Lika, fast rätt så olika på nåt sätt

Den gamla goa hysterikan kontra manliga geniet. Läs här.

"Om Maja Lundgrens bok skrev han stenhårt att hon åker snålskjuts på kändisfaktorn, att en roman måste vara något mer än ett revanschistiskt utspel och att Lundgrens bok ”får en obehaglig grundton av illvilja”

Om Lars Norén – som i ”En dramatikers dagbok” skriver att ”Jag vill ha kall hämnd. Jag vill se dem krossade” – skriver Malmberg att Norén med namngivandet och elakheterna vidgar möjligheterna till frispråkighet och sanning."

Så kan det gå.

P'leez, you've got a mental disease!

Hittar nedanstående tankevurpa hos unghögerns frontfigur Wykman.

"Tänk er själva att ha politiker som arbetsgivare. Som enda möjliga arbetsgivare, helt utan en chans att använda sin makt att byta arbetsplats om det inte funkar. Dessutom en chef som alltid kan gömma sig bakom massor av byråkrati och tjänstemän. Lägg på att du som ung ofta jobbar jul, påsk, midsommar, valborg och annat. Att du sen saknar möjlighet att utvecklas i din tjänst och att det ofta är väldigt monotont arbete."

I dessa dagar är det hårt jobb att försöka förstå hur en frihetsälskande ungmoderat tänker. Wykman svävar i helt nya nivåer som hans företrädare aldrig lyckades nå under deras perioder som ordföranden. Nyheter och skeende rycks ur sina sammanhang, böjs, formas och smids för att passa in en liten värld.

Hållbara argument är sällsynta och ofta ersatta med en retorik som exemplifieras av det ovanstående. Retoriken kännas dammig men politikerföraktet och föraktet för människors arbete och kollektiva organisering är farligt och obehagligt. De viktiga framgångar som arbetarrörelsen uppnått under efterkrigstiden; det generella välfärdssystemet, offentliga sektorn, en medveten bostadspolitik, en stark arbetsrätt och starka fackföreningar stämplas som byråkrati och uttryck för politikers klåfingrighet. Sänkt skatt för höginkomstagare, slopad förmögenshetsskatt och utförsäljningar av folkets egendom är däremot frihet.

Högerns folkförakt i ett nötskal.

En föredetting ger svar på tal

Hånflinet lät inte vänta på sig efter en snabb läsning av dagens artikel på DN Debatt. Tre miljöpartister försöker övertyga Socialdemokraterna att ignorera Vänsterpartiet för att istället satsa på en regeringskoalition med Miljöpartiet. Inte ett helt oväntat utspel från ett parti som under relativ kort tid gjort avkall på, för partiet och dess medlemmar, viktiga principiella frågor för att klämma sig in i maktens värmestuga.

Artikelförfattarna kan avväpnas mening för mening, men jag avstår ödmjukt. Istället passar jag på att presentera några citat skrivna av Birger Schlaug:

Angående grön skatteväxling:

Miljöpartisternas eget språkrör har uttalat sig tvivlande på fortsatt grön skatteväxling, som ju innebär sänkt skatt på arbetstid och höjd skatt på energi, utsläpp etc. Han har luftat den inställning som vänstern tidigare luftat: Inte sänkt skatt på arbetstid, men höjda miljöskatter som kan finansiera t ex järnvägar.

Angående friskolor:

De tre tunga miljöpartisterna går, helt riktigt, till angrepp mot vänsterns principiella motstånd mot friskolor men nämner inte med ett ord att det är minst sagt problematiskt att vi ser en utveckling där offentligt ägda skolor i allt större omfattning ägs av bolag vars främsta uppgift är att dra hem vinst. Inte ett ord om det absurda i att stora kedjor sakta men säkert ersätter det offentliga som ägare av skolan - något som ju också socialdemokrater motsätter sig.

Angående vården:

Samma sak vad gäller vården... Ibland tycks dagens ledande miljöpartister inte förstå att det är en våldsam skillnad på självstyrd välfärdsversksamhet - som kan skapa mångfald, ansvar och engagemang - och vinstsyftande bolagisering där ägarna bara har ett intresse: förflytta så mycket som möjligt av de skattepengar som finansierar verksamheten till egen ficka.

Angående Kuba:

Så anklagar de tre miljöpartisterna vänstern för att på hemsidan inte ha något om Kuba. Märkligt, vid en snabb sökning på deras hemsida står att Castros avgång kan ge en chans till demokrati på Kuba samt att man kritiserar Kuba när man bryter mot de mänskliga rättigheterna. Söker man Kuba på miljöpartiets hemsida hittar man förresten en debattartikel där partiets utrikespolitiska talesperson i riksdagen, tillsammans med partiets representant i EU-parlamentet, skriver: "Den borgerliga upprördheten över temakvällen om Fidel Castro och Kuba i Sveriges Television torde vara årets överreaktion från några som saknar perspektiv på vår värld i dag. Man silar mygg och sväljer kameler."

Kommentarer är liksom överflödiga.

