Stugrasism blir ministerprat

Egentligen är det för sent att kommentera det här. Det har redan gjorts bra både här och här. Men jag står inte riktigt ut med tanken att inte skriva ett eget inlägg om något så vansinnigt. Möjligen är det någon slags självterapi, men läsningen är ju frivillig.

Alltså vad i hela helvete! Nej, det är knappast oväntat, sjunkande opinionssiffror och ett samhällsklimat som blir allt mer rasistiskt. Ja, de stod i valstugorna och sa ungefär samma sak i valet -02, Janne J avslöjade det, och det blev en skandal. Men vad fan! Detta är ju DN, det är förstås knappast en garant för att debattsidorna fylls av vettiga inlägg och djupa analyser, ofta tvärtom. Men att borgerligheten törs skina så ogenerat med uppenbart rasistiska tongångar säger något om det politiska läget. Det har gått snabbt från att vara ett skandalreportage, till att bli sofistikerat ministerprat. Det spelar ju ingen roll om kommunalråd blir påkomna med att säga att, invandare är lata, ingår i klaner som begår brott och spöar sina släktingar. Det är inget avslöjande längre, det är smått politiskt korrekt idag, ”vadå, minister Billström har ju också sagt det”. Ingen behöver längre klä ut sig och lura bland valstugorna, inget mera smygande och ursäktande, ingen i de egna leden tar avstånd och lyfter frågan om uteslutning. Istället blir det ett enhälligt ”halleluja moment” för borgerlighetens aktörer. Eller trumpen besvikelse inför att det inte presenteras några skarpa förslag.

Okej, jag ska inte vara snarstucken, det kanske är skillnad på språket hos rasisterna i stugorna och ministerns finprat (och allt var ju inte frid och fröjd då heller). Det är nog fortfarande rätt svårt att få publicera en artikel där man skriver det som sades i valstugorna ”invandrare är bra på att föda barn och utnyttja systemet” men smörjan som kommer ut nu är densamma, ”Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige”. Skillnaden är ju att det ena uppfattades som smått skandalöst, medan detta uppfattas som en helt rimlig utgångspunkt i debatten.

Det är svårt att hinna med, det är svårt att se sin egen tid. Det funkar ju aldrig så att ”plötsligt händer det” utan det är en ständig glidning mot mörkare tider. Men nu får det vara nog, min naiva fråga är; tycker inte ni det också? Tycker inte ni det också ni liberaler? Känner ni inte att där går gränsen. Kan ni inte säga åt honom och andra i ert lag att nu slutar vi, nu säger vi förlåt och ångrar oss. Om ni är orolig för opinionen, kan ni inte istället för det här bestämma att ni badar i tunnor och pratar om en miljon arbetslösa. Det måste ju finnas något annat, Schlingman? Eller? Kalla vänstersidan ”kartell” och hitta på att vi unga älskar att jobba osäkert inom den nya tjänstesektorn. Gör något annat för att dölja er högerpolitik om den nu är så impopulär än att köra invandrarkortet och flörta med de främlingsfientliga. Snälla snäll-liberaler kom tillbaka och ta dem i örat, sjung we shall overcome, prata om couscous och mångkultur. Var hur mesiga ni vill, bara ni kan gå med på att någonstans går gränsen, så här får man faktiskt bara inte bete sig. Att vinna folket och regeringsmakten på rasistprat är livsfarligt, och kanske än viktigare; vad blir det för folk att regera tillslut?

Visst, jag ska snart sluta med mitt sorgearbete om det utdöende släktet, liberalerna inom borgerligheten. Överlevande ska förstås behandlas med största respekt, men vi måste snyta oss inom arbetarrörelsen och inse att det är det här läget som vi har. Vi står ganska ensamma, det är synd och sorgligt, men det är så det är. Det blir en gigantisk utmaning att vända den rasistiska samhällsutvecklingen. Men gör vi inte det är vi snart nere i träsket, så djupt att det blir omöjligt att ta sig upp.

Klass och könsklyftorna ska fördjupas och cementeras, till varje pris. Borgerligheten har ingen skam i koppen, de struntar tydligen i om rasismen sprider sig i skolkorridorerna och på arbetsmarknaden. För dem är det uppenbarligen viktigare att flytta fokus och skapa ”rätt stämning” för att kunna genomföra slakten av socialförsäkringssystemet eller för att få acceptans för de nya låglönejobben. Kosta vad det kosta vill.

