svenska regeringens ovilja att släppa den digitala informationen fri så är det snarare vi i Sverige som närmar oss iraniernas nivå av begränsad internetfrihet än iranierna som tar steget mot en mer liberal internetframtid.

Det två kandidaterna Ahmadinejad och Mousavi är intressanta. Efter uppmaning från Ali tog jag mig tiden att se slutdebatten mellan de två kandidaterna. Det var bra TV. Retoriken skiljer sig väsentligt mellan de två. Ahmadinejad pratar som och för ”mannen på gatan” medan Mousavi har uppenbara problem med att inte framstå som den etablerade politiker han i praktiken är. Påminner om striden mellan Bush och Kerry. Bush hade pengarna och makten men lyckades ändå underblåsa förakt för Kerrys intellektuella östkuststil. ”Mannen på gatan”-faktorn kan inte underskattas.

Jag måste säga att det är svårt att utkristallisera den faktiska politiska skiljelinjen mellan de två kandidaterna, bortsett från det faktum att de tillhör två olika politiska läger och att Mousavi vill tona ner Irans motsträviga rykte i väst. Bortsett från detta, har Ahmadinejad på ett utmärkt sätt utnyttjat de utrikespolitiska frågorna för att framställa sig själv som den kandidat som försvarar Irans (och därmed det iranska folkets) intressen gentemot omvärlden (läs USA och Israel). Utifrån resonemang om nationellt självbestämmande gällande kärnenergiprogrammet, läget i Irak, ockupationen av Palestina och relationerna med arabländerna i regionen lyckas Ahmadinejad utmåla Mousavi till en kandidat som kommer att sälja ut Iran till utländska intressen. Otroligt effektivt och förmodligen helt avgörande för valets utgång. Min bedömning är att även ”moderata” iranier har attraherats av Ahmadinejads budskap om att Iran inte ska vika sig för utländska påtryckningar, i synnerhet när det gäller landets kärnenergiprogram som de facto är en rättighet som alla länder verkar åtnjuta förutom Iran.

Slutligen och i anslutning till ovanstående, måste jag poängtera att Irans inrikespolitik är i allra högsta grad avhängig utrikespolitiska förhållanden. Det gäller såväl regimens repressionsgrad gentemot befolkningen och demokratirörelsen som styrkeförhållandena mellan ”konservativa” och ”reformister”. Obamas civilatoriska handslag var en faktor som flyttade fram Mousavis position samtidigt som västvärldens fördömanden av valresultatet och den allmänna besserwissermentaliteten har gett regimen tillfälle att idag slå ner på anhängarna till Mousavi.

Uppdatering:






Andra som bloggat: Esbati 1, Esbati 2, Det Progressiva USA, Ahmadinejad
I medierna: SVT, AB, DN, SvD, Expressen, Sydsvenskan, Independent

Stanley McChrystal, en ganska snäll kille

USA:s blivande högsta befälhavare i Afghanistan lovar att försöka döda färre civila framöver. Det var ju himla snällt. Men med risk för att låta som en gnällspik: hur skulle det vara om man tog och slutade helt?

Vad tusan pysslar de norska kristdemokraterna med?

Noterar att det verkar vara drag under galoscherna hos de norska kristdemokraterna. Till ett valupptaktsmöte bjöd Kristelig Folkeparti i Trondheim in debattören Hanne Nabintu Herland, för att snacka värderingar. Hon passade tydligen på att liva upp tillställningen med lite gammal hederlig sexism och rasism:

- Det är dags att ge upp kvinnokampen. Det finns så många hemska norska kvinnor. Ibland ska kvinnor vara tysta och göra som mannen säger. Jag förstår att norska män hellre vill ha ryska och thailändska fruar. De gillar i alla fall sex och är duktiga på att laga mat.

Efteråt beskriver partiet det hela som att Herland "tog till orda för att ge godhet och medmänsklighet mer plats". Härliga grejer.