Bokbussar och välfärd

Finns det något ord för "bakvänd civilisering"? Det funderar jag på när jag läser det här:

"Sedan mitten av 1990-talet har ett tjugotal bokbussar – vilket motsvarar 15 procent av hela den svenska bokbussflottan – försvunnit. Under samma period har i genomsnitt 28 bibliotektsfilialer lagts ner varje år."

När jag var liten och bodde i en liten, liten by, där "biblioteket" bestod av ett par bokhyllor i det kombinerade biblioteket/skolsköterskerummet, var bokbussens besök något av en fest. Alla ungar tyckte det, vad jag kan minnas. Och många var vi som var upprörda över lärarnas taskiga gräns på fem böcker per barn. Alla maxade sina lån. Jag brukade dock vara generös och vika en av mina fem böcker till lån av en fullständigt slumpvis utvald "vuxenbok" till min storasyster. När jag tänker på det såhär femton år senare, så var bokbussbesöken betydelsefulla på flera sätt. Dels för att de stimulerade till läsglädje, även för de av oss ungar som inte hade så mycket lästradition hemifrån. Men också för att de var en liten del av den svenska välfärden som kom oss barn väldigt tydligt till del. Det fanns någon - att det var kommunen visste vi ju inte då - som brydde sig om små lortar som oss. Fast vi var barn, och fast vi bodde i en by långt, långt bort.

Jag blir ledsen av att tänka på att utvecklingen går åt det hållet att barn förvägras de möjligheterna och den känslan. Det är för mig bakvänd civilisering.

________________________________________

Uppdatering: Här finns en bra kampanj för den som gillar bibliotek.

Var tog arbetsgivarens ansvar vägen?

Frågan kan man ställa sig efter den debatt som har förföljt Vårdförbundets strejk. Från höger- och arbetsgivarhåll haglar skuldbeläggande anklagelser mot fackförbundet. Även om delar av avgrundshögern gått så långt att stämpla strejken för en PR-kupp och Timbro kallar strejken för otidsenliga gäller kritiken mot Vårdförbundet främst patientsäkerheten som riskeras och vårdköerna som kan bli längre.

Det är på sin plats att påminna om modellen som tillämpas på arbetsmarknaden. Den stora majoriteten av rapportering kring strejken har vänt och vridit på fackets handlandande och ytterst få gånger har arbetsgivarsidan, SKL, beskrivits som en motpart med ansvar i konflikten. Framställningen att det endast finns en part och att den parten är facket som nu måste ta sitt ansvar för patienterna är felaktig och i grundet ett politiskt ställningstagande. För det är så att arbetsgivarsidan inte bara är den andra parten i konflikten utan också den part som ansvarar för patientsäkerhet, köer, kvalité etc. Fackförbundets skyldighet gentemot organiserade medlemmar och icke-organiserade kollegor är att slå vakt om en lönebildning som personalen gjort sig förtjänta av. Att Vårdförbundets medlemmar har en högskoleutbildning blir då inte en bisats utan ett huvudargument när facket kräver höjda löner. En som har jobbat tre år i yrket kan tjäna så lite som 19900 kr/mån!

Strejken är ett direkt resultat av grova strukturella fel på den svenska arbetsmarkanden i synnerhet och samhällssystemet i allmänhet. Det är ett faktum att kvinnor tjänar mindre än män just på grund av sitt kön och att majoriteten av Vårdförbundets medlemmar är just kvinnor. Det är heller ingen hemlighet att det går bra för Sverige - Sverige är rikare än någonsin, vinsterna skjuter i höjden. Det strukturella problemet är dock att trettio år av nyliberal politik har kraftigt begränsat satsningar på offentlig konsumtion. En sittande borgerlig regering kan därmed, utan att springa något längre gatlopp, sälja ut offentlig egendom, slopa förmögenhetsskatten och sänka inkomstskatten för höginkomsttagare, samtidigt som underbetalda sjuksköterskor som sätter ner foten anklagas för att ignorera vårdköer och patienternas säkerhet.

Eller som Ung Vänsters förbundsstyrelse skrev i sitt uttalande till stöd för Vårdförbundet,

"När vårdförbundet till slut sätter ner foten och varslar om strejk menar man från arbetsgivarorganisationerna SKL och Pacta att man hotar patientsäkerheten och förlänger vårdköerna. Det finns dock ingen grund för arbetsgivarens påståenden. Det som däremot utgör en fara för patientsäkerheten är underbetald vårdpersonal på underbemannande sjukhus, där tid och resurser alltid är en bristvara. Det är också märkligt att den undersökning som Sveriges Kommuner och Landsting nyligen genomfört, och som visar att de allra flesta är beredda att betala högre skatt för bättre vård, inte tas i beaktande."

Stödet för en gemensamt finansierad välfärd och för strejken är överväldigande stort bland vanligt folk. Hela 73 procent anser att Vårdförbundet gör rätt i att varsla om strejk. Regeringen och arbetsgivarsidan vänder dock det döva örat till. Det generella välfärdssystemet ska monteras ner och sjuksköterskorna ska tas ned i fallet.