"Tacka den statliga jultomten"

Det blir mycket lästips idag. Här är ett till: Helena Duroj får ett berättigat utbrott över det sjuka i att skolor drivs i vinstsyfte.

Vanligen måste alla skolor som betalas med offentliga medel drivas ”non profit”, det vill säga utan vinstsyfte. Det gäller bland annat i Nederländerna som i alla år haft framför allt kyrkliga skolor blandade med de kommunala. Och i England anses det alltför kapitalistiskt att låta offentligt finansierade skolor göra överskott som delas ut till ägarna som vinst.

Men i det Sverige som av näringslivslobbyn beskrivs som en sovjetmakt där entreprenörerna jagas av paragrafryttare, ger vi bort skattepengar som understöd till privat företagsamhet.

Läs hela!

Bra om äldreomsorg och valfrihet

Eva Olofsson (v) skriver bra om äldreomsorg och valfrihet i GT:

"Verklig valfrihet kan inte frikopplas från att det behövs mer resurser. Med för få äldreboendeplatser, för strikta biståndsbedömningar och för låg personaltäthet minskar möjligheterna att utforma verksamheten efter de äldres egna önskemål och behov."

Skandiabanken tar sitt samhälleliga ansvar

Kriget mot terrorismen tar sig nya absurda uttryck.

Lärarfacken har rätt - men det krävs mer!

De två fackförbunden för lärare och skolpersonal - Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund - kräver idag mer pengar till skolan. De är helt rätt ute och pekar på allvarliga problem. Ungefär var tionde elev klarar inte att uppnå ett godkänt betyg i svenska, engelska eller matematik, och får därför inte gå vidare till ett nationellt gymnasieprogram, utan hamnar på det individuella programmet. Det här är bara en konsekvens av den urartade skolpolitiken, där privata företags rätt att starta skolor länge nu satts före elevernas rätt till en likvärdig skola och där stora nedskärningar urholkat kvaliteten för de elever som råkar bo på fel plats eller valt fel skola.

Det är helt rätt av facken att kräva mer resurser till skolan och att lyfta problematiken kring att den svenska skolan inte längre är likvärdig, utan tvärtom högst beroende av faktorer som bostadsort och klassbakgrund. Men för att råda bot på skolans brister behövs fler åtgärder. Explosionen av privatskolor behöver hejdas - den fria etableringsrätten har spårat ur! Och utbildningspolitiken behöver inriktas på alla elevers rätt till kunskap och allas rätt till utbildning. Alltså motsatsen till den utbildningspolitik som regeringen nu håller på att utveckla och genomföra, där man istället tänker införa fler hinder och återvändsgränder i utbildningssystemet. Där fler ska hindras att läsa vidare och istället motas in i snäva yrkesfållor.

Det behövs en ny utbildningspolitik, där allas rätt till kunskap står i centrum och där verklig valfrihet råder. Valfrihet för eleverna, med möjlighet att välja att läsa vidare om man vill, istället för valfrihet för vinsthungriga utbildningsföretag.

______________________________________
Läs också Erik Berg i Flamman om det kaos som de privata skolorna skapar, och besök vår kampanjsida ungvanster.se/motstand

Björklund avklädd i P1!

En vän tipsade om att P1-programmet Kris i skolan? som handlar om dagens skola. Första programmet fokuserade på folkpartiets och Jan Björklunds påståenden om den svenska skolan. Det visar att en hel del av Björklunds argumentation, ja i stort sett alla hans tunga huvudpåståenden, saknar stöd i det som vi andra kallar verkligheten.

Programmet grävde djupt i Björklunds retorik från år 2002 och framåt. Det är slående att lögn efter lögn kunnat publiceras på DN Debatt utan granskning från mediesfären. P1-gänget, Jalal Lalouni och Åsa Avdic, har nu börjat en välbehövd granskning av högerns skolpolitik. Här nedan hittar du Björklunds påståenden och genom att klicka på länkarna kan du läsa hur Lalouni och Avdic klätt av honom.

