Ormestad om världens mest moraliska armé

Gaza, 29 december 2009

Catrin Ormestad skriver om den israeliska arméns bärsärkagång mot civila i Gaza,

När mannen är 20 meter från huset kommer en skur av kulor från taket. Men nu är det inte varningsskott det är frågan om. En av soldaterna som var med säger att han aldrig så länge han lever kommer att glömma den gamle mannens skrik.

Men officeren verkar nästan upprymd. Han kallar det inträffade ”en bra början på kvällen” och avfärdar alla frågor om varför han inte gav tillstånd till avskräckande eldgivning med att ”det är natt och den där mannen var terrorist”.

När de undersöker den sönderskjutna kroppen kan de konstatera att den gamle mannen varken hade vapen eller sprängämnen.

Läs och glöm aldrig!

Fyndigt om frihet

Badlands Hyena. Alltid roligt och smart.

"Om ni inte är säkra så döda" - Israeliska soldater berättar om Gazakriget

Under och efter kriget mot Gaza, hävdades det från officiellt israeliskt håll att inga krigsförbrytelser ägt rum och att man enligt konstens alla regler strävade efter att undvika civila offer. Kritik från människorättsorganisationer viftades bort. Nu kommer vittnesmål från israeliska soldater som deltog i angreppet, som ger en helt annan bild. De berättar om order om att strunta i att ta hänsyn till om civila kunde hamna i skottlinjen. I DN kan vi idag läsa:

En soldat DN talat med jämför Gazakriget med den hårt kritiserade israeliska stormningen av Jenins flyktingläger 2002.

– Då tillämpades en mer konventionell taktik. Vårt infanteri gick från hus till hus och rum till rum. Detta kostade många soldaters liv. Denna gång sköts allt i vår väg i bitar långt innan några fotsoldater nått fram.

Flera soldater ger livfulla exempel på den officiellt sanktionerade brutaliseringen, till exempel hur palestinska civila använts som levande sköldar, alltså skickats in i byggnader före soldaterna för att dra på sig eventuell eld.

Många soldater såg inte till en enda krigförande fiende under en veckas tjänstgöring i Gaza. De största israeliska förlusterna vållades också av eld mot egna styrkor.

Flera soldater vittnar om att raketeld mot israeliska samhällen besvarades med artillerield mot bebodda områden i Gaza stad.

Rapporten (www.shovrimshtika.org) ger en klar bild av det primära israeliska krigsmålet: att vinna tid. Tid betydde så få stupade att den egna opinionen inte stämde upp ett ramaskri och krävde ett eldupphör. Ett minimum egna förluster garanterades genom minimalt hänsynstagande till motståndarsidans civila

Det är den israeliska organisation "Breaking the silence", driven av tidigare aktiva soldater som samlat ihop vittnesmålen. Den är en av många viktiga israeliska röster mot den pågående ockupationen. I den förvanskade och förenklade bild av Israel/Palestina-konflikten som ges i våra medier, är det lätt att missa att organisationer och röster som dessa finns och vikten i vad de åstadkommer.

Stockholmsprogrammet på en minut

Stockholmsprogrammet from Alliansfritt Sverige on Vimeo.

Alliansfritt Sverige har producerat en liten video som sammanfattar Stockholmsprogrammet. Och, för den som vill fördjupa sig, en artikelserie. Läs, sedan inser du nog vikten av att vara med och protestera mot eländet.

Stockholmsprogrammet: Du bist Terrorist

Det är en skam för Sverige att den svenska regeringen inleder Sveriges EU-ordförandeskap genom att tillsammans med resten av EU-etablissemanget ta ytterligare steg i kampen mot medborgarnas rättigheter.

Det är detta vi har varnat för sedan påhittade terrorhot först användes för att bombar länder tusentals mil från Bryssel sönder och samman. Det var detta vi varnade för när vi sa att terrorlagstiftning som i huvudsak syftar till att misstänkliggöra "främmande element" så som flyktingar, gruppen muslimer och andra suspekta människor i slutändan skulle vändas mot medborgarna inom fortet Europa.

Det handlingsprogram som skamligt nog och med den borgerliga regeringens goda minne går under namnet "Stockholmsprogrammet" berör en rad fundamentala medborgarrättsliga områden och inskränkningar förbereds. På regeringens hemsida kan man läsa att flera viktiga departement påverkas och är direkt involverade i projektet; bl.a. Justitiedepartementet, Finansdepartementet, Försvarsdepartementet och Integration- och jämställdhetsdepartementet.