Nu visar det sig att strejkens andra dag har gått lugnt till. Någon befarar att vårdköerna kommer att bli längre. Risken må finnas, men Vårdförbundet har tagit sitt ansvar. När ska det bli arbetsgivarens tur?

Visa ditt stöd och sätt ett plåster på jackan till stöd för sjuksköterskorna...
...och återigen, läs Ung Vänsters uttalande.

"Alla kan inte bli akademiker" - nej, och vissa borde inte ha fått bli utbildningsminister

När Jan Björklund beskriver läget i den svenska skolan, tar han alltid i till bristningsgränsen. Här finns inte plats för nyanser. O nej - i svart, svart, svart ska bilden av "flumskolan" tecknas. Idag är det yrkeslärarutbildningens tur att få sig en avhyvling. Yrkeslärarna har tydligen, liksom yrkeseleverna, för stora kunskaper. Fy för sånt, menar Björklund och slår ett slag för att sänka kunskapsnivåerna bland dessa handens männskor. Synd bara att han ljuger.

Björklund gör en stor sak av att yrkeslärarutbildningen är treårig, att det krävs dels tre terminer pedagogik och tre terminers högskolepoäng i ett yrkesrelevant ämne för att bli gymnasielärare i yrkesämnen. Men utbildningsministern vet säkert att det i själva verket sällan ser ut så. Han vet nog att det finns möjlighet att validera yrkeserfarenhet, dvs. att "kvitta" relevant erfarenhet mot högskolepoäng, och att man därför inte alls tvingar "den erfarne byggnadsarbetare som vill överföra sina yrkeskunskaper till byggelever att sätta sig tre år på lärarhögskolan". Men det låter lite ruggigare med tre års utbildning, än med två eller ett och ett halvt, så för den retoriska effektens skull så får verkligheten stryka på foten.

Själv tycker jag angående yrkeslärare, att det är bra och rimligt att de får validera sina yrkeserfarenheter. Däremot tycker jag inte att de ska vara sämre rustade vad gäller den pedagogiska delen än sina arbetskamrater. Vad är det för märklig syn på lärande och kunskap egentligen - som att man inte behöver lika gedigna kunskaper i pedagogik, didaktik och så vidare när man har yrkesämnen. Ett bisarrt resonemang. Självklart är det lika utmanande att undervisa i karaktärsämnena på frisör-, bygg-, eller hotell och restaurangprogrammet, som det är att undervisa i svenska eller historia. Självklart ska yrkeslärarna få en lika bra utbildning som andra lärare.

_________________________

Uppdatering: en smart kompis till mig kom med en tanke - risken är förstås stor att det här är en försmak inför vad som komma skall i lärarutbildningsutredningen. Det blir nog så att fler lärarkategorier får så kort pedagogisk del i utbildningen som ett år, om inte alla.

60 år av ockupation

Israel fortsätter att införliva ockuperade palestiska områden. Igår startade en budgivning på byggen av 100 bostadshus i bosättningar på den ockuperade Västbanken. Detta samtidigt som de utomrättsliga avrättningarna fortsätter i Gaza. I onsdags dödades 17 palestinier, varav minst 11 var civila. Nödvändig kritik hörs från FN-chefen Ban Ki-Moon. Och Human Rights Watch kräver en oberoende utredning om mordet på den Reutersjournalist som under onsdagen föll offer för israeliska kulor.

Allt detta sker medan vi närmar oss den 14 maj, på dagen 60 år efter staten Israels utropande. 60 år av fördrivning och ockupation. Runt om i världen kommer 60 årsdagen att uppmärksammas. Budskapet är enkelt; 60 år av ockupation är nog - ockupationen måste upphöra. 60 år av ockupation ger vid handen att en varaktig fred inte är möjlig att få till stånd så länge bosättningspolitiken tillåts fortgå. Ingen fred är möjlig så länge bomber och kulor skördar palestinska offer.

I Sverige kommer det arrangeras manifestationer, kulturaftnar och demonstrationer i solidaritet med det palestinska folket. Det finns dock ett undantag. Fredrick Federley, centerpartistisk rikdagsledamot, som skänkt pengar till israeliska armén och minglat febrilt på den israeliska ambassaden, arrangerar en kändisfest för Israel. Syftet sägs vara att rentvå Israels namn. Det lär bli en svår uppgift. Vi på Ung Vänster-bloggen väntar med spänning på VIP-listan. Dock bjuder Katarina Lernmark, Fokus, på ett inte alltför osannolikt scenario av kramfesten för Israel.

För övrigt kan man följa alla aktiviteter till minne av al-Nakba på Palestinagruppernas hemsida.

SvD, DN1, DN2, Rawia Morra

EU och allmännyttan

Hyresfrågan blir visst något av en följetong här på bloggen, men jag kan bara inte låta bli att skriva några rader om utredningen som nu har presenterats. Som Thaher skrev igår och som vi konstaterade förra helgen så innebär utredningens förslag, om de realiseras, ett systemskifte inom svensk bostadspolitik.

