Så inga tvivel uppstår - Vänsterpartiet står kvar

Lasse Ohly slår fast i dagens Expressen att (v) inte kommer att följa efter miljöpartiet till den EU-positiva sidan.

And the winner is...

... Karl Erik Lagerlöf, som precis seglade upp i toppen på listan över mina favoritgenerallöjtnanter! Motivering? Läs detta.

Vill man in i värmen så vill man

Ja, så kan man säga om Miljöpartiets senaste utspel. Först var det ett galet förslag om a-kassan med målet att sänka facket och nu överger partiet sitt krav på utträde ur EU, för miljöns skull! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag väljer nog att göra både och. Gråta för miljöpartiets väljare, och en annan miljöpartist i EU-nämnden, som vid det här laget känner sig hellurade och skratta gör jag åt en partiledning som säljer ut hjärtefråga efter hjärtefråga för att förbereda sig för ett maktövertagande. Kritiken internt låter inte vänta på sig.

Sedan tidigare har Miljöpartiet gett sitt medgivande till svenskt militär närvaro i Afghanistan och därmed anslutit sig till den samsyn av kolonialt slag som finns mellan borgerliga partier och socialdemokraterna kring utrikespolitiken. Att Miljöpartiet spelar på just högerns planhalva är tydligt, i synnerhet när det gäller frågor som välfärd, facket och arbetsmarknad. Det förklarar ju också varför man sitter med i borgerliga majoriteter i över hälften av kommunerna där partiet har mandat. Och nu vill alltså Wetterstrand och Eriksson in i stugvärmen, på riktigt. Sverige ska inte lämna EU. Hejdå, Miljöpartiet! Det var trevligt att råkas!

I grunden handlar förstås utspelet inte om miljövurmande utan om att uppfylla krav ställda av Socialdemokratin på en framtida regeringspartner. I det avseendet kan nog många tycka att Miljöpartiets ledning gör ett smart drag. Det kan hända att Sahlin ger dem en klapp på axeln men i slutändan kommer Miljöpartiet att stämplas som ett maktkramande parti som är berett att ge upp hjärtefrågor och vallöften för att ta plats i en framtida regering. Det är olyckligt, inte för att jag för en sekund bryr mig om Miljöpartiet, utan för att jag en sådan här dag tycker synd om dem som lade sin röst på partiet.

Andra som skrivit om Miljöpartiets utspel är Jens Holm, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet. Hans dom lyder så här,

"Miljön är ett av skälen till att hon har bytt fot. Jag håller inte med. Jag har svårt att ha särskilt mycket fördragsamhet med en av de få organisationer i världen som kan tvinga länder att försämra sin miljöpolitik. I EU är marknadskraven överordnade miljö- och folkhälsa. Ett enskilt medlemsland får inte ha en mer progressiv lagstiftning på områden som kan komma i strid med den inre marknaden. Och detta omfattar dessvärre en gigantisk mängd områden."

Glöm inte att läsa de exempel Jens Holm tar upp. Det gäller hårdare utsläppskrav som vi måste införa i Sverige men som EU sätter stopp för. Holm nämner också kemikalielagen REACH som hindrar länder som vill gå före i lagstiftning rörande kamikalier. Och så förstås, EU:s klimatpolitik som börjar och slutar med misslyckandet som heter utsläppsrätter och handel med dessa.

Det är också värt att nämna att Vaxholmsfallet har satt fart på debatten om EU, i synnerhet inom Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. En arbetarrörelsen som vill skapa ett alternativ till den borgerliga politiska och ekonomiska offensiven måste inse att EU-bygget och det nya Lissabonfördraget kommer inte bara flytta mer makt och beslutanderätt till byråkrater och tjäntemän på överstatlig nivå men också cementera en högerpolitik som står på en marknadsfundamentalistisk och därmed antifacklig grund. Att Miljöpartiet lämnar sitt krav bevisar ännu en gång att Sverige har två vänsterpartier i riksdagen och inte tre.

Politisk trovärdighet stavas att stå för och försvara sina ståndpunkter, i synnerhet om man har gått till val på dem. Opportunism stavas Miljöpartiet.

För dig som lade din röst på Miljöpartiet men som nu djupt ångrar dig, finns det tröst! Aktivera dig i Vänsterpartiets kampanj Fråga folket!