Via andra kan vi läsa Stockholmsprogramments riktning och omfattning,

Ett utökat samarbete mellan EU och USA “in the field of freedom, security and justice”. (Den gamla Bushadministrationen behöver veta vad du handlar till frukost.)

Nationella anti-terroristcenter i alla EU-stater, som skall rapportera in till Bryssel. (Vi är alla terrorister. Se den videon.)

Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer. (Hej FRA!)

Mer, och mer effektiv, “data-mining”. (Hemskt mycket hej, FRA!)

Realtidstillgång till uppgifter om till exempel medborgarnas resor, bankaffärer, mobilpositioner, internetanvändning samt till fingeravtryck och porträtt. (Ännu mera FRA.)

Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår. (Och ännu mera.)

EU-standardisering av övervakning. (Underlättar FRA-utbyten, får man tänka.)

EU-harmonisering för att undanröja legala hinder för övervakning och avlyssning. (WTF!? Än en gång används “harmonisering” som fulord för “total omsvängning mot ett Bodströmsamhälle”.)

Analys på EU-nivå av matrial från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.

En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.

Det är hög tid för en bred uppslutning för att bygga upp motstånd mot den pågående fascistifieringen inom EU. Det handlar om att resa sig upp och slå vakt om våra gemensamma rättigheter och på olika sätt utmana systemet. Nedan hittar du tre konkreta exempel. Anslut dig till dessa och skapa fler sådana.

1. Humlegårdsmanifestationen Stockholm 15 juli
2. Södermalmsmanifestationen Stockholm 15 juli
3. Fighters and Lovers etableras i Sverige.

Läs Fighter and Lovers utmärkta pressmeddelande. Själv har jag redan köpt min första T-shirt. Det blev en röd PFLP T-shirt!
Är jag terrorist nu, Beatrice Ask?

Här kan du läsa mer om Stockholmsprogrammet.

Andra som bloggat: Alliansfritt Sverige, Falkvinge, Laakso, Dagens Konflikt, Fighters and Lovers, Dagens Arena, Esbati, Svensson
I medierna: Sydsvenskan

Förvirring (Stockholmsprogrammet)

I förvirring (efter semesterledigheten kanske) lade jag upp fel information om demonstration mot Stockholmsprogrammet tidigare. Det ordnas flera demonstrationer samma dag och samma tid, och den som Ung Vänster deltar i är den som äger rum i Humlegården klockan 17.00 på onsdag. Här finns facebookinfo. Är du i Stockholm på onsdag, så kom med!

'Chehelom' - 40 dagar efter mordet på Neda

Neda Agha-Soltan

I min föregående post skrev jag om demokratirörelsens nästa steg. Det är uppenbart att den senaste månadens protester, förutom ökat tryck för förändringar, bär med sig en stor symbolik. Och det är just symboler lik 10-års dagen av studentprotesterna 1999 som rörelsen behöver.

En annan symbol är Neda Agha-Soltan. Bilderna på den mördade Neda har spridits som en löpeld på internet. En sökning på Google ger närmare 2 miljoner träffar. Det handlar om reportage och krönikor i internationella medier samt mängder med Youtube-klipp och bilder. Nu närmar vi oss Nedas 'Chehelom', den 40:e dagen efter hennes död lördagen den 20 juni. Enligt muslimsk sed ska den framlidnes anhöriga besöka graven 40 hela dygn efter dennes död. Nedas 'Chehelom', torsdagen den 30 juli, kan bli nästa stora datum som samlar demokratirörelsen för protester mot regimen.

Här finns också en stark koppling till revolutionen 1979. Det var sorgemarscherna - till minne av de som fallit offer för Shahens armé - som ökade till en sådan omfattning att de till slut skakade monarkins fundament. Nu är det år 2009 och det återstår 20 dagar till den 30 juli. Tjugo dagar av febrilt arbete.

Andra som bloggat: Esbati, Svensson, Tehran Bureau, Gaza; Peace n' Freedom, Andishe,
I medierna: Al-Jazeera, Guardian, BBC-P, SvD, Sydsvenskan, Expressen, GP, SVT,

Dagen efter årsdagen

Tehran, Iran

Efter nästan två veckor av förhållandevis lugn i Tehran, intogs gatorna av nya protester under gårdagen. Det kommer olika uppgifter om omfattningen av demonstrationerna och jag har inte lyckats hitta några tillförlitliga uppgifter om det totala antalet demonstranter.