Regeringens utredare Michaël Koch presenterar idag utredningen i DN. Läs artikeln, läs den noga. Och fundera på vad det han skriver egentligen innebär för Sveriges demokrati.

Det handlar om EU och om självbestämmande, det handlar om huruvida politiska beslut ska avgöras av oss medborgare via demokratiska val, eller av jurister i EG-domstolen. Koch skriver:

Bostadspolitiken är visserligen en fråga för varje medlemsstat i EU. Men det finns EG-rättsliga regler som gäller på alla politikområden, även bostadspolitiken. Det är bland annat statsstödsreglerna och konkurrensreglerna.

Statsstödsreglerna innebär i princip att varken staten eller kommunerna får lämna stöd till företag som är verksamma på en konkurrensutsatt marknad. Det gäller även företag som ägs av staten eller kommunerna. Med stöd menas i det här sammanhanget inte bara kontanta bidrag och liknande. Det räknas också som stöd om staten eller kommunerna inte ställer lika höga krav på avkastning på bostadsföretagen som privata ägare ställer på sina företag.

För de kommunala bostadsföretagen innebär det här att utgångspunkten är att de ska drivas affärsmässigt. De konkurrerar ju med privata bostadsföretag på samma marknad. Affärsmässigheten innebär att kommunala bostadsföretag på sikt måste sträva efter att göra så höga vinster som möjligt.

Det finns viktiga poänger med att vi äger verksamheter och företag gemensamt, i kommuner och i staten. En poäng är att de företagen kan (observera: kan) användas i helt andra syften än att göra vinst. Det kan handla om att ha en statlig post, som garanterar bra postservice över hela landet, även i glest befolkade och därmed för privata företag olönsamma områden. Det kan, som i det här fallet, handla om allmännyttiga bostadsbolag som verktyg för att uppfylla ett politiskt mål om att alla ska ha rätt och tillgång till bra bostäder. Rätten till bostad sätts före bostadsbolagens sug efter vinst. Men det är nu, enligt Koch, en politisk prioritering som är oförenlig med EG-rätten. De kommunala bostadsbolagen ska nu marknadsanpassas. Lönsamheten ska vara riktmärke och mål. Sociala hänsyn åt sidan.

Allt sedan debatten om svenskt medlemskap i EU började diskuteras, har EU-anhängarna hävdat att medlemsskapet inte ska innebära att vi tvingas ändra vår välfärdsmodell - den svenska arbetsmarknadsmodellen skulle vara intakt, vi skulle inte tvingas till privatiseringar och sådant som vår restriktiva alkoholpolitik eller vår bostadspolitiska modell skulle inte beröras. Ändå ser vi på område efter område nu hur de löftena sviks. Om jag vore EU-förespråkare, så skulle jag skämmas idag.

För fler aspekter på den här utredningen, läs gärna det uttalande Ung Vänsters förbundsstyrelse tog förra veckan: Rädda allmännyttan - stoppa marknadshyrorna.

______________________________________________

Uppdatering: läs Josefin Brink också!

Regeringen dödar hyresrätten

Systemskifte. Ett sammansatt ord som ställer till med mycket elände - i synnerhet när det cementerar en orättvis ordning som varit verklighet de senaste trettio åren. Hyresgästföreningen (HGF) tar dock strid mot orättvisorna. För två veckor sedan mobiliserades landsomfattande stödaktioner för hyresrätten och idag skriver hyresgästföreningen på DN Debatt:”Din hyra fördubblas i ny regeringsutredning”

Barbro Engman, Hyresgästföreningens ordförande, varnar för "de mest genomgripande förändringarna i villkoren för landets nära tre miljoner hyresgäster på femtio år." Regeringens utredning föreslår nämligen införandet av marknadshyror. Boendet ska inte längre vara en rättighet som garanteras och förvaltas gemensamt utan ska bli en vara, som t.ex. bananer eller lyxbåtar. Bananer har de flesta råd att köpa. Jag försöker i alla fall äta minst en i veckan. Lyxbåtar är dock få förunnat. Inte många har en miljon på banken som kan läggas på en båt som man har spanat in på båtmässan i Göteborg. Majoriteten av oss har heller inte råd med marknadshyror.

Utredningen, som Engman skickligt dissekerar, är ideologisk. Marknadsfundamentalism ska bli lag. Det ska också vara omöjligt att som kommunalt ägd bolag kunna slå vakt om kommuninvånarnas rätt till billigt och bra boende. Utredningen föreslår, i enlighet med EU-krav, att allmännyttan alltid ska sträva efter marknadshyror och vinst. Det kommunala ägandet ska inte kunna användas för bostadsförsörjning, stadsutveckling eller för att motverka segregation - om inte vinten höjs. Allmännyttan är också skyldiga att ombilda hyresrätter till bostadsrätter för öka vinsterna. Absurt värre.

HGF har gjort räknat lite på effekten av markandshyror. Inte så förvånanden visar det sig att väldigt få skulle ha råd att bo kvar i sina hyresrätter om marknadshyror skulle införas.