Kort och gott

Ett sakligt och bra svar på Per Ströms vanföreställningar om feminismens ställning i svensk media.

Välkommen till Hebron - Missa inte!

Ikväll sänder SVT Dokumentär "Välkommen till Hebron", en dokumentär som följer 17-åriga Leilas liv i det ockuperade Västbanken.

"För de palestinska skolflickorna på Cordobaskolan i staden Hebron på Västbanken är det omöjligt att inte påverkas av den israeliska ockupationen. Skolan ligger nämligen omringad av militära posteringar, taggtråd och religiösa israeliska bosättare. Skolvägen har blivit en förnedringens väg."

Missa inte!

SVT1 Måndag 11 feb 2008 kl 22.00
SVT1 Söndag 17 feb 2008 kl 14.25

Allan Widman (Fp) tar bladet från munnen

Folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman tar bladet från munnen i fråga om den svenska försvarspolitikens utveckling, i Svenska Dagbladet idag. Han bekräftar därmed det som vänstern länge har sagt - att vår alliansfrihet alltmer urholkats, till den grad att vi idag kan fråga oss om den fortfarande kan sägas gälla. Det är bra att vi får lite uppriktighet i debatten, vanligtvis brukar ju borgarna ivrigt förneka att så skulle vara fallet. Jag har skrivit om det tidigare.

Widman skriver att Sverige i praktiken redan är med i NATO och att:

"Vår säkerhetspolitiska doktrin är inte längre alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig"

Folkpartiet förespråkar NATO-medlemsskap och i artikeln använder Widman en argumentation som känns igen från debatterna inför EU-medlemsskapet och från ja-sidan under EMU-folkomrösningskampanjen. Det berömda "in-och-påverka"-argumentet:

"Varför ska inte vi, som redan är medlemmar i praktisk mening, också kunna utöva det politiska inflytande och den större säkerhet som det formella medlemskapet innebär? Vi betalar medlemsavgiften och går på mötena men får inte rösta."

När det gäller EU, är in-och-påverka-linjen felaktig, men på något plan begriplig. Visst kan man försöka slå i folk att det ska gå att omstöpa denna storfinansens union till ett progressivt freds-och-annat-mys-projekt. Det stämmer inte, men försöka kan man ju. När det gäller NATO blir däremot argumentationen mer sanslös. Kom inte och försök slå i oss att NATO skulle kunna bli en fredens, de mänskliga rättigheternas och säkerhetens organisation, bara vi vore med! Se istället hur militäralliansen i realiteten agerar, hur den styrs av nordamerikanska intressen och används som ett verktyg att upprätthålla dessa.

Widmans artikel är ett svar på en annan artikel, skriven av tre herrar: Lars Bergqvist, ambassadör, Carl Björeman, generallöjtnant och författaren Karl Erik Lagerlöf. De kritiserar den nya svenska försvarspolitiken, med närmandena till NATO och kommande fullskaligt deltagande i EU: s gemensamma utrikes- och försvarspolitik, och det faktum att den genomdrivs utan debatt. De frågar sig:

"Stärks verkligen vår säkerhet, om Sverige hamnar i militär allians med USA? En stunds eftertanke ger nog många av oss ­intrycket att det förhåller sig tvärtom.

Till de möjliga kandidaterna till posten som EU:s ”röst i utrikespolitiska frågor” hör Tony Blair, som med en felaktig uppgift om massförstörelsevapen lyckades få det brittiska folket med sig till den folkrättsvidriga erövringen av Irak, liksom förut till ockupationen av Afghanistan.

Hur många döda har inte den utrikespolitiken kostat – i Irak, Afghanistan och bland civila i London.

Ska ”vi” – verkligen vi - få en gemensam EU-röst i utrikespolitiska frågor förutsätter det att vi har ett ord med i laget, och i så fall ett tungt vägande ord, som förmår representera en majoritet av svenska folket. Chanserna till det är mycket små, i det närmaste obefintliga."

I stort intressant läsning. Läs här.

Betryggande är i alla fall att Widman och Fp inte ens har sina egna väljare med sig. Omkring 20 % av svenskarna vill se ett inträde i NATO. En inte allt för vild gissning är att många av oss övriga hellre vill se en självständig och värdig svensk utrikespolitik återupprättas.