Deutsche Welles persiskspråkiga hemsida rapporterar om ett antal stora samlingar på 500-1000 demonstranter runt om Tehran. Vittnesmål berättar att säkerhetsstyrkorna gått hårt fram men att de verkar ha haft som mål att undvika direkta dödsfall. Säkerhetsstyrkorna har förlitat sig på tårgas, varningsskott och batonger för att skingra folkmassorna.

Däremot har massarresteringar ägt rum och senaste siffrorna över arresterade är 2500 sedan protesterna började strax efter presidentvalet den 12 juni. Av dessa uppges 500 vara kvarhållna, med allra största säkerhet i Evin-fängelset men det har också kommit uppgifter om att människor fösts ner i Inrikesministeriets undre plan samt att regimen har satt upp tillfälliga häkten i Tehrans utkanter. Civilklädda milismän har också angripit Amir Kabir-universitetets studentområde, slagit ner studenter och till och med studentområdets egna vakter.

Rapporter från andra städer är knapphändiga men i Qom, prästerskapets San Francisco, har protester ägt rum. En obekräftad källa till BBC Persian beskrev Qom som en krutdurk på väg att explodera.

Utanför Iran har reaktionerna varit avvaktande. Det är tydligt att Iran nu hamnat i medieskuggan, i alla fall i Sverige. G8-mötet har aktualiserat samtal om Irans kärnenergiprogram. USA är nu på väg att återigen, via USAID och NEG, investera $20 miljoner i den iranska oppositionen, bland andra till Abdorrahman Boroumand Foundation (med kopplingar till National Resistance Movement of Iran) samt till National Iranian American Council. NIAC är en lobbyorganisation/tankesmedja med genomslag i bland annat amerikanska och europeiska medier. Med andra ord organisationer utanför Iran med lite inflytande över skeenden inne i landet. USAID-satsningen är förstås anmärkningsvärd med tanke på Obamas "Hands off"-approach gentemot oroligheterna efter det iranska presidentvalet.

Vad sådana "overt operations" resulterar i redan känt, inte minst sedan den iranska regimen stämplat den senaste månadens fredliga, folkliga protester som styrda från just USA men även av Storbritannien .

För några dagar sedan skrev jag om att gårdagens demonstrationer kunde bli en sista kraftmätning. Jag står fast vid påståendet. Det är nu uppenbart att Khamenei/Ahmadinejad har överhanden och att Mousavis handlingsutrymme nu krympt väsentligt, dels för att stora delar av hans anhängare, både kända intellektuella men också kampanjstab, arresterats och dels för att de reformsinnade mullorna verkar ha dragit sig tillbaka. Ahmadinejads utspel om en eventuell rokad i sin regering kanske har varit tillräckligt för att lugna de som befinner sig nära makten.

Den kraft som nu måste bära fram protesterna måste i större utsträckning än tidigare mobilisera i befintliga rörelser bland kvinnor och studenter med förhoppningen att organiserade arbetare ansluter sig till framtida aktioner för att de ska bli kännbara för regimen. Oavsett vad som händer framöver, har Iran skakats av en folklig revolt som hållit på i en månad. Bara det är en seger.

Uppdatering: På denna blogg hittar jag en uppskattning på 25 000 personer som beräknas ha demonstrerat i Tehran igår. Siffran är förstås väldigt osäker.

Andra som bloggat: Esbati, Svensson, Tehran Bureau, Gaza; Peace n' Freedom, Andishe,
I medierna: Al-Jazeera, Guardian, BBC-P, SvD, Sydsvenskan, Expressen, GP, SVT,

Ida debatterar ungdomsarbetslösheten

I morse debatterade Ida i Gomorron Sverige mot Magnus Andersson (centerns ungdomsförbund) om ungas villkor på arbetsmarknaden.
Om du av någon anledning inte satt klistrad vid rutan vid kvart över sju imorse, kan du se debatten här.

Vägval kring ungdomsarbetslösheten

Äntligen börjar det komma några framåtsyftande förslag kring ungdomsarbetslösheten. Det rödgröna samarbetet har sedan tidigare lagt fram ett ungdomspaket som tar ett brett grepp kring stöd till unga som är eller riskerar bli arbetslösa. De föreslår bland annat ett ungdomslyft som syftar till att de som saknar gymnasiebetyg ska kunna plugga sig till grundläggande högskolebehörighet. Jämför det med den Jan Björklundska linjen: att förbjuda människor att läsa upp sina betyg på komvux och därmed stärka sina chanser att komma in på vidare utbildning. Det är två tydligt skilda politiska riktningar som börjar utkristalliseras.