"På samtliga orter utom en (Borlänge) ökar hyrorna, men mest i Stockholm - i Gamla stan med hela 8.472 kr i månaden (151 procent) för en tvåa på 60 kvm. I Göteborg blir höjningen i Örgryte 3.232 kr (69 procent) och i Domkyrkoförsamlingen 3.134 kr (57 procent). I Malmös S:t Petri ökar hyran med 3.681 kr (70 procent) och i Limhamn med 3051 kr (70 procent). I mellanstora städer rör det sig om 20 till 50 procent - i Domkyrkoförsamlingen i Västerås är ökningen 1.817 kr (39 procent) och i S:t Johannes i Kalmar ökar hyran med 1.210 kr eller 28 procent."

Förutom ovanstående är det pinsamt tydligt att utredningen springer Fastighetsägarna Sveriges intressen. Utredaren har t.o.m lutat sig på underlag som tagits fram på uppdrag av intresseorganisationen. Och som bekant har Fastighetsägarna Sverige anmält allmännyttan till EG-domstolen. Barbor Engman påpekar mycket riktigt att alliansen under valrörelsen lovade att markandshyror inte skulle införas. Nu, i halvtid, låter samma allians, nu i regeringsställning, korrupta utredare göra grovjobbet.

Marknadshyror innebär inte bara skyhöga hyror som vanligt folk inte har råd med. Det innebär i slutändan hyresrättens död. Resonemanget är som följer: Den som råkar ut för en hyreshöjnig på 50, 70, 80 eller 150 procent har två val beroende av tjocklek på plånboken. Är plånboken fet, köper man sin lägenhet. Är man några stycken så kan man bilda en bostadsrättsförening. Klart! Det finns ju också dem, och dem är väldigt många, som inte har feta plånböcker. För dem är det bara att börja fylla bananlådorna. Och så håller det på, fram till den dag en hyresgäst är beredd att köpa sin lägenhet. I vilket fall som helst är hyresrätten bara ett minne blott!

Meanwhile in Stockholm...
Alliansfritt Sverige skriver om Stockholms Stad som rear ut studentskrapan. Och de nya ägarna har tydligen på planer på att slänga ut de fattiga studenterna för att fylla på med folk med feta plånböcker. I love capitalism!

Forum för Levande Samtid

Ja, hur var det nu....


Via Jens Holm.

Wibe lämnar SAP

Dagens läsning måste vara Sören Wibes artikel om varför han lämnar socialdemokraterna.
Jag tycker det är väldigt förståeligt, men samtidigt tråkigt. För EU-motståndets skull, behövs det EU-kritiska socialdemokrater.

Läs artikeln.

Mer kritik mot FFLH

Jaha hör ni, alla som försökt avfärda Historieuppropet som ett utslag av kommunistiska sympatier bland de forskare som undertecknat uppropet - hur förklarar ni det här? Timbro - typiskt kommunism, eller?

Uttalanden

Första mötet med nya förbundsstyrelsen är nu avklarat. Det blev en bra start, med många intressanta diskussioner. Bland mycket annat tog vi tre uttalanden:

om miljön - "Nog med skitsnack - ta klimathotet på allvar"

om den stundande strejken - "Höj sjuksköterskornas löner"

och om hyresrätten - "Rädda allmännyttan - stoppa marknadshyrorna"


Trevlig läsning!

Hård kritik mot svensk asylpolitik

Att den svenska flykting- och asylpolitiken befinner sig på ett sluttande plan. Under de senaste 20 åren har en järnaxel mellan Socialdemokrater och Moderater inneburit att andelen asylsökande som beviljats uppehållstillstånd sjunkit från 45% (1999) till 41% (2000) till 28% (2001) till 15% (2002) och 8% (2004). Även om andelen ser ut att öka för år 2007, främst beroende på den tillfälliga asyllagen och det stora andelen asylsökande från Irak, så är den svenska asylpolitiken under all kritik.

Sverige står inför ett omfattande systemskifte. Den borgerliga regeringen har, som ett gäng ivriga bävrar, satt igång nedmonteringen av den generella välfärden, den svenska arbetsmarknadsmodellen och grunderna för den fackliga organiseringen. Det finns få områden som lämnats ifred. Jo, utrikespolitiken och asylpolitiken. Högerregeringen har till och med gått längre. Arbetskraftsinvandring ska ersätta flyktingmottagande och krav på försörjning ska uppfyllas familjeåterförening. Ett allmänt misstänkliggörande av flyktingar och asylsökande är dagens borgerliga motto. Det andas människoförakt och inhumanitet.

Nu kommer svidande och riktig kritik från UNICEF (svensk hemsida här) som menar att regeringens förslag på försörjningskrav står i strid med barnkonventionen.

"Det kan få förödande och helt orimliga konsekvenser för ett barn att tvingas vara åtskilt från den ena föräldern, eller till och med båda, i väntan på att mamma eller pappa ska få arbete och lämplig bostad."