”Världens största ordningsproblem”
”Resultaten sjunker i den svenska skolan”
”Bluff att Sverige är bäst i världen”
”Svenska elever ägnar mindre tid åt skolarbete än eleverna i något annat industriland”
”Gymnasiet, en stor utslagningsmaskin”
”Utslagningen i grundskolan tilltar”

Mitt i allt detta måste det sägas att det finns gigantiska problem i den svenska skolan. Borgarna och Björklund gjorde skolan till en profilfråga under valrörelsen 2006 men instället för att ta itu med de verkliga problemen, blev hårdare tag och tidigare betyg deras motto. Och regeringen gymnasieutredning som presenterades i våras blev början till en sorteringsskola där allt färre får rätten att plugga vidare efter gymnasiet.

Det krävs 10 000 kr/elev och år för att återställa lärartätheten till nivåern innan Bildt-regeringens nedskärningarspolitik 1991.

Privatskolorna måste stoppas för att rädda en sammanhållen kommunal gymnasieskola som idag går på knän. Idag har den borgerliga regeringen fryst alla anslag riktade till kommunala satsningar på skolan.

Antalet utbildningsplatser i Komvux har minskat med 20 procent efter att Alliansen, kort efter intagande av Rosenbad hösten 2006, strypte det särskilda stödet.

Man kan bara spekulera i vad följderna hade blivit om fler journalister följde P1:s exempel. Centerpartiets kappvändningar rörande FRA-frågan och Odells maffiametoder i samband med utförsäljningarna av statliga företag är några tips på ämnen att gräva i.

Fortsättning följer...
...under tiden kan du besöka ungvanster.se/motstand.

Osmakligt om övervikt och kroppsångest

Jag hade missat det här. Av någon anledning läser jag inte så ofta i "Allt om barn". Men efter att jag blivit uppmärksammad på det genom Röd Press så känner jag mig tvungen att kommentera.

Jag avskyr folk som föraktar överviktiga människor. Är detta på allvar? Och vad fan ska det föreställa? Tror hon att elakheterna blir till någon form av humor eller? Ella Bohlin skriver med ett så drypande människoförakt att man blir alldeles iskall. Snälla någon ge människan kicken från sitt jobb som krönikör och låt henne aldrig få skriva en rad till i er tidning. Låt alla nyblivna morsor slippa hennes spyende förakt. Hon skriver som om det vore något slags fritt val att älska sin kropp, och om man inte gillar dallret är det bara att bygga om den, på samma sätt som ungarna monterar ihop sitt lego.

Nästan alla mina kvinnliga kompisar förhåller sig till mat och ätande på ett osunt sätt, nästan alla mina tjejkompisar har mer eller mindre kroppsångest. Flera av dem har haft anorexi och/eller bulimi. En del av dem är flerbarnsmorsor. En av dem är en ensamstående personligassistent. En annan tjej som jag känner vägrar att äta inför andra för att hon känner sig äcklig och fet. När man var yngre så var den tjocka tjejen i klassen skolans äckel.

Överviktiga människor har redan ett helvete som det är. Själv är jag glad över att min mamma käkade kokosbollar och att jag slapp växa upp bredvid en tvättbrädemage. Frånvaron av den har inte skadat mig det minsta. En av mina närmaste var överviktig när vi växte upp, oräkneliga är tillfällena då jag såg henne gå sönder under åren. Vi skulle bada och hon hade vågat sig i en baddräkt. Hon var nio år, jag var äldre och vi hade några grabbar med oss. När vi stod i poolen så var det en av dom som sa ”varför är du så fet, kolla på Ida, så ska man se ut”, jag var ett benrangel. Hon hade varit försiktigt lycklig, det såg ut som att hon gillade vattnet mot kroppen, men som att hon hela tiden trodde det var för bra för att vara sant så hon rörde sig liksom försiktigt. Jag såg hur hon dog efter kommentaren, man kunde se det i hennes ögon. Hon skrek något kaxigt tillbaka, för sådan var hon, sådana var vi båda två. Men hon var ju en fet tjej så då får man ju verkligen inte skrika och ta plats. Killarna hånlog och kallade henne ”din feta jävel”. Hon sprang därifrån, jag tror att hon grät, det gjorde hon i alla fall ofta när sånt här hände. Jag stod kvar och visste inte vad jag skulle göra. Men sedan kom den igång, rangelkroppen. Det skulle bli den första gången i en ganska lång rad av tillfällen då jag använde den till att slå, sparka, fräsa och dränka olika killar som fick min vän att dö framför mina ögon. Det hjälpte förstås inte min vän särskilt mycket, hon var elva när hon fick bulimi ordentligt och tolv då hon använde rakbladet mot handleden första gången.