De rödgröna föreslår fler utbildningsplatser på komvux, inom den kvalificerade yrkesutbildningen och i högskolan. Alliansregeringen har ägnat tiden sedan förra valet åt att skära ner inom desamma. De rödgröna föreslår ett skatteavdrag riktat till den arbetsgivare som anställer en ungdom som varit långtidsarbetslös. Regeringen gjorde en allmän skattesänkning till alla med anställda under 26 år - en trubbigt utsmetand ungdomsrabatt till arbetsgivare, utan något som helst krav att de ens skulle använda pengarna till att anställa fler unga. Åtgärden är dyr och meningslös.

Förutom frågan om utbildning åt unga, blir det också allt tydligare att den kommande tiden kommer att kräva kamp om ungdomars löner. I morse gick jag förbi ytterligare en löpsedel som ropade ut ett krav på att sänka ungdomslönerna. Förslaget kan förstås verka lockande för den som står utan arbete och som därför, självklart, är beredd att göra vad som helst för att få ett jobb. Inget märkligt i det. Men det finns andra och bättre alternativ. Idag föreslår IF Metalls ordförande Stefan Löfven ett arbetsplatsförlagt, betalt yrkesår efter gymnasiet. Han skriver:

Ungdomsarbetslösheten är en tickande bomb som både hotar den unga generationen och hela samhället. Sämre självkänsla, fler sjukskrivna, skuldsatthet och ökat beroende av ekonomiskt stöd är några effekter. Arbetslösheten begränsar dessutom deras möjligheter att stå på egna ben och själva forma sina liv att kunna flytta hemifrån, leva ihop med den man älskar och så småningom bilda familj.

Därför är det märkligt att företrädare för regering, Svenskt Näringsliv och Timbro de senaste veckorna kommit med förslag för att ytterligare försvaga och begränsa de ungas möjligheter.

Men att föreslå sänkta lägstalöner är förstås inte i syfte att värna de unga, utan för att värna sig själva. De vill helt enkelt ha billigare arbetskraft. Och att påstå att en försämring av LAS skulle hjälpa de unga är rent nonsens. Det skulle i stället ge arbetsgivarna makten att godtyckligt välja och vraka bland både unga och äldre.

Att unga genom sina löner ska betala krisen är oacceptabelt. Istället måste regeringens miljardskattesänkningar ersättas med investeringar och utbildningssatsningar. Så skapas jobb.

Ung Vänster på Hultsfredsfestivalen

Hultsfred (Foto: Östran)

Idag drar Hultsfredsfestivalen igång och Ung Vänster är förstås på plats. Om du är i Hultsfred så får du inte missa vårt tält. Kom och häng med lite vettigt vänsterfolk!

Ida Regin, Ung Vänsters förbundssekreterare är på plats,

Vi besöker Hultsfredsfestivalen för att få tillfälle att träffa ungdomar och diskutera hur de drabbas av krisen och regeringens krisförstärkande politik. Ungdomsarbetslösheten är rekordstor och det är viktigt att unga får en möjlighet att engagera sig politiskt för en förändring.

På torsdag får Ung Vänsters tält besök av Lars Ohly och som traditionen bjuder kan festivalbesökarna avsluta helgen genom att komma till Ung Vänster-tältet och sjunga Internationalen på tolvslaget på lördagsnatten.

Norska LO ställer krav inför kommande val

Trondheim

Återigen en nyhet från Klassekampen, daterad den 4 juli.

Norska Landsorganisationen har fått in 63 000 frågor som organisationens medlemmar tycker är viktiga inför kommande val. Dessa ska kokas ner till 41 frågor som ska ställas till de politiska partierna som ställer upp till de norska Stortinget. Frågor om pensionssystemet och arbetstiden dominerar. Som Klassekampen föreslår så kan LO:s arbete med rätta klass Norges "største demokratiske debatt"!

Senast den 5 augusti ska partierna lämna in sina svar på avd de vill göra för LO:s medlemmar.

Det var en liknande process som ledde till att den nuvarande vänsterregeringen kom till makten. Det var helt enkelt Arbeiderpartiet och Vänsterpartiets systerparti, Sosialistisk Venstreparti, som förde en politik som tangerade LO-medlemmarnas krav. Aron Etzlers Trondheimsmodellen ger en bra inblick i ett initiativ som ledde till att högern fråntogs regeringsmakten.

Nu är det drygt ett år kvar till det svenska riksdagsvalet och arbetarrörelsen måste samla sig för motoffensiv. Kanske skulle LO i Sverige ta efter sin norska motsvarighet.

I medierna: Klassekampen