Regeringen flirtar med rasister

Försörjningskrav ska gälla de flyktingar som tänkt tanken att återförenas med sina familjemedlemmar. Nej, det är inte Danmark eller Frankrike som jag skriver om utan det handlar om den svenska högerregeringens senaste förslag. Förutom i Rosenbad, hölls underdagen också en presskonferens i Landskrona. Ingenting annat hade kunnat förklara regeringens senaste utspel på ett bättre sätt. Att förslaget syftar till att etablera svenska regeringen flyktingpolitik som restriktiv och därmed flirta med Sverigedemokraterna och deras väljare är tydligt. Varför skulle Billström annars ta flyget till Landskrona där Sverigedemokraterna har 22 % i kommunfullmäktige?

Förslaget får enorma konsekvenser för väldigt många människor som på grund av krig och förföljelser inte bara tvingats fly från sina hemländer utan också kommit bort från familjemedlemmar. Förslaget är inhumant och regeringens motivering är cynisk. Att påstå att den svenska flyktingpolitiken trots försörjningskravet är mer liberal än lagstifningen i länder som Danmark och Frankrike är ett tecken på att regeringen vill normalisera europeisk flyktinglagstifning i ett svenskt kontext. Det fruktansvärda förhållandena i EU-landet Grekland är ju välkända (läs här, här och här).

Södetäljes kommunalråd, Anders Lago, säger det bra när han menar att regeringen skuldbelägger asylsökanden och flyktingar istället för att åtgärda problem. Och Rädda Barnens jurist påpekar det centrala problemet med regeringens politik,

"Regeringen borde hellre än att ställa upp nya hinder snarare anstränga sig mer för att se till att familjer som tvingats fly sina hemländer kan hållas samman också under flykten. Alla de hinder som stater som Sverige infört för att stoppa flyktingströmmar gör att familjemedlemmar hamnar i flera olika länder i sin strävan att finna ett effektivt skydd mot förföljelse och krig."

Kalle Larsson (v) för resonemanget vidare,
"Det är är inte bara en kränkning av flyktingarnas mänskliga rättigheter utan även riktigt dålig integrationspolitik. Jag tror inte att det blir lättare för flyktingar att få ett jobb och en rimlig bostad när de inte får ha sin man, make eller barn hos sig."

Regeringens utspel syftar inte bara till att stoppa flyktingar från att söka skydd i Sverige men syftar också till att sätta press på de flyktingar som har lyckats ta sig in i fortet Europa. I desperation efter att återförenas med anhöriga och familjemedlemmar, tvingas de ut på en rå arbetsmarknad där låga löner och osäkra anställningar råder. I slutändan, kräver man av flyktingar att rea ut sig själva för att vinna en grundläggande rättighet, nämligen att leva tillsammans med sina familjer. Det är inhumant och det sker i Sverige idag.

Andra länkar: Aftonbladet, SvD1 och SvD2

Varning: otäcka bilder!

Får du också kalla kårar av att se Reinfeldt och Malmström skriva under det nya förslaget till EU-konstitution, a.k.a. "reformfördraget"?

Haka på kampanjen Fråga Folket då!

Att bestämma över huvudet på folk

Frankrikes parlament har godkänt det nya fördraget för Europeiska unionen. Är det någon som kommer ihåg fransmännens tveklösa nej som skreks i öronen på EU-etablissemanget för tre år sedan? Du kommer ihåg det. Bra! Franska parlamentet verkar dock ha drabbats av senilitet. Nu återstår endast formalia. Sarkozy ska ratificiera fördraget. Så har EU kört över ännu ett folk och ännu en folkomröstning. 67 procent av det svenska folket vill se en folkomröstning om EU-fördraget. Att regeringen valt att tiga ihjäl frågan är ett tecken på folkförakt. Högern verkar ju vara bra på just folkförakt.

Idag kommer också ännu ett tecken på det enorma gap som finns mellan vanligt folk och EU-bygget. Gapet är så stort att svenska EU-parlamentariker sysslar med lite vad som helst i Bryssel. Granskningen och insynen är minimal. Då passar det sig att prata om vikten av miljöhänsyn och hållbar utveckling framför svenska väljare samtidigt som springer den stora miljöbovarna, den europeiska storindustrins, ärenden.