Självklart är det inte bara skönhetshets, ideal och stupida hatartiklar som är grunden till allvarliga ätstörningar. Kroppsångest befinner sig på en helt annan nivå än anorexi, men ändå ofta på samma skala. Det ångestladdade föraktet för kroppen som många tjejer bär på, i olika form, i olika grader, är knappast någonting hälsosamt eller positivt. Visst ska man ta ett kollektivt ansvar för det folkhälsoproblem som övervikt innebär, det finns massa grejer man kan göra. Men att som nybliven morsa få en generalutskällning av en stinkande moraltantkådis hjälper inte folkhälsan framåt. Och jag undrar fortfarande, är detta sant? Är människan ondskan själv? Känner hon ingen som tar en kokosboll för mycket?

Glidningar i debatten om Kaukasus

Den svenska regeringen gick idag ut med ett pressrelease. "Militärövningar med Ryssland genomförs inte" löd rubriken som talar för sig själv. Reinfeldt motiverar beslutet med följande,

De ryska trupperna måste upphöra med verksamhet som destabiliserar Georgien, exempelvis förstörelse av infrastruktur eller blockering av viktiga vägar. Planen för vapenvila måste genomföras snabbt och fullt ut, bland annat måste de ryska trupperna dra sig tillbaka bakom den linje de höll innan fientligheterna inleddes och den humanitära hjälpen måste släppas fram till civilbefolkningen.

Den ryska inmarschen i Georgien är oacceptabel och ett brott mot folkrätten. Det ryska agerandet har förändrat bilden av Ryssland som internationell aktör. Detta kommer - som förra veckan betonats av EU:s utrikesministrar - att få konsekvenser för Moskvas relationer med omvärlden.

Det här är starka ord. Jag läser pressmeddelandet om och om igen. Ett helt annat pressmeddelande formulerar sig i huvudet,

Det militära samarbetet med Israel genomförs inte

De israeliska trupperna måste upphöra med verksamhet som destabiliserar de palestinska terrirorierna, exempelvis förstörelse av infrastruktur eller blockering av viktiga vägar. Planen för vapenvila måste genomföras snabbt och fullt ut, bland annat måste de israeliska trupperna dra sig tillbaka bakom den linje de höll innan fientligheterna inleddes och den humanitära hjälpen måste släppas fram till civilbefolkningen.

Den israeliska inmarschen på palestinska territorier är oacceptabel och ett brott mot folkrätten. Det israeliska agerandet har förändrat bilden av Israel som internationell aktör. Detta kommer - som förra veckan betonats av EU:s utrikesministrar - att få konsekvenser för Tel Avivs relationer med omvärlden.

Att dra paralleller är ett nödvändigt arbete i dag. Man ska ställa sig frågan varför en svensk regering aldrig någonsin har tagit till så starka ord mot Israel som, åtskilliga gånger dokumenterat, gjort sig skyldig till fördrivning, kollektiv bestraffning och regelrätt ockupation av ett helt folk. Konflikterna är på olika sidor av en glidande skala. Det är också på denna skala som debatten har glidit fram och tillbaka. Idag har vi kommit till en punkt där en svensk regering kan fäktas mot väderkvarnar konstruerade av västvärldens omvärldsregissörer. Det tragiska är att en överväldigande del av den svenska utrikesredaktionerna inte har vågat ifrågasätta regeringens handlande och motiv. Som tur är den svenska högern ärlig och rak på sak. Munkhammar skriver Nato-medlemskap nu! på sin blogg.

Tack för klargörandet!