Manifestation mot utvisningen av bröderna Vuvu

Fick det här på mailen nyss:

Manifestation mot utvisningen av bröderna Vuvu

När: söndag 14 juni 14.00-15.00

Var: Sergels Torg

Asa (7 år), Kenneth (13 år) och Patrik (14 år) Vuvu är tre syskon från Demokratiska republiken Kongo som just nu bor i Fisksätra. Deras pappa är försvunnen i Kongo och deras mamma lever gömd på okänd ort. Bröderna har levt i Sverige sen nästan två år efter att ha flytt i rädsla för militärens hot om vedergällningar och straff på grund av faderns politiska verksamhet.

Migrationsverket har beslutat att de här tre pojkarna nu ska utvisas till sitt forna hemland. Ett land som UD avråder Svenskar att resa till.

– Jag väljer hellre att dö snabbt, än att bli torterad, säger Patrik Vuvu, 14 år gammal.

Pojkarnas skolkamrater i Fisksätra har ordnat manifestationen på söndag. Kom dit och stöd dem i sin kamp för att deras kompisar ska få stanna i Fisksätra där de har levt i två år.

Du som inte bor i Stockholm: sprid detta.

Du som bor här: vi ses!

Alla: Skriv på namninsamlingen

http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3362&fnvisa=namn

020-56 00 56 - ett bra nummer att lägga på minnet

Dags att börja sommarjobba snart? Du vet väl om att LO har ett direktnummer för dig som undrar över något som har med jobbet att göra. Är du osäker på om du får rätt lön, tycker du att det är något konstigt med ditt anställningsbevis, blir du trakasserad av chefen? Ring och få hjälp från facket!

Numret till Fackets Hjälptelefon är 020-56 00 56. Det finns också en hemsida, där du kan skriva in dina frågor i ett webformulär. Numret är gratis att ringa och du kan vara helt anonym. Ett lätt och smidigt sätt att få hjälp från facket om du behöver det!

Ny blogg att följa!

En ny blogg har sett dagens ljus: "Sälj hela skiten". Den uppmärksamme noterar att bloggen har samma namn som den här nysläppta boken, skriven av Josefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson och Kent Werne. På bloggen utlovas en ständigt uppdaterad diskussion om privatiseringsvågen. Det är angeläget! Ännu har jag inte hunnit sätta tänderna i boken, men bloggen åker direkt in i RSS-läsaren!

Nya bud

Jag vet att det är jättefult och lite grinigt att säga "vad var det jag sa". Men jag gör det ändå. För en vecka satt de där i debatt och var hiskeligt överens om att EU-parlamentarikerlönerna är för höga. Idag klubbar alla utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet igenom en 58-procentig löneförhöjning. Det här är en bra start på mandatperioden, om man vill bädda för att 60 procent ska låta bli att rösta även i nästa EU-val...

Det här med rubrik och vinkel

Man kan ju välja vinkel på saker och ting. Antingen kan man säga som DN:"Vänsterpartister kräver Ohlys avgång". Eller så skulle man kunna säga "97,7 procents stöd för Ohly". Same, same but different liksom.

Nato ut ur Sverige

Idag blir Sverige värd för en stor NATO-övning. I Norrbotten ska övningen "Loyal Arrow" pågå fram till den 16/6. Det är en historisk händelse, aldrig tidigare har en sådan här övning genomförts i ett icke-medlemsland. I och med att regeringen har upplåtit Norrbotten som övningsplats för NATO, så är det uppenbart att vi idag står så nära militäralliansen som man kan göra utan att vara medlem. Jag har skrivit om Sverige och Nato tidigare, t.ex. här och här. Idag skriver miljöpartisten Peter Rådberg bra om varför den här övningen är oacceptabel. På rikstinget för ett par veckor sedan, togs ett uttalande om övningen. Ung Vänster är motståndare till övningen och den smyganslutning till NATO, som den är en del av. Vi kommer att delta i protester ordnade av nätverket NATO ut ur Sverige, som vi är en del av. Den 13 juni ordnar nätverket en demonstration i Luleå. Ni som har möjlighet - delta! Alla andra, skriv på namninsamlingen "Stoppa natoövningen".