Jan Å Johansson, anställd hos Junilistan, har författat rapporten "Med kluven tunga", en genomgång av svenska EU-parlamentarikers gärningar i Bryssel. Rapporten sätter fingret på en viktig sak, nämligen att regeringspartierna med moderaterna i spetsen och socialdemokraterna ingår en ohelig allians när det gäller stora viktiga frågor som ökad överstatlighet och ökade makt från nationella parlamentsförsamlingar till EU. De röstar konsekvent för mer överstatlighet och därmed mer makt till EU på fler politiska områden. Det är förtås ett stort demokratiskt problem att det största regeringspartiet och det största oppositionspartiet är eniga om stora frågeställningar men det största problemet är att de också eniga om att folket inte ska få bestämma.

Det är uppenbart att regeringens smygpolitik gällande det nya fördraget är pinsam. Det som är anmärkningsvärt är att svensk media verkar vara totalt ointresserad av att ställa regeringen till svars för den förda linjen. Det finns dock flera sätt att arbeta för en folkomröstning. Här är några tips:

>> www.vansterpartiet.se/fragafolket
>> www.nejtilleu.se

Kom på Feministiskt Forum i helgen!

Feministiskt Forum äger rum på ABF-huset i Stockholm nu i helgen, den 9-10 februari. Forumet består av massor av aktiviteter, ca 30 olika seminarier, bokbord och kulturinslag.

Årets tema är internationellt, och seminarierna kommer att handla om feministiskt arbete runt om i världen. Kom och lyssna på bland andra Katarina Lindahl, Gudrun Schyman, Stefan Carlén, Tiina Rosenberg, Yvonne Hirdman och Maud Eduards. Du kan också lära dig feministiskt självförsvar av Ung Vänster och se Mathilda Phiel och Alex Fridungers dokumentär om unga lesbiska män i Johannesburg, Sydafrika.

Jag kommer att hålla i ett seminarium, som ska handla om Ung Vänsters internationella arbete med feministiskt självförsvar. Kom och lyssna vetja!

Läs mer och ladda ner programmet på www.feministisktforumsthlm.se.

Vem räcker finger åt vem?

Marie "Avskaffa rösträtten för pöbeln" Söderqvist fortsätter att briljera på expressens krönikesida. Hon har noterat att folk reagerade på förra veckans utspel där hon ifrågasatte den allmänna rösträtten med motiveringen att folk är för okunniga för att få rösta. Bland reaktionerna har hon sett min kanske inte helt mogna men, tycker jag, ändå berättigade kommentar.

Ja, det är såklart omoget att räcka finger. Men det kändes faktiskt alltför absurt att år 2008 behöva sätta sig ner och formulera ett seriöst svar på ett utspel om avskaffad demokrati.

Söderqvists krönika denna vecka handlar förstås inte om mig, utan är en smått paranoid text om hur hon upplever att vänsteridéer dominerar kulturpolitiken. Hon tycker synd om Johan Stäel von Holstein och om Cecilia Stegö Chilo för att de blivit kritiserade och om någon docent vid namn Johan Lundberg för att någon har skrivit att han är galen. Det är oklart på vilket sätt dem hon exemplifierar med: Marianne Lindberg de Geer och hemsidan tidskrift.nu, skulle utgöra den svenska vänstern, men Söderqvists slutsats är i alla fall att borgerligheten är "städad och välartad" medan vänstern är intolerant och har en fuck-off-attityd.

Det gör mig faktiskt inte så mycket ifall folk på högerkanten anser att jag inte är "välartad" (även om jag faktiskt in real life är hemskt trevlig och artig och har bra bordsskick och allt!). Det må hända att jag och mina vänner har gått på färre etikettkurser eller att vi umgåtts mindre med Magdalena Ribbing-typer än vad Marie Söderqvist har gjort. Men det är ett löjligt påstående att högern skulle ha mer sofistikerade debattmetoder. Och jag tycker att det är jävligt magstarkt av Marie Söderqvist att komma och tala om tolerans, med förra veckans utspel i färskt minne. Tyvärr ligger det tvärtom lite illa till med toleransen på högerkanten. Få liberaler verkar idag stå upp för devisen ”jag delar inte din åsikt men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”, en gång formulerat som ett liberalt slagord. Istället är det idag så kallade liberaler som uppmanar till inskränkt yttrandefrihet.