UNICEF menar att det är oacceptabelt att barn förvägras rätten att leva ifrån en eller flera föräldrar. Det är inte första gången en svensk regering agerar mot internationella konventioner. Regeringen, mera specifikt Reinfeldt och Billström, konstaterade i en skrivelse överlämnad till riksdagen den 22 mars 2007,

"Hittills har FN:s kommitté mot tortyr behandlat totalt 63 klagomål mot Sverige. Kommittén har i 12 fall bedömt att ett återsändande av den klagande efter ett beslut om avvisning eller utvisning skulle innebära ett brott mot artikel 3 i FN-konventionen mot tortyr. I 27 fall har kommittén konstaterat att Sverige inte har kränkt konventionen och 24 ärenden har avslutats utan sakprövning.

Antalet anmälningar till FN:s kommitté mot tortyr har ökat under en följd av år. För närvarande finns tretton öppna ärenden mot Sverige hos kommittén i vilka regeringen ombetts att yttra sig och som avser asylärenden där avvisnings- eller utvisningsbeslut meddelats."

Trots detta är reaktionerna från regeringshåll icke existerande. Billström hänvisar till sin utredare och slår det slutgiltiga och politiska ansvaret ifrån sig. Den borgerliga handlingskraft som vi är så vana vid när det gäller utförsäljningar av folkets gemensamma egendom saknas när det gäller att underlätta för människor att återförenas med familjemedlemmar.

Mer av samma

En tanke slog mig ungefär ett halvår efter den borgerliga valsegern: deras taktik är att dundra på med impopulära beslut som a-kasseförsämringarna - den upp och nervända omfördelningspolitiken - i ett par års tid, för att sedan framåt valet 2010 komma med lite godis åt väljarna. Allt enligt principen att det man hör sist är det man minns. Och banne mig om jag inte hade rätt. Nu går den dynamiska kvartetten Reinfeld, Olofsson, Björklund och Hägglund ut i DN och dinglar med en liten godispåse framför den DN-läsande väljarens näsa: "håll ut bara , så blir det gotter sen!". Godiset kallar de reformutrymme, och deras "samlade bedömning är att det 2009 och 2010 föreligger ett utrymme för reformer". Dock med en liten brasklapp - det är egentligen inte regeringen som har makten att fixa såna här reformer - först måste de fråga samhällsekonomin om lov. "Storleken på satsningarna", skriver de, "avgörs av hur starka de offentliga finanserna är och det reformutrymme som samhällsekonomin medger".

"Samhällsekonomin".
Måste vara kusin med den allsmäktige "Marknaden"?

Det är konstigt va, hur det kan låta precis som att de här offentliga finanserna och den här himla ekonomin bara lever sitt eget liv. Precis som om det inte handlade om politiska beslut för att skapa utrymme för reformer, och tvärtom, som om det inte är regeringen som har ägnat de senaste 18 månaderna åt att just sabba de offentliga finanserna. De har gjort oss fattigare, genom att sälja ut våra tillgångar, och de har framförallt gjort de lite fattiga av oss ännu fattigare, genom att skyffla över resurser från oss till de som redan hade det fett, genom förmögenhets- och fastighetsskattesänkningarna, men också genom det så kallade jobbavdraget som för många åts upp av andra fördyrningar.

De fyra borgerliga ledarnas artikel andas lite förlägenhet. Försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen och hetsjakten på sjuka skriver de har "upplevts som tuffa". Tja, jo. Det kan man väl säga.

Men den ursäktande tonen väger lätt gentemot insikten att regeringen inte avser ändra sin politik. De vidhåller att det har lett till fler jobb att svälta ut arbetslösa och att neka sjuka tid att bli friska. De påstår sig ha motverkat utanförskap och vara på god väg att åstadkomma full sysselsättning. De pratar om ett "Sverige som håller ihop". Det är förmätet, när vi ju med egna ögon kan se resultaten av regeringspolitiken: att medan arbetslösheten sjunker på grund av en rekordkonjunktur, lämnas vissa grupper utanför, med ännu sämre förutsättningar att någon gån få ett fast jobb med lön att leva på. Och medan de allra rikaste har kunnat poppa ännu en champagnekork i triumf över ytterligare skattelättnader, så står numera över 300 000 fler utan trygghet inför en lågkonjunktur. Att regeringen bemöter det med mer av den hittills förda politiken, känns inte betryggande. Inte alls. Det kommer inte lite valgodis 2010 att kunna ändra på.

Mer om Forum för Levande Historia

Åsa Linderborg skrev igår om de barocka reaktionerna på det historieupprop som hon och 370 andra forskare har undertecknat, i protest mot Forum för Levande Historia. Jag skrev om uppropet tidigare. Linderborg bemöter nu reaktionerna, som har handlat om att misstänkliggöra uppropet för att vilja sopa kommunistiska regimers brott under mattan. Kritikernas trumfkort har varit att hävda att de som undertecknat uppropet inte opponerade sig mot Forum för Levande Historia då dess uppdrag var upplysning om förintelsen. Som Linderborg påpekar, stämmer inte detta. Tvärtom har det från olika håll, från de forskare Linderborg skriver om såväl som från Ung Vänster, sedan länge funnits en kritik mot den statliga historieskrivning som myndigheten är konstruerad för att bedriva. Läs till exempel det här uttalandet daterat 2003.