Minus 32 procent i Västerbotten. Ung Vänsterbloggen har förklaringen.

Nyss presenterades resultaten från några lokala valkretsar. Det mest anmärkningsvärda resultatet måste nog sägas vara Umeå, där Vänsterpartiet har tappat nära 35 procent sedan förra valet. I Västerbotten som helhet, har partiet tappat cirka 32 procent, från drygt 40 till 8,5. Uppenbarligen har något hänt. Den förklaring som ligger närmast till hands är att Ung Vänsters Elisabeth Biström förra året lämnade länet. Ung Vänsterbloggen har fått en exklusiv kommentar:

- Jag kan inte se det här som något annat än en negativ Biströmeffekt. Det är uppenbart att det här är ett sätt för väljarna i Västerbotten att visa sitt missnöje med att jag flyttade till Stockholm, säger Elisabeth Biström.

- Jag tar på mig det fulla ansvaret för de här dystra siffrorna. Men jag kan trösta västerbottningarna med att jag kommer hem till Uttersjöbäcken om ett par veckor. Man kan träffa mig vid Abbortjärn eller i Gumhamn om man vill säga mig någonting, jag gömmer mig inte för besvikna väljare, säger Biström.

Men du kandiderade ju inte ens i EU-valet?

- Nej. Men uppenbarligen är jag oerhört populär. Ja, folkkär kanske man till och med kan säga. Jag är lite chockad själv över denna effekt, avslutar Biström.

Val.se

På valmyndighetens hemsida kan man följa rösträkningen och få uppdaterade preliminära resultat. Just nu ser vallokalsundersökningen ut att stämma hyfsat med det verkliga resultatet, med undantaget att Sverigedemokraterna ser ut att ha gjort ett något bättre resultat än vallokalsundersökningen visade. De ligger just nu strax under fyraprocentsspärren. Drygt hälften av rösterna är räknade. Valdeltagandet ligger några procent högre än i förra valet: omkring 40 procent av de röstberättigade medborgarna har gått till valurnorna. Det är förstås bra att det ökar, men det liknar fortfarande mer ett studentkårval än ett riksdagsval...

Lars Ohly kommenterar det preliminära resultatet

Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly är förstås på plats på valvakan. Jag hann slinka mellan SVT och DN för att få en kommentar från honom.


Hej Lasse. En kommentar till det preliminära resultatet?

- Det är ett riktigt dåligt resultat. Något annat kan man ju inte säga. Vi hade hoppats på två mandat, men det ser det inte ut att bli.

-Vi har misslyckats med att mobilisera EU-kritiska väljare, men också grupper som arbetslösa och låginkomsttagare, de tror jag inte har gått och röstat i det här valet.

Vad händer nu?

- Vi får återkomma senare med en valanalys. Det finns mycket vi behöver fundera på. Vi valde att sätta noll kronor i annonsbudget, samtidigt ser vi att Miljöpartiet som synts mycket med annonser har gått bra. Vi måste diskutera om vi är ett tillräckligt starkt parti för att klara av att bedriva en gräsrotsbaserad valrörelse. Så vi har många lärdomar att dra inför riksdagsvalet, som vi ska komma tillbaka inför, och vinna.

Första vallokalsundersökningen presenterad

Vallokalsundersökningarna presenterades för en liten stund sedan. Enligt denna första prognos, ser Vänsterpartiet ut att tappa 7,1 procent, sedan förra valet och landar på 5,7 procent. Det innebär förmodligen även att partiet går från två till ett mandat i Europaparlamentet.




Hanna Löfqvist, andranamn på Vänsterpartiets lista kommenterar till Ung Vänsterboggen:

- Det enda jag känner mig lättad över, är att det är Piratpartiet och inte Sverigedemokraterna som verkar komma in. Det kan jag leva med.