Apropå Stäel von Holstein och debatten kring kulturpolitiken, så är det just yttrandefrihet som kulturstödet handlar om. Att även sådan kultur, sådan konst eller sådana tidskrifter som inte har möjlighet att locka till sig feta annonspengar, ska kunna existera. Det handlar om ett bredare kulturutbud, större möjligheter att nå ut med fler budskap. Att inte enbart kommersiellt gångbara kulturyttringar ska ha en chans att synas och höras. Samhälleligt stöd till sådan kultur är bra för demokratin. Det kanske är där skon klämmer för Söderqvist?

Angående påståendet att borgerligheten skulle vara så städad och välartad, vill jag bara konstatera att det nog är så att jag och Marie har lite olika definitioner av vad som är välartat och inte. Jag tycker till exempel att det är både ganska ociviliserat och icke-välartat att, som högerregeringen gör, straffa dem som blivit sjuka med sänkt sjukersättning. Eller att sänka a-kassan för människor som redan lever på marginalen. Jag tycker inte att det är välartat att privatisera sjukvården, så att företag ska få profitera på människors olycka, eller att sänka skatterna för de rikaste på bekostnad av oss som har minst. Och jag tycker inte att det är välartat att ifrågasätta den lika och allmänna rösträtten. Den politiken utgör i sig ett redigt fuck you, riktat till vanligt folk. Måhända utfört i dyra Gucci-handskar. Det gör inte saken bättre.

Men okej då Marie, jag kan väl göra en seriös kommentar till din avskaffa demokratin-krönika:

Om det nu är så att svenska väljare har en sådan låg kunskapsnivå, då är det väl oerhört olyckligt att vi har en regering som har åtagit sig den smått historiska uppgiften att faktiskt sänka kunskapsnivån hos ungdomar. Åtminstone hos de ungdomar som vid 15 års ålder väljer att läsa ett praktiskt program, ty där ska de teoretiska kunskaperna krympas till ett minimum. Med den moderata riksdagsledamoten Mats Gerdaus ord:

”Ska yrkeseleverna läsa historia? Hör ni inte själva hur orimligt det låter?”

En andra chans i form av komvux begränsas också, i och med miljardbesparingen regeringen gjort där. Det är en tydlig klasspolitik, där vi i ännu större utsträckning än i dag kommer att kunna se att kunskaper och livschanser avgörs av vilken klassbakgrund man har. Regeringen räcker, skulle man kunna säga, helt enkelt fingret åt dessa elever.

Det är ett problem på riktigt.

Arbetsmiljöskydd under angrepp

Idag publicerar Arbetsmiljöinspektionen sin verksamhetsrapport för 2007. Rapporten innehåller statistisk över inspektionens verksamhet under det gångna året. Det är en dyster läsning. Tidningen Du&Jobb skriver,

"Jämfört med 2006 så är det färre inspektioner, färre besökta arbetsställen, färre inspektionsmeddelanden (med och utan krav), färre beslutade förelägganden och förbud, och så vidare på punkt efter punkt."

Orsaken är de åtstramningar och nedskärningar som har drabbet hela Arbetsmiljöverket. Den borgerliga regeringens medvetna politiska beslut har fått effekt. Du&Jobb skriver,

"I den nytillträdda borgerliga regeringens första budgetproposition hösten 2006, minskades Arbetsmiljöverkets anslag med närmare 160 miljoner kr åren 2007-2009. Det resulterade i att antalet anställda vid huvudkontoret i Solna nästintill halverades, totalt försvann 225 årsarbetskrafter. I dagarna slutförs förhandlingar om en ytterligare minskning om femtio helårstjänster, de flesta inom verkets regionala organisation (inspektionen)."

Det är en minskning av anslag som har negativ påverkan på en massa saker. Närmare 300 personer har blivit av med sina jobb, inte för att det inte fanns saker att ta tag i. På en arbetsmarknad där otrygga anställningar ökar och där oseriösa arbetsgivare som struntar i kollektivavtal höjs till skyarna, är inspektionen av arbetsmiljön viktig och nödvändig för att skydda anställda och arbetare. Att fackets positioner försvagas ger fog för fler inspektioner, inte färre. Alltså personalen hade inte för lite att göra. Snarare hade nedskärningarna i myndighetens verksamhet sin grund i en ideologiskt angrepp mot den svenska modellen på arbetsmarknaden.