Läs Linderborgs artikel "Hotad frihet".

Business as usual i Irak

Någon som minns den privatarmé som med amerikanskt mandat tilläts härja fritt i Irak? Säkerhetsföretaget Blackwater har vid ett flertal tillfällen gjort sig skyldig till mord på civila irakier. Mitt under pågående utredning, ledd av den amerikanska federala polisen FBI, förnyar USA:s utrikesdepartement säkerhetsföretagets kontrakt (läs här och här).

I början av oktober förra året nåddes vi av uppgiften om att Carl Bildt och Tobias Billström anlitat säkerhetsföretaget under ett besök i Irak. Ja, just det. Nämnde jag att Billström inte anser att det råder en väpnad konflikt i Irak?

Läs tidigare inlägg om Blackwater:
1. Krigsförbrytare fick immunitet
2. Bildt anlitade krigsförbrytare

Hellre ökad kvalitet än skattesänkningar

Sveriges Kommuner och Landsting har undersökt svenskarnas inställning till skatt och välfärd. Du kan läsa resultaten på SKL: s hemsida, eller i Flamman. Det är resultat som i sig är ett underkännande av regeringens skattesänkarpolitik: folk vill ha en skattefinansierad välfärd, hellre höja kvaliteten inom välfärdssektorn än att sänka skatterna och kan dessutom tänka sig höjda skatter för att förbättra verksamheter som äldreomsorg, skola eller sjukvård. Det verkar helt enkelt som att Reinfeldt alls inte "går sida vid sida med folket vars förtroende han bär", inte ens när det gäller den väljarflirt han tror sig göra med sina skattesänkningar. Kanske behöver han och övriga moderater i regeringen intensifiera sina studiebesök i verkligheten?

___________________________
DN, SvD & GP skriver också.
___________________________

Uppdatering: Läs Flammans ledare om undersökningen:

"Högervridningen av politiken har resulterat i att det finns en stor skillnad mellan vad folk i allmänhet, och landets styrande vill. Det bekräftar den unika undersökning som Ordfront magasin gjorde för nästan tio år sedan, ”Klyftan” (nr 1/1999). Här särredovisades inställningen till välfärdsfrågor mellan befolkningen i snitt och den mediala och politiska eliten. Och resultatet var tydligt: Folk i allmänhet är mycket mer positiva till en stark välfärdsstat än de som styr landet och de som skriver om landet."

Läs hela!

Fördöm Egypten!

I helgen har egyptisk polis avlossat skott mot demonstrerande textilarbetare. Enligt SVT har polisen använt tårgas och gummikulor för att skingra över 25 000 arbetare som strejkade i protest mot låga löner och stigande levnadskostnader, rapporterar SVT. Al-Jazeera skriver om protester i landets största textilfabrik Mahall el-Kobra som spridit sig till bland annat huvudstaden Kairo. Vi nås av olika uppgifter om antalet gripna - AP rapporterar om ett 100-tal medan Reuters anger siffran 200.

Egypten, en av USA:s närmaste allierade i regionen, har en lång meritlista rörande brott mot mänskliga rättigheter. Mötesfriheten är starkt begränsad - i strid mot landets konstitution är offentliga möten med fler än fem personer i praktiken olagliga. Rapporter från förra veckans lokala val vittnar om regimens säkerhetstjänst som hindrat väljare från att rösta. Den statliga televisionen har också använts för att avråda människor från att ta sig till de olika vallokalerna. Situationen blir alltmer allvarlig. Matpriser har skjutit i höjden och 40 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen på $2 per dag. Fler protester väntas.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt är på rundresa i regionen. I dessa tider av vilda rop på bojkott riktade mot Kina saknar vi svenska liberalers höga protester mot den egyptiska regimens repression mot arbetare och den politiska oppositionen . Sverige måste fördöma den senaste tidens händelser och sätta tryck på den Mubarak-regimen.

Heja, heja, heja!

Sjuksköterskorna går ut i strejk. Jag hoppas den blir framgångsrik. De har hållits nere länge, vilket idag bland annat leder till den absurda effekten att många förlorar i lön på att utbilda sig från undersköterska till sjuksköterska. Jag hoppas de får ett ordentligt lyft, så att undersköterskor och vårdbiträden i sin tur får lite utrymme att spela på framöver. Så länge sköterskelönerna är så låga, är det svårt att argumentera för att uskorna ska ha högre lön. Många tjänar på sköterskornas kamp. Heja!

Jonas Sjöstedt (v) om EU-konstitutionen

Jonas Sjöstedt, tidigare EU-parlamentariker, berättar om vad Lissabonfördraget innebär:



Du kan också gå in på Vänsterpartiets kampanjhemsida Fråga Folket och se fler filmer, eller spela in en egen och ladda upp. Var med och kräv folkomröstning!