På valvaka

Vänsterns valvaka i Stockholm har dragit igång. Det äts, minglas och pratas. Lars Ohly hälsade välkommen för en liten stund sedan. Vänsterpartiets förstanamn och nuvarande EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson höll ett kort tal, där hon pratade om hur stolt hon är att tillhöra det EU-kritiska vänsterpartiet.

Just nu sitter jag och tjuvlyssnar på en intervju med Lasse Ohly. Han säger att han är optimistisk, men blir nöjd om partiet behåller de två platser i parlamentet man har haft den gångna mandatperioden. Han säger att det har varit svårt att mobilisera EU-kritiska väljare att gå och rösta, eftersom många av dem inte vill ha med EU att göra. Det kan säkerligen visa sig stämma, tyvärr.

Om en stund ska det visst komma några första preliminära resultat. Jag återkommer då.

Bloggning från valvaka ikväll

Så är valdagen till sist här. Slut på en EU-valrörelse som varit mer intensiv än tidigare år. Vad det innebär i form av valdeltagande får vi se ikväll. Jag hoppas det blir högre än sist, och att du som är EU-kritisk också gör din röst hörd. Till klockan nio ikväll kan man rösta. Gör det!

Här på bloggen kommer vi återkomma ikväll, direkt från Vänsterpartiets centrala valvaka. Jag kommer att rapportera från valvakan med intervjuer och kommentarer. Kring klockan 20 drar jag igång med det. På återseende.

Gå nu och rösta!

Jonas Sjöstedt om att rösta eller inte

Läs Jonas Sjösteds artikel i Aftonbladet idag om varför EU-kritiker borde gå och rösta på söndag:

"När det bara blir okritiska röster i EU-parlamentet påverkas bilden av EU i Sverige. De nödvändiga motbilderna av hur EU egentligen fungerar försvinner. Det försvagar EU-kritiken och gör att vi står svagare inför en ny omröstning om EUs valutaunion som kan komma om några år. I den förra omröstningen var de kritiska ledamöterna i parlamentet en viktig resurs för nej-sidan.

Det argument som brukar upprepas av dem som vill bojkotta är att vi inte ska legitimera EU. Det är ett naivt argument. Tror någon att EUs makthavare är så bekymrade om sin legitimitet? Kommer de att inse att de har fel och börja lyssna om valdeltagandet sjunker någon procent? Nej, självklart inte. Kan man köra över folkomröstningar så struntar man nog i lågt valdeltagande. Allt kommer att rulla på som vanligt, det kommer bara att vara lite tystare i Bryssel. Den enda gången som den politiska eliten blev bekymrad av ett svenskt EU-val var 1995 då hälften av de valda var kritiker."

Amen!

Gå och rösta!

Slutdebatten slut

Kanske borde jag ägna min energi åt något mer konstruktivt än att irritera mig på en centerpartistisk europaparlamentariker, men jag blir mer och mer frustrerad över Lena Ek. Ungdomsutbyte mot den växande rasismen i Europa? Praktikplatser i andra EU-länder som lösning på massarbetslösheten bland unga? Och så det här och det här på det. Det är inte kul. Hon sitter faktiskt i Bryssel och fattar beslut som påverkar mitt och andras liv. Men okej, nu ska jag släppa det.

Det som jag inte hann skriva om under debattens gång, var frågan om kollektivavtalen och lönedumpning. Men jag har tidigare skrivit lite om det här, och Thaher skrev om det när Lavaldomen kom för ett och ett halvt år sen. Debatten om Lavalmålet och kollektivavtalens ställning hettade till härom veckan, när Marita Ulvskog sa att företaget "Hyrlett" ägnar sig åt människohandel, när man hyr ut letter till vad företaget själv marknadsför som "oslagbara priser". Idag bemötte Gunnar Hökmark henne genom att försöka måla ut henne som rasist. "Skyll inte Sveriges problem på att det kommer utlänningar till Sverige", var hans svar. Det är förstås det bekvämaste sättet att argumentera, för dem som vill ha den här lönekonkurrensen på arbetsmarknaden, de som tycker att det är en schysst ordning att en grupp används som murbräcka mot kollektivavtalen och de löner och villkor som löntagare genom decennier av facklig kamp lyckats uppnå. I sak törs han inte argumentera, Hökmark. Han vågar inte säga rakt ut att det här är precis vad han och övriga på högersidan vill se: att löntagare ställs mot varandra och i kamp om jobben bjuder ut sitt arbete till lägsta pris.