Andra bloggar Pierre Gilly
I medierna Fokus, DN1, DN2, SvD, AB, Expressen

Tröttsam ryss-skräck

Jag har intagit en avhållsam inställning till konflikten i Kaukasus, alltså den som blåst upp sedan Georgien lanserat ett militärt angrepp mot utbrytarrepubliken Sydossetien. Någongång under den vecka som har passerat hoppades jag på en frisk analys av läget i Kaukasus. Det har nu gått mer än en vecka och den friska fläkten lyser med sin frånvaro. Det är snarare så att paranoia och medvetna lögner har tagit över. Rapporteringen från konflikten är präglad av rökridåer från stormakten USA samt den svenska utrikesministerns tröttsamma ryss-skräck. Ryss-skräcken tycks också ha påverkat försvarsministern som nu vill göra om försvaret för hundrade gången.

Tidningen Fokus som damp ner i brevlådan i fredags, talade om att "Sverige måste stå up för Georgien och andra stater som riskeras att attackeras". Hm...Martin Ådahls ord hade behövts när Afghanistan och Irak invaderades, 2001 respektive 2003.

Någon stolle från United Minds satt i fredagens SVT-morgonsoffa och jämförde Ryssland med Hitlertyskland och då fick jag nog! Man får jämföra Stalin och Sovjet med Hitler och Nazityskland men jag tolererar inte vilka lögner som helst om Dmitrij Medvedev och dagens Ryssland!

Nyhetsflödet pekar på att västvärldens bild av konflikten har etablerats. Ryssland är angriparen och Georgien, som de facto startade konflikten genom att den 7 augusti angripa Tskhinvali, huvudstaden i Sydossetien, är den angripne parten. Det detaljerade händelseförloppet finns för övrigt att hitta här. Första rapporterna om de georgiska angreppet kom kl 22.50. Just konfliktens första dag verkar dock ha raderats ur historien. EU och USA har istället fokuserat på att sätta press på Ryssland genom att utmåla Ryssland till angripare och i samma veva stärka Georgien - löften om NATO-medlemskap och ytterligare militära leveranser. Upprustning i ett område som är strategiskt viktig med Baku-Tbilisi-Ceyhan-(BTC)-oljeledningen, den näst största i världen, ägd av BP, i centrum. Det skapas poler kring oljan nu. NATO, EU, Israel tillsammans med länder som Polen, Ungern och Baltikum på enda sidan. Ryssland och en handfull fd sovjetrepubliker som Vitryssland, Armenien, Uzbekistan på andra sidan. Georgien befinner sig i stormens öga - mitt i denna polariserade region.

Ryssland har flaggat för ett tillbakadragande under måndagen. Om så sker återstår att se. Ett tillbakadragande är dock inte det väsentliga idag. Det som är viktigt, för Kaukasus, för Ryssland, för Georgien, för Sverige och för världen är ett slut på västvärldens dubbla måttstock - analyser ur grumliga koloniala glassögon. Det går till exempel att dra många paralleller mellan Georgien och Serbien. Båda länderna är i regioner som kan klassificieras som oroshärdar. Det finns tydliga underblåsta etniska motsättningar och det finns provinser och territorier som vill frigöra sig från respektive centralmakt. Det finns dock en diametral skillnad i västvärldens resonemang. Medan Väst applåderade Kosovos självständighet, är tex USA:s president Bush tydligt självsäker när han säger att Sydossetien och Abkhazien ska förbli integrerade i Georgien. Internationell rätt gäller alltså bara ibland. Den georgiska operationen är baserad på en välutrustad millitärmakt men också på en politisk pr-strategi som inarbetats av fd amerikanska rådgivare. Den amerikanska närvaron i Georgien är påtaglig och supermaktens primära mål med tanke energifrågan. Oljan ska säkras - för att lyckas med detta måste ryska intressen neutraliseras. I ljuset av allt detta, händer det självklara när ett hundratal LUFare och centerpartister samlas utanför den ryska ambassaden i Stockholm.

För övrigt kommer en del obehagligheter till ytan på annat håll i Kaukasus. Explosion i en Moské i Baku, Adzerbadzjan.

Läs också Röda Raketer och Svensson

Sverige måste stoppa EUs nya partnerskapsplaner med Marocko!

Västsaharaaktionen släppte för ett tag sedan följande pressmeddelande om situationen i det ockuperade Västsahara och EU:s nya handelsavtal med ockupationsmakten Marocko.

Pressmeddelande

Sverige måste stoppa EUs nya partnerskapsplaner med Marocko!