Ida Gabrielsson kommenterar den nya gymnasieskolan

Här kan du läsa Ung Vänsters kommentar till den utredning som presenterades i går, som kommer ligga till grund för den nya gymnasieskolan. Ida Gabrielsson säger:

"Det är uppenbart att de skärpta kraven för att komma in på gymnasiet och slopandet av högskolebehörigheten på de nationella programmen kommer att innebära ännu större snedfördelning över vilka ungdomar som får tillgång till högre utbildning"

Läs hela pressmeddelandet.

Ta makten från juristerna!

I höst planerar den borgerliga regeringen klubba igenom EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, som därmed kommer att gälla över svensk lag. Det finns en rad viktiga, grundläggande förändringar som innebär att bestämmandemakt flyttas från den svenska riksdagen till överstatlig EU-nivå. Det gäller t.ex. rättväsendet och inte minst utrikespolitiken. En gemensam utrikesminister kommer att utses. Det sägs vara viktigt för EU:s gemensamma linje i utrikespolitiken. De senaste åren utveckling visar vad detta innebär för Sverige. En svensk utrikespolitik som kan påstås vara självständig existerar knappt. Svenska regeringsföreträdare i utrikesfrågor har gjort det till vana att hänvisa till EU och gemensamma beslut där. Vem som tar besluten vet ingen på gatan och förmodligen inte heller majoriteten av dem som sitter i Sveriges riksdag. Ännu färre vet hur det kan utkrävas ansvar. Makten har helt enkelt flyttats och ingen kan längre rå på makten. Demokratin är satt ut spel. Samma politik, oavsett valutgång och regering.

Den ekonomiska politiken vittnar just om en sådan utveckling. Den grundlagsfästa marknadsfundamentalismen, där allt från sprittillverkare till sjukhus ska privatiseras och drivas med vinst, är som en naturlag och ingen regering kan ändra på den rådande ordningen. Gravitationen gäller, whether you like it or not!

Nyhetsmagasinet Fokus innehåller i sitt 13e nummer en artikel med rubriken "Här sitter makten". Göran Lambertz, justitiekanslern som blev kändis, pryder omslaget. Artikeln behandlar ett viktigt ämne, nämligen att politiker lämnar ifrån sig politisk makt till byråkrater, jurister och tjänstemän som inte är folkvalda och som följdaktligen inte kan hållas ansvariga, ställas till svars eller avsättas. "Juridifieringen av politiken är här", eller har varit här ända sedan den borgerliga regeringen i början av 90-talet förde Sverige in i den Europeiska unionen. EG-domstolen, Europas motsvarighet till USA:s författningsdomstol, dömer i frågor som fackföreningarnas rätt att ta till stridsåtgärder. Eller, som jag precis idag fick reda på via Hyresgästföreningen, om den svenska bostadspolitiken, byggd på allmännyttan och det gemensamma ägandet av stora delar av bostadsbeståndet, strider mot EU:s stadsstöd och konkurrensregler.

Ja, just det. Privata fastighetsägare i Sverige har anmält det gemensamt ägandet, allmännyttan, till EG-domstolen med hoppet att en rättvis bostadspolitik ska visa sig vara olaglig. Svenskt Näringsliv drev ju målet mot Byggnads och stridsåtgärderna mot det lettiska byggföretag som utnyttjade lettiska arbetare i Vaxholm. Näringslivet vann den gången och mycket talar för att även de privata fastighetsägarna vinner i EG-domstolen.

Det är en farlig utveckling, det där med juridifiering av politiken. Jurister är ju objektiva, eller de anses vara det. EG-domstolen är dock allt annat än objektiv. Det är en domstol som slår vakt om EU:s fördrag och lagar och ser till att de följs av och i alla medlemsländer. Och att EU:s fördrag i allmänhet är politiska är en självklarthet och att Lissabonfördraget i synnerhet är politiskt färgad är ett faktum. Militarisering, upprustning, åtstramning av offentliga finanser och marknaden före allt är ju delar av ett valfritt nyliberalt partiprogram. Jens Holm skriver till exempel om utfrågningen av Androula Vassiliou, föreslagen EU-kommisionär för folkhälsa. Markaden först - folkhälsa senare, kanske.

Vi, vänstern i Sverige och i Europa, har stora utmaningar framför oss. Det första vi måste ta oss an är att stoppa ratificieringen av Lissabonfördraget. Och det händer saker runt om Europa. I Lissabon demonstrerade närmare 100 000 människor samtidigt som EU-ledare minglade, drack champagne och skrev under det färdiga nygamla fördraget. Den andra utmaningen är att återta den politiska makt som flyttats över på byråkraternas bord. Jag pratar förstås om EU men också om den svenska riksbanken som ett konkret exempel. Då kan politikens innehåll ändras på riktigt. Då upphör naturlagarna att gälla.

-----
Förresten. På lördag demonsterar vi för hyresrätten. Hyresgästföreningen arrangerar protester runt om landet. Se här för vad som händer nära dig!