Första gången jag hörde talas om Hyrlett.nu och kollade in på hemsidan, trodde jag att det var ett fall av ambitiös satir. Tråkigt nog är det inte så. Jag gick in igen idag och såg reklamtexter som "Kolla våra oslagbara priser!", "Snickare/byggarbetare för bara 99 kr/(efter ROT-avdraget)", "Vi erbjuder flitig, erfaren och trevlig personal till de lägsta priser på marknaden" och "Hyrlett.nu erbjuder billig arbetskraft i Sverige" svischa förbi.

Problemet är - nu säger jag det en gång för alla - inte att lettiska byggjobbare jobbar i Sverige. Inte heller att finländare, polacker, eller människor från vilket land som helst gör det. Det är inget problem. Men att EU har bestämt att det är förbjudet för fackförbund att se till att alla som jobbar i Sverige ska ha kollektivavtalsenliga löner - det är ett problem. Det är dessutom något som på riktigt riskerar att underblåsa rasistiska strömningar. Så lägg av med rasismanklagelserna och stå istället för vad ni tycker. Ni vill ju ha de här reglerna. Stå för det. Var ärliga i debatten.

Slutdebatten är slut, och så är snart också valrörelsen. Jag ser att man kan spela på hur stort man tror att valdeltagandet ska bli. Jag skulle inte sätta mina pengar på en särskilt hög procentsats. Jag tror att valdeltagandet även den här gången blir lågt, men jag hoppas innerligt att jag har fel. Ni som är EU-kritiska (och tillhör den grupp som är minst benägna att nyttja rösträtten) får väldigt gärna bevisa att jag har fel, genom att gå och rösta på söndag.

"Smalare men vassare" - bullshit!

Slutligen kom debatten in på det jag tycker är själva kärnfrågan, eller det som i alla fall borde vara det: hur mycket makt ska EU ha? Hur mycket beslutanderätt ska vi flytta från vår folkvalda riksdag till ett byråkratiskt, snårigt, mycket, mycket mindre demokratiskt EU? Här blir det tydligt hur den utbredda EU-skepsisen bland svenska folket tvingar alla partier att försöka framstå som EU-kritiker. Det är precis som Sören Wibe just sa: "När vi närmar oss ett EU-val, då blir alla EU-kritiker". Samtidigt röstar samma partier igenom Lissabonfördraget, som flyttar ännu mer makt från oss till unionen, som innebär att vi förbinder oss att upprusta och ingå en militärallians med de övriga i unionen, som återigen slår fast den fördragsfästa marknadsliberala politiken. Det är hyckleri och oärlighet rakt igenom från EU-förespråkarnas sida.

Sjukvårdsmarknad

Sjukvårdsdirektivet diskuteras, och de som vill ha direktivet försöker få det att framstå som att frågan handlar om man är för eller emot att folk ska få den sjukvård de behöver i vilket EU-land som helst. Måhända ett smart debattknep, men det är inte vad frågan handlar om. Eva-Britt Svensson är tydlig med att Vänsterpartiet vill att principen ska vara vård efter behov, och att man ska kunna få den i ett annat europeiskt land om man behöver. Däremot vill vi inte ha den vårdmarknad som sjukvårdsdirektivet innebär. Läs mer om det här.

Pinsam nivå från centern

Nu är det inte kul längre. Man tar upp den oerhört allvarliga utvecklingen med växande högerextrema rörelser i Europa och presenterar valresultat från Nederländerna, som visar att ett högerextremt parti är landets näst största i det här valet. Frågan ställs om vad man kan göra åt utvecklingen och Lena Ek svarar "ungdomsutbyte mellan skolor". Är den här människan ett skämt?