Det är tydligt att det systemskifte som den borgerliga regeringen genomdriver är utstuderat. Inga detaljer lämnas åt slumpen. Regeringens omläggning av den svenska arbetsmarknaden har ett bestämt syfte - att rulla tillbaka löntagarkollektivets, än idag och i jämförelse med andra länder starka, ställning till förmån för arbetsgivarnas ökade makt över marknad och arbetsplatser. Försämringar i a-kasseregler och höjda avgifter, jakten på sjukskrivna samt slagen mot kollektivavtalen är andra inslag i en politik som syftar till en grundläggande försämring av våra vilkor på arbetsmarknaden. Istället för stärkt anställningskydd och arbetsmiljölagstiftning, sker det motsatta. Och detta i ett land som är rikare än någonsin. Det är skamligt!

Från Alliansfritt Sverige.

Freden långt borta

Idag kommer uppgifter om ett självmordsattentat inne i Israel. Attentatet krävde livet på en person och elva andra skadades. Attacken som är det första på över ett år, sker i ljuset av den katastrofala situation som råder i de ockuperade områdena. Isoleringen i Gaza har nått den kokpunkt som vi har varnat för. Hunger, vatten- och elbrist och de ständiga attackerna från den israeliska armén har skapat en situation där olika palestinska fraktioner inom motståndet återigen tar till självmordsattentaten för att slå tillbaka mot regionen största militärmakt. Desperationen dånar ut i den israeliska staden Dimona.

Händelsen spelar många i händerna. Reaktionen från ockupationsmakten är väntad, Israel ämnar "fortsätta bekämpa terrorism med alla nödvändiga medel". Attentatet kommer också sätta press på de mer moderata delarna av det politiska ledarskap som idag leder det delade Palestina. Och de tecken på närmande mellan Hamas och Fatah som vi har hört rapporter om under den senaste tiden hotas. Vägen till ett enat ledarskap har blivit krokigare. Den som tjänar på utvecklingen är Israel som kan fortsätta slå in en kil i det redan delade palestinska samhället.

I Sverige har rapporteringen varit knapp men den yttersta bombhögern har redan tyckt till. För det första läggs skulden på Hamas, anklagelser som enligt svenska och israeliska källor är felaktiga. För det andra trummas det på för hårdare sanktioner mot Palestina. Erixon tar priset när han skriver,

"När ska Europa ta in detta faktum och sluta understödja Hamas och andra terrorgrupper? Bara genom att ta bort sina skygglappar och sluta falla för den palestinska propagandan kan ett klimat uppstå där våld inte lönar sig."

Som många gånger förr frågar vi oss från vilken planet Erixon bloggar. Hans syfte är horribelt nog i samma linje som den svenska regeringen intentioner. Regeringen har praktiskt taget gått över lik för att undanhålla bistånd från de ockuperade områdena.

Det måste sägas klart och tydligt. Den upptrappning av våld som vi ser är ett direkt resultat av den brutala isolering av Gaza och den kollektiva bestraffning av befolkningen där. Situationen på Västbanken har för länge sedan passerat smärtgränsen och ockupationsmakten bär det yttersta ansvaret.

Via Palestinagrupperna läser jag om en tribunal i Köpenhamn där folkrättsexperter kommit fram till följande:
>> Att Israel inte följer sina förpliktelser till den 4:e Genèvekonventionen och att det utan rimlig tvivel föreligger allvarliga kränkningar från israelisk sida beträffande bestämmelserna om [en] rättvis rättegång [för palestinska kvinnor och barn i israeliska fängelser, min anm].

>>Att polisen i många länder använder tortyr för att få upplysningar eller erkännanden men i Israel är tortyr också särskilt utbrett endast för att bryta ner fångarnas personlighet.

>>Att Israel inte uppfyller sina förpliktelser till FN:s konvention om barnets rättigheter vad gäller fängslande av barn.

Slutligen: Gaza under ockupation

Klokt om fildelning

I Dagens Arena.

Jag tror på biblioteksmodellen.