- Släpp inte in Marocko bakvägen i EU! Sedan årsskiftet för EU samtal med Marocko om ett fördjupat partnerskapsavtal, som knyter ockupationsmakten Marocko närmare EU. Avtalet kan ingås redan om några få månader. Det måste Sverige motsätta sig, kräver VästsaharaAktionen, en samorganisation för självständighet åt Västsahara. I Aktionen ingår bl a sex av riksdagspartiernas ungdomsförbund.

- EU har inte plats för brutala ockupationsmakter. Marocko ockuperar Västsahara sedan mer än 30 år, utnyttjar dess naturresurser och förtrycker de västsaharier som bor i de ockuperade områdena. Vi kan inte tillåta att Marocko knyts ännu närmare till EU-samarbetet så länge de vägrar att avsluta ockupationen av grannlandet. Avtalet undergräver förtroendet för EUs ambitioner att vara en förkämpe för demokrati och mänskliga rättigheter i sitt närområde och i världen, säger Jytte Guteland, SSU.

Det fördjupade EU-partnerskapet kan innebära att Marocko ekonomisk, politiskt och kanske också säkerhetsmässigt knyts närmare till EU. - Det blir ett slags ”medlemskap light” säger Maria Ferm, Grön Ungdom. Redan nu integrerar Marocko det ockuperade Västsahara allt mer i sin egen ekonomi. Med ett fördjupat partnerskap integreras i sin tur Marocko med EUs ekonomier – alltså därmed också den svenska!

- Vi vill att Sverige agerar tidigt i processen, så vi slipper en upprivande debatt i efterhand, och att stå inför fullbordat faktum, säger Rickard Nordin, Centerns Ungdomsförbund och Ida Gabrielsson, Ung Vänster. Sverige kan säga helt nej eller att ett eventuellt nytt partnerskapsavtal ska villkoras med ett krav om att ockupationen ska avvecklas innan avtalet kan träda i kraft. Den hållningen ligger i linje med vad riksdagen sagt nyligen: att Sverige fortfarande anser att Västsahara folkrättsligt är ockuperat, och att Sverige ska fortsätta sitt stöd för västsahariernas rätt till självbestämmande.

- Det nuvarande generösa partnerskapsavtalet verkar inte ha gjort Marocko mer demokratiskt sinnat eller berett att följa internationell rätt. Snarare blockerar Marocko allt mer hårdnackat alla försök att nå en fredlig och rättvis lösning på Västsaharakonflikten, avslutar Frida Johansson Metso, Liberala Ungdomsförbundet.

Förbud fel väg

Aleksander Gabelic från Svenska FN-förbundet skriver idag i Aftonbladet om rasismen i Sverige. Det är viktiga problem han pekar på - diskriminering, hatbrott och islamofobi, men han landar helt fel när han som åtgärd kräver förbud av rasistiska organisationer och rasistisk propaganda. Det är inte genom lagar och förbud vi stävjar rasismen. Det är inte föreningsrätten eller yttrandefriheten som ger upphov till rasism. Förbud är inte en lösning.

Rasismen frodas i orättvisa klassamhällen och behöver mötas av en radikal politik och hårt politiskt arbete för att kunna stävjas. Jag delar Gabelic frustration, det gör många. Men det behövs helt andra lösningar för att motverka rasismen.

För en klokare analys, läs istället Ali Esbati om den norska utvecklingen.

Den rådande världsordningen erbjuder nygamla kulisser. Det globala ekonomiska systemet försvaras dagligen med ett militärt våld som kräver avhumanisering av ”De andra”. Inga kommunala integrationsprogram i världen kan motverka den genomträngande doften av rasistisk ideologi som ”kriget mot terror” rör upp. Den blåser tillbaka från stridsfälten och in över arbetsförmedlingar, krogköer och valbås. Också i Nato-landet Norge dras de fetischiserade ”västerländska värdena” fram när det letas motiv till att irakier och afghaner måste sätta livet till. Och när det blivit norm att ”vi” måste bestämma över ”dem” är det logiskt att ”de” helst ska vara någon annanstans. Eller, om de lyckats ta sig in, vara tacksamma andra klassens medborgare.