-Får det vara 90 liter vin till husbehovs kanske?

Nu tar debatten paus för Aktuellt. Skönt tycker jag som springer här som en galning mellan TV:n och datorn för att försöka kommentera tokigheter och kloka inlägg.

Sist ut innan pausen, var frågan om alkoholkvoterna. De ligger idag - "för husbehov", som Gunnar Hökmark sa - på tio liter sprit, tjugo liter starkvin, nittio liter vin och hundratio liter öl. Inget litet husbehov det.
Klart kvoterna borde sänkas. Men det är också uppenbart att det återigen är marknaden, inte människan, som är prio ett i den här unionen.

Marknaden mot miljön

Miljöfrågan nu. Återigen verkar alla överens. Synd bara att EU-förespråkarna låtsas som om att EU inte sätter marknadsliberala käppar i miljöhjulen.

Om parlamentarikernas löner

Nu framstår det som att samtliga debattörer är ense. Ja, de nästan tävlar med varandra om vem som är mest överens om att EU-parlamentarikerlönerna är för höga. Visste man inte bättre, kunde man nästan tro att det pågick underbudskonkurrens i TV-rutan.

Men nu är nog den krassa verkligheten sådan att den där enigheten mest är en valtaktisk sådan. Japp, jag tror det är valfläsk som steks. Men om någon av parlamentarikerna är sugen på att bevisa att jag har fel, så kan man ju göra som Eva-Britt och visa hur mycket man har plockat ut i lön under sin parlamentarikertid.

Eva-Britt har redovisat sina inkomster och utgifter här. I lön tar hon ut ca 11800 kr efter skatt (vilket var vad hon hade i lön innan hon kom in i parlamentet). Det vore spännande att se vad de som nu sitter och ojar sig över att parlamentarikerna är för välbetalda har plockat ut.

Eva-Britts redogörelse:

"Pengar in
Ersättningar (se bilaga)
Skattefria, dock finns verkliga kostnader som resor och boende.
För 2004-2008 ungefär 5 000 000 kronor.

Riksdagslön
Kvar efter skatt ungefär 30 000 i månaden.
För 2004-2008 ungefär 1 620 000 kronor.

Kontorsersättning
Sattes till 4202 euro 1 januari 2009. Vi har räknat med 4100 EUR per månad.
För 2004-2008 ungefär 2 060 000 kronor.

Intäkter totalt 2004-2008
Ungefär 8 680 000 kronor.

Pengar ut

Till Vänsterpartiets EU-kritiska verksamhet

Minst 27 500 kronor per månad.
För 2004-2008 ungefär 1 490 000 kronor.

Gåvor till organisationer
Ungefär 525 000 kronor per år till organisationer som arbetar för kvinnors rättigheter, miljö, djurrätt och internationell solidaritet.
För 2004-2008 ungefär 2 360 000 kronor.

Verkliga kostnader för extra boende i Bryssel. (Eva-Britt bor i Växjö)
Hyra ungefär 7800 kronor per månad.
För 2004-2008 ungefär 420 000 kronor.

Hotell under sessionerna i Strasbourg
Ungefär 300 euro per session, tolv sessioner per år. (tre hotellnätter per session)
För 2004-2008 ungefär 150 660 kronor.
Kostnader för utlandsresor
Resor till antingen Bryssel eller Strasbourg, cirka 7000 kronor per resa tur och retur.
För 2004-2008 ungefär 1 510 000 kronor.

Kostnader för verksamhet i Sverige
Telefon, inrikes resor, hotell, annonsering, och andra kostnader för att sköta arbetet på hemmaplan.
För 2004-2008 ungefär 2 060 000 kronor.

Tar ut som lön
Eva-Britt lever på en kanslisekreterarlön. Efter skatt cirka 11800 kronor i månaden.
För 2004-2008 ungefär 640 000 kronor.

Utgifter totalt 2004-2008
Ungefär 8 630 000 kronor
Totalt 2004-2008:
In ungefär 8 680 000 kronor
Ut ungefär 8 630 000 kronor"