Krigsförbrytelser

Den 6 augusti 1945, kl 08.15, fälldes den första atombomben över staden Hiroshima med 400 000 invånare. 129 000 människor dog inom de första dagarna efter bomben och det uppskattas att ungefär lika många har dött av de efterföljande strålskadorna. Bomberna över Hiroshima och Nagasaki, bomben över Nagasaki fälldes tre dagar senare, skördar fortfarande offer. Risken för cancer och andra genetiska sjukdomar är idag högre hos överlevanden och deras barn/barnbarn.

Än idag är de omedelbara och fasansfulla effekterna av de amerikanska atombomberna över Hiroshima och Nagasaki okända. Journalister, japanska som amerikanska, censurerades. New York Times följde trenden och tystade radioaktivitetens förödande effekter på levande organsimen - rubriken löd "No radioactivity in Hiroshima ruin". Den australiensiske journalisten Burchett förlorade sin pressackreditering efter att ha rapporterat om det verkliga Hiroshima efter bomben den 6 augusti 1945. Leó Szilárd, ungersk-amerikansk vetenskapsman, skrev

"Om det istället för oss hade varit tyskarna som atombombade städer, skulle vi ha definierat atombombning av städer som ett krigsbrott, och vi skulle ha dömt de tyskar som bar ansvaret för detta brott till döden genom hängning i Nürnberg."

Idag vet vi att de amerikanska krigsförbrytelserna aldrig prövades i domstol. En unilateral kapprustningen fortsätter nästan tjugo år efter östblocket fall. Hiroshima-dagen är därför en viktig dag. En dag som påminner om atombombens fasansfulla inre och om supermaktens envälde om måste brytas. Det är nödvändigt att förbjuda kärnvapen och Sverige skulle kunna vara ett land som tar täten och trycker på för ett förbud. Men den borgerliga regeringen agerar i motsatt riktning genom att underminera ickespridningsavtalet. Idag kommer befogad kritik från Gunnar Westberg och Henning Rohde på DN Debatt.

Läs också Hans Linde och uttalandet från Vänsterpartiet.
Läs också den alltid briljante John Pilger.

Några bilder från Prideparaden

Jag gick bakom Vänsterpartiets och Ung Vänsters musikbil. Klädkoden var "rött".


Massor av folk i vår sektion i paraden.


Här ses bl.a. Hans Linde dansa loss på flaket.

Katastrofalt resultat av kriget mot Afghanistan

Läser idag att antalet dödade i Afghanistan ökar. Hittills i år har 2500 Afghaner, varav 1000 civila, fått sätta livet till i det ockuperade landet. Det kan inte betraktas som annat än en katastrof för krigslinjen. Talibanerna stärker sin ställning i landet, vilket jag skrivit om tidigare. Svenska Afghanistankommittén skriver att "Det är uppenbart att den utländska militära framfarten utgör ett vinnande argument i talibanernas rekrytering av anhängare, soldater och självmordsbombare".

Ung Vänsters förbundsstyrelse skrev ett uttalande bara dagarna efter att kriget mot Afghanistan inleddes 2001, där man varnade för just detta.

Den amerikanska krigföringen marknadsförs som ett krig mot terrorismen. Det är en cynisk lögn. Om man faktiskt vill bekämpa terrorismen, om man vill ha en värld där färre människor av kött och blod faller offer för ohyggliga terrordåd, då är dessa bombningar bland det mest uppenbart kontraproduktiva som man kan göra. Desperation och vanmakt är drivhus för terrorism. Människor som förlorar allt i ett djupt orättfärdigt krig kommer naturligtvis inte att bli mindre benägna att delta i och stödja desperata handlingar. Tvärtom.

Det är ledsamt, om än inte överraskande, att farhågorna från alla som varnade för kriget och deltog i antikrigsrörelsen uppfyllts.

Våldet i Afghanistan, från utlänsk militär och inhemska grupper, kommer inte att upphöra så länge ockupationen pågår. Inte för att ockupationen genomförs på fel sätt, med fel taktik eller för få soldater på plats. Utan därför att anfallskriget var och den efterföljande ockupationen är själva felet. Det var inte en naiv George Bush som inledde det här kriget, en som inte förstod vilka konsekvenserna skulle bli. Konsekvenserna var och är själva målet. Destabilisering i regionen, med ökad makt för västerländska politiska och ekonomiska intressen som följd.

Det är en sjuk värld vi